Väder: En väldigt hård västlig vind
som dock skulle mojna under dagen. Den hade haft stormstyrka som i
går. OK, lite minskade den men frisk höll den sig hela dagen i alla
fall. Mulet och sol växlade lite. En kort men kraftig regnskur på
em.
Lågvatten ner till cirka tio cm under,
tror jag.
10-11-04
Torsdag
Toppen är botten
eller
Inte helt hopplöst idag
För att kompensera från förra gången, kör jag med dubbla
rubriker idag. Bägge förklaras lätt med dagens två bilder.
Jag vet inte om det är helt uppenbart vad den här bilden vill säga.
Spöet gick... gick (snyft) sönder... Mitt klass femspö jag är så
förtjust i.
Det kom i och för sig inte som en chock. Toppöglan hade böjt sig
en gång för mycket och när jag lossat den sista gäddan idag, märkte
jag att själva öglan lossnat från metallfästet och glidit ner på
tafsen.
Jag har böjt tillbaka den några gånger nämligen under årens lopp när man råkat
stöta till den och det har försvagat metallen. Spöet är ett tio-fot Kunnan från början på 80-talet och jag köpte det begagnat för 500:-
från en klubbmedlem så det har några år på nacken.
Jag vill hävda att på det #5-spöet har det dragits upp flest antal
kilo gädda i hela världen!
Men lyckligtvis och som tur var, kan jag laga det. Jag hade till
och med en extra topp hemma. Som till och med passar!
Så här gör man:
Man tänder ett ljus, håller försiktigt in yttersta delen av toppen i
lågan. Försiktigt, sa jag!
Snabbt tar man tag med en tång om metalldelen och drar av den.
Sedan smetar man på lim av lämplig typ och trär på den nya. så är
det klart. Efter att limmet torkat förstås.
Men idag förorsakade det att jag fick avbryta fisket när det var
som bäst.
Hade det inträffat tidigare på dagen hade jag förstås gått tillbaka
till bilen och satt ihop min reservutrustning och fortsatt fiska men
nu var klockan lite för mycket för att jag skulle orka med det. Men
visst kändes det surt just då, när jag precis landat en fin gädda.
Att jag under en period kört med det spöet beror absolut inte på att jag
skulle vara missnöjd med mitt Sameo Supreme #6 från Flugor.se. Om nu
någon därifrån skulle råka läsa mina dagboksblad.
Det är bara det att... Att...? Tja, jag vet inte riktigt. Det är så
himla skönt att kasta med kanske...? Nu, när jag skriver detta, är den
nya spötoppen på plats och nästa gång jag kör ner till kusten, måste jag
förstås testa att den nya toppöglan fungerar som den ska.
Det börjar kännas väl tröttsamt och enahanda att varje gång
kommentera invasionen av smågäddor på i stort sett varenda ställe jag
slänger ut flugan.
Jag kan inte hjälpa att de hela tiden hugger och har sig!
Idag var flera mindre än någonsin också.
Men som sagt, helt hopplösa är de inte...
Kolla, kolla:
En annan sak jag ständigt återkommer till så är det hur folk kan
beklaga sig över dåligt väder nu under hösten. Jag kan icke fatta det!
Råkar det regna lite och är lite disigt stönar och suckar alla hur
hopplöst grått och deprimerande det är. När det i själva verket är det
bästa tänkbara. Milt och mulet är ju så skönt att gå längs stranden, se
ut en bra sträcka och bara vada ut.
Ofta tittar solen fram och det bara glittrar och glänser av miljoner
vattendroppar och det lyser rött och gult från trädens löv. Att så
kallat aprilväder inte uppskattas i november är för mig en gåta.
Det rådde idag med både mulet, växlande molnighet, en rejäl regnskur och
så åter sol. Plus en regnbåge
Vilket osökt leder över till
dagens illustrationsvideo. Ja, jag kallar den för "rainbow pikes för
något ska den väl heta.
Jag fick med hur jag ryckfiskade en gädda. Nä, jag har inte
börjat med jerkbait där ju själva principen går ut på att rycka fram
sitt välbestyckade, tunga bete. Så hur min lilla metkrok kunde
fastna i gäddhuvudet är lika osannolikt som märkligt. Först var jag rädd att den
satt i ögat men det gjorde den bevisligen och lyckligtvis inte.
Det kom faktiskt med några sekvenser där jag huvudsakligen
lyckades hålla mig inom synhåll från kameralinsen.
Den sista filmsnutten visar hur jag landar dagens största gädda som
i jämförelse med majoriteten, kan betraktas som jättestor, har sin
egen historia.
Jag hade stannat till vid en liten vik mest för att kunna fiska
lite i lä. Det föregående stället hade inte givit ett enda hugg,
kanske beroende på att vinden låg på lite för mycket där. Mycket
riktigt hade jag väl fått ett par smågäddor där, vilket är det
vanligaste.
Men så upptäckte jag en båt. Med sportfiskare i.
Det är det värsta jag vet. Jag hoppades att de inte skulle hit där
jag var. Det var under värsta regnskuren också och mycket riktigt
körde de in i viken där jag befann mig. Inte nära dock och alla får
naturligtvis fiska var de vill.
Men de drev åt mitt håll och därför beslöt jag mig för att gå någon
annan stans. Jag vet med mig att jag har den olyckliga vanan att få
fisk när jag minst av allt vill det.
Dumt nog fortsatte jag att kasta när jag vadade in mot land för att
gå upp.
Naturligtvis drog fyrakilosgäddan på just då. Jag kunde inte riktigt
avgöra om de i båten kunde se vad jag hade för mig. Jag hade heller inte
råd att avstå från att filma när jag äntligen fick på en gädda med lite
storlek så jag chansade. Jag satte igång kameran och försökte hålla en
låg profil. Så nu undrar jag om de i båten trodde att jag höll upp
gäddan för att imponera på dem?
För det gjorde jag. Höll upp gäddan, menar jag. Men naturligtvis enbart
för kameran. I alla fall startade de motorn och fräste iväg, bort och
utåt. Orsaken kunde förstås också ha berott på att de tänkte att; aha,
finns det bara såna smågäddor här, är det lika bra att köra härifrån.
Jag gick ändå iväg till ett annat ställe där jag så småningom fick
den sista gäddan. Också det en ganska fin. Den filmade jag också. Eller
försökte. Det blev tre minuters vattenyta med vågskvalp på. Jag fastnade
inte det minsta.
Det var den gäddan som knäckte toppöglan också och som satte stopp för
vidare fiske. Precis när jag äntligen började få stora gäddor. Ja
alltså, om jag kunnat fortsätta fiska.
