11-03-18

Fredag

Premiärtur

"Inför en fisketur brukar jag ha olika förväntningar. Är det rätt årstid och väder kan jag tänka att idag blir det säkert tio gäddor och minst en över fem kilo. Är det besvärliga förhållanden inser jag att jag får vara nöjd med ett par smågäddor. Är det riktigt usla förutsättningar kör jag ut med målsättning för dagen; att överhuvudtaget få napp.
Idag var målsättningen att kunna kasta."

Så inledde jag förra årets fiskedagboksskrivande. Det var den tjugoandra mars så i år ligger jag några dagar före. Men ändå har den här vintern varit minst en månad längre för i år började den redan i slutet av november.
Här en bild som illustrerar både hur vintern varit och hur det såg ut idag:

Bara isfritt allra längst ut och fortfarande mycket is kvar på stränder och stenar. Så visst var dagens målsättning mest för att se hur det såg ut och kunna kasta lite. Se om både grejorna och jag själv funkade som de skulle. Jag tog för givet att jag skulle få problem med kylan och klädde mig därefter. Tog till och med med mig handskar för att inte frysa om händerna på väg mot fiskeplatsen från där jag parkerat. Det brukar jag nämligen få.
Problem fick jag mycket riktigt men att det tvärtom blev för varmt. Redan från början faktiskt. Det berodde på att jag valde ett ställe där det var lä. Alldeles för mycket lä, skulle det visa sig.
På samma sätt som det för en mäklare är läget, läget, läget som gäller är det för en fiskare vinden, vinden, vinden som är den viktigaste parametern. Så är det lä och lugnt blir det svettigt. Plus att risken för hugg minskar drastiskt. Men det gick bra att både vada och kasta förstås. Ja, att vadarna inte hade börjat läcka var inte helt självklart efter tre månader i garaget, utan det var också någonting jag skulle testa.

Likaså är min erfarenhet genom åren att premiärturen brukar bli helt fisklös för min del. Särskilt då isen ligger fast inomskärs och det bara finns några sträckor öppet vatten längst ut.
Men så finns ju begreppet premiärtur...
Det är väl lika bra jag hemfaller åt särskrivningens fasor: premiär tur, så ni fattar.

Ha, ha, just det:

Körde nämligen en sväng när jag hade fiskat färdigt på det första stället. Där var jag faktiskt lite orolig för att bli insnöad. Stod ganska ödsligt parkerad och snön föll ymnigt som sagt. SMHi hade också varnat för problem men då, vid elvatiden hade det så gott som slutat och sjunkit ihop så jag kunde ta mig därifrån utan problem.
Ut mot öarna och ytterskärgården ville jag för att se exakt hur det såg ut ismässigt. Bra, tyckte jag på plats och en kort tur till, skulle jag hinna med. Det var en liten vik där det brukade finnas smågäddor. Lågvattnet och den ostliga vinden gjorde även att det gick extra bra att befiska den.
Minsann att jag fick ett litet napp!
En liten, liten gädda och under tiden jag fumlade med kameran för att dokumentera den viktiga händelsen, hann den släppa.
Allt kändes toppen och jag beslöt för en extra runda. Gick iväg en bra bit, mest för att vädret var så bra. Lätt bris bara som såg ut att svänga till väst-sydväst vilket gjorde det utmärkt vid en udde en bit bort.

Där slog det på en fisk och redan efter ett par sekunder fattade jag att det här är ingen gädda och då återstår bara havsöring. Ormandet i vattenytan ett bra tag, långa, slingriga rörelser gjorde att jag inte behövde se silverblänket för att vara säker på min sak.
Här behöver jag inte orda mer om själva kampen för den finns dokumenterad på film.

Den här öringen kommer förmodligen att sluta som familjemiddag förslagsvis till påsk. Det skulle inte förvåna mig om jag även filmade hur jag tillagade den. Kockprogram i TV lär ju vara så populära.

Då så... Det var väl allt för den här gången.

På tal om TV förresten, har det ju visats en dokumentär nyligen som sannerligen berör mig och alla andra gäddfiskare. Den om den siste kustfiskaren i Pukaviksbukten. Den skulle man kunna skriva och tycka en hel del om men jag avstår i alla fall idag för nu är dagens dagboksblad slut.