10-11-12

Onsdag och Fredag

Årets bästa bild?

Det får bli ett dubbelreportage idag. En ordinarie ledig dag och så en kompdag. Onsdagen den nionde och så idag. Med det lite märkliga datumet tio, elva, tolv. Tätt mellan fisketurerna. Lite för tätt. Hinner inte med. 

Först lite om onsdagen. Tja, inte så mycket att orda om egentligen. inte utan att upprepa en massa tankar och upplevelser som man skrivit ner hundratals gånger redan förstås.
Ungefär som vanligt då, med andra ord. Men en dagbok skrivs självklart för ägarens skull och om andra finner den ointressant är det bara att slå igen den.

I alla fall fungerar spöet igen.

Jag är övertygad om att en hel, gäddflugfiskande värld är våldsamt intresserat av att få veta hur det gick med spöreparationen och därför tar jag med den här bilden till vänster. Så ser den ut, den nya spötoppen. Men är den toppen? Nja, själva öglan är lite för vid. Hela tiden händer det att en slinga av fluglinan bildas mellan den och nästa spööglan när jag för spöet bakåt för att ladda för nästa kast. Mycket irriterande och svårt att förebygga. Jag får väl jobba på det och förhoppningsvis blir det bättre efter några dagars användning. En produkt jag gärna vill reklamera är... Nej, göra reklam för, ville jag säga. Nämligen grafitsmörja. Gamla spön kan få problem med glappande spöholkar. Det hade mitt #5-spö. Jag försökte lösa det med att lackera den uppslitna så kallade handelen. Det fungerade några gånger men dels kunde det fastna och dels nöttes det bort ganska fort. Men om man anbringar lite Grafitoline löser man det problemet. Citat från Flugor.se :

"Sameo Grafitoline holkvax smörjer spöholkarna och hindrar dem från att fastna, samtidigt som det hjälper till att hålla ihop spöt under fisket. En billig försäkring som minimerar risken för spöbrott. Applicera ett tunt lager Grafitolin på han-holken, vrid på delarna ca ett kvarts varv när du sätter samman spöet, för att säkra att du fått vaxet på hela anläggningsytan.
Pris: 39:-"
Eh, jag rättade några stavfel, får jag väl erkänna.

Vad gäller själva fisket ska man inte ha för stora förväntningar på det. Vilket jag måhända hade idag. Högvatten och efter stormoväder från öst; var ska man då fiska, tro?
Tja, någon läsida där det är långgrunt, måhända... Nu var det så att man inte behövde hålla sig i lä för det blev det överallt idag. Helt kav lugnt. Ganska ovanligt i november. Även om det stundtals var lite solglimtar så för det mesta var det mulet. Då blir det svårt.
Vilket är bra. Då stegras intresset och sinnena skärps. Då får man röra sig försiktigt och verkligen gå in för uppgiften. Då blir det spännande. Då blir det roligt. Ska man lyckas eller går man bom?

Inom området finns ett par vassvikar där jag misstänkte att gäddorna strök omkring precis i utkanten av själva vassen. Väl att märka att de bara kunde göra det vid högvatten eftersom annars är det för grunt. Bottnen var ren sand och är det spegelblankt räknar inte ens jag med att de finns där.
Där hade jag ett mycket kul och spännande fiske.
Som värsta indianen i en pojkbok, smög jag försiktigt, försiktigt och la kasten in mot vassen. Flera gånger både anade och såg jag hur det bildades mer eller mindra svaga vågrörelser på ytan. Vågrörelser som bilade ett V med udden riktad mot flugan.
En del var långsamma och stannade av. Några fortsatte fram till mig och en virvel bildades. Några var så försiktiga att de kom inom synhåll långt efter jag lyft flugan för att göra ett nytt kast.
Lustigt nog var det väldigt svårt att upptäcka själva gäddan trots att det var ren sandbotten.
Några ledde till nafs eller hårda hugg.

Jag kunde stå stilla och få samma gädda att följa efter flera gånger. En del var väldigt små, kunde jag se men vad spelar det för roll? Det här är ju vad flugfiske i själva verket handlar om. Den på bilden här till höger, är en jag fick som idag, fredag. Ja, nu är vi där. Det märkliga datumet 10-11-12. Kanske fick jag en gädda kl 13:14 också? Då var förhållandena helt annorlunda. Då var det hårda vindar och häftiga regnskurar. Då var det inkommande lågtryck från Atlanten och Brittiska Öarna som gällde. Då var det milt. Då var det skönt. Då var det kul. Också. Jag vet att jag ibland brukar hävda att inga lagar finns och regler gäller, var, när och hur man hittar gäddorna. Det inträffar när jag följer nämnda lagar och regler och ändå inte får minsta napp eller ser en enda gädda. Typ hela sommaren. Men idag var det regel 1A som gällde fullt ut. Frisk eller hård vind samlar gäddorna. I lä. Visst, en förutsättning måste man utgå ifrån och det är att området omkring, håller ett visst antal gäddor som kan samla sig.

Jag har nämnt min olycksaliga ovana att få fisk när det är som mest olämpligt. Den slog till alldeles i början, på första stället. Vid soluppgången. Ja, nu i november är det inte så värst tidigt. I alla fall gick jag på en byväg, kan man kalla det. Ner till en liten badplats där jag tänkte börja. Inom synhåll från vägen men den brukar vara helt folktom. En och annan bil kanske men det är allt. Vi pratar ju november, regn och vardag. 
Men så har vi hundpromenerarna...
Ett morgontidigt släkte som tvingas ut i storm och regn, solsken och stiltje. Först kom det en. En karl med en liten pudel. Jag såg honom uppe på vägen när han gick förbi och låtsades pyssla med någonting. Just för att undvika att få fisk, som jag väl knappt förväntade mig heller för det var som sagt ganska tidigt och nu i november är det ingen fördel med tidiga morgnar. Så kom det en till. Även det en karl fast han hade en större hund. Även han gick förbi. När det äntligen blev lugnt uppe på vägen, fortsatte jag fisket. Efter några kast fick jag dagens första gädda.
Tog in den, passade på att filma lite och höll på som vanligt. Råkade titta upp mot vägen och där stod han, pudelmannen.
Efter en stund var jag färdigfiskad där och gick upp på vägen för att fortsätta vidare och där stod både pudelmannen och den storhundsmannen och pratade. Fick någon kommentar om "storfiskare" kastad efter mig...
Pinsamt, ytterst pinsamt, tycker en som vill vara diskret och helst verka i det fördolda.

Där jag strövar omkring längs stränderna, på stigar, små vägar och ibland, genom öde sommarstugetomter, har jag genom åren skaffat mig en uppfattning om var det är tomt och var det brukar bo folk året om. Idag stötte jag på den här oväntade synen. En uppdragen båt där det såg ut som om någon i hast lämnat den efter en fisketur. Vid en helt öde strand. Där jag ofta har vägarna förbi. Det ligger ett gammalt hus en bit upp där och nu upptäckte jag ett nyinsatt värmeväxlaraggregat på utsidan där. Dåliga nyheter...? Vinterboende...? Fast det verkade obebott vad jag kunde se. Det säkraste tecknet på det är att det inte står någon bil i närheten. Fast en cykel fanns det som inte brukar vara där... Fast det verkar vara något slags tjuvavskräckartrick, det där att man gärna ställer upp gamla cyklar utanför hus och villor så att det ska verka som det finns folk i huset. Gärna barncyklar och trehjulingar. Men rädd för tjuvar verkade han inte vara; han som lämnat utrustningen i båten. Ja, inte för att jag skulle drömma om att stjäla någonting där.

Absolut inte en haspelrulle i alla fall...

Jag läste om det stora problemet med höstdepressioner i tidningen. Det var en lång artikel om hur många blev så trötta och håglösa och fick psykiska problem nu under den mörka, regniga och dystra årstiden. Det var brist på melanin och solsken och jag vet inte vad. Experter och psykologer la ut texten med rynkade pannor. Folk blir sjuka och ledsna.
Va fanken är det för trams! Va? Är folk galna?
Det är ju rena paradiset nu. Man kan inte bättre ha det! I alla fall så länge det är milt och mulet med lite duggregn då och då. Klar himmel, sol och minusgrader däremot, är någonting vi inte vill veta av. För att inte nämna is och snö. Usch! Då kan vi börja prata höstdepression och må dåligt.
Nä, ut och gå längs kusten, vetja! Pröva att fiska lite.
Men snälla, inga haspelspön! Det är en styggelse i Guds ögon och länder bara till elände. Haspelfiskare är hänvisade till en plats där gråt och tandagnisslan skall varda. Inte ens på den tiden när jag spinnfiskade, förstod jag vitsen med den löjliga, klumpiga och ohanterliga haspelrullen.

Så över till rubriken och det som kan vara årets bästa gäddbild:

Vilken ilska! Vilket raseri! Wow!

Tycker jag i alla fall och med årets bästa bild menar jag förstås bland dem jag själv har tagit. Det är dagens största gädda som i och för sig inte var så där jättestor, som den verkar som på bilden.

Men allt var inte frid, fröjd och perfekt idag. Idag fick jag nämligen tampas med problemet att jag fick för många gäddor. Det är inte något försök till något slags omvänt skryt utan när det hugger för mycket blir det helt enkelt tråkigt. Men visst håller jag med om att det finns värre problem. Lösningen var att vada förbi värsta gäddansamlingen och som idag, avsluta fisket. Det inträffade nämligen på eftermiddagen och började ändå bli hemdags.
Stället var en vik där jag "visste" att gäddorna gått in i lä som skydd för den hårda blåsten.
Jag var här för några veckor sedan och fick väl bara något hugg av smågädda. Just det, högvatten är närmast en förutsättning här också.

Man får gräva djupt i skivsamlingen efter obskyra grupper och musiker som ingen bryr sig om nu för tiden om det ska lyckas. Eller ska jag börja vissla eller sjunga själv? Nä, bort det!

He, he, i mitt ensidiga utnämnande av mitt #5-spö som det lätta spö som dragit upp flest antal kilo gädda i hela världen, kan jag efter idag addera ytterligare 45,5 kilo.
Svårslagnare och svårslagnare blir det...

Så där ser man hur viktigt det är att föra noggrann statistik över sina fångster.

Hm... Nu väntar jag bara på att Internetombudsmannen eller någon annan kommer och motbevisar mig eller anklagar mig för ogrundat skryt.
OBS, tävlingen är inte öppen för haspelspön.