Väder: Mulet och bara några
plusgrader. Hade varit friska nordvästliga vindar ett par dagar som
dragit ner kylan igen. Men idag hade det lugnat sig till nästan bara
en lätt bris. Den vred sig från väst-nordväst till mer sydväst under
dagen.
Mulet och någon kort, lätt regnskur
men inslag av hagel.
Vattenståndet låg på
cirka 10 cm under.
11-03-25
Fredag
Första och största gäddan idag
Just det, men inte samma. Alltså att den första gäddan
blev den största, långt därifrån. Istället inledde jag med två
pyttegäddor. Men jag blev varken ledsen eller arg. Istället tog jag det
som en god indikation på att jepp, det går att få gäddor nu. Samt att
finns det små, finns det större. Eller kan.
Jag minns ju från förra våren hur hopplöst dåligt det var. Då skyllde
jag på den ovanligt stränga vintern med is fram till i slutet av mars.
Precis som i år fast den här vintern hade börjat en månad tidigare.
Där jag befann mig idag såg jag inte tillstymmelse till någon is mer än
på skuggiga ställe på land här och var. Men fortfarande finns det längst
in och förmodligen på Långö där jag har båten.
Eftersom jag utgår ifrån att alla vill veta exakt hur jag har det med
den, kan jag lugna alla med att nu är den rättvänd och väntar bara på sin
bottenmålning. Alltså med rättvänd, menar jag att den nu ligger
upp-och-ner. Åror och mittbrädan är fernissade och klara. Motorn är
servad, hämtad och betald.
Fast å andra sidan har jag ju redan fått årets havsöring...
Åh, jag kanske ska få två i år! Omöjligt är det inte. Fast idag varken
fick eller såg jag någon. Ändå att jag både använde en liten One Size
och passerade förbi några ställen där det hänt att jag sett öring förr
om åren. Men de ställena var not hot spots idag.
En One Size är alltså en Zilverzara fast lite kortare och tunnare. En
fluga som liknar en silverglimmande tobis mer än tobisen själv. Även
större gäddor äter tobis.
Det bevisade jag idag igen. Ja, det var
förstås dagens stora händelse i min lilla värld av fiske. En gädda
på 6,5 kilo. För mig är det stort.
Utan att vara pessimist oroar det mig lite att jag på årets två
första fisketurer så att säga fick full pott. Både en havsöring och
en stor gädda.
Så vad har man att se fram emot?
Ha, ha, skojar bara. För mig är det själva fisket som är det
roliga. Inte fångsten. Hela upplevelsen, hela kitet.
Det blev dåligt med stillbilder idag. Bara den här och den kom
till av misstag. Tryckte på fel knapp eller rättare sagt höll den
intryckt för länge. Då tar kameran stillbilder istället för att
filma. Den gör så, min nya kamera.
Jag vill inte framstå som prylgalen som hela tiden ska ha det
senaste men om man nu tvunget vill hålla på med att dokumentera sitt
fiske genom video, vill man ju att det viktiga fastnar på filmen och
att man inte filmar det som händer en meter åt vänster eller höger.
Det var nackdelen med den gamla kameran. På den gällde det att exakt
fokusera på det man ville filma, annars missade den. Och hur lätt är det
när man både ska fiska och filma samtidigt?
Inte så där jätte, blir
svaret.
Jag vet inte hur många hopp eller andra dramatiska ögonblick jag filmade
vid sidan om förra året, men åtskilliga var det. Men den här har, vad
kallas det? Vidvinkel? Fish eye (sic!)?
I alla fall så filmar den allt man bara vagt pekar på, tycker jag. Det
syns lite på bilden för i verkligheten är spöet helt rakt.
Som jag ideligen påpekar brukar fördelarna balanseras åtminstone
till en del av nackdelar, på de flesta prylar. Det gäller spön, rullar
och kameror, med mera. Ja, till och med min zilverzara! Den har för
mycket... Den är lite för...? Äääh...? Hmmmm...?
OK, det är undantaget.
Den här kamerans svaghet är ljudet. Det är en sådan där sportkamera
som är avsedd att fästas på surfbrädor, motorcyklar, skidor, bilar och
liknande och då är väl ljudet inte så viktigt. Eller det är viktigt på
det viset att fartvind och motorbuller inte ska bli för starkt. För det
är nog erkänt svårt att hantera ljud ute i det fria. För det minns jag
nu, hur jag klagade på det med andra kameror, hur minsta vindpust låter
som orkan. Samt att det är därför de riktiga proffsen på TV håller fram
mikrofoner klädda med stora björnskinnsmössor när de intervjuar folk
utomhus.
Men vem har sagt att det ska vara lätt?
Man vill ju gärna göra filmen som en liten miniberättelse från sin
fiskedag och då måste man ha lite kringmaterial. Det blev det inte
så mycket av idag. Till exempel kan det bero på att ibland glömmer
man det eller tänker att det gör jag senare. Eller att som på bilden
ovan, det blev en stillbild när jag avsåg att filma. Det hände
förresten förra gången också. Jag trodde jag filmade när jag rensade
öringen men det gjorde jag alltså inte.
Men man lär sig hela tiden och det skymtar också vid något
tillfälle på dagens film hur jag spanar på själva kameran för att kolla att
den verkligen filmar. Då blinkar nämligen en röd lampa. Eller lysdiod.
Suck... Precis som med spön och rullar, önskar man att man kunde
plocka de bästa bitarna från många och sätta samman dem till ett
enda spö eller en enda rulle. En jättebra grej som min andra
digitalkamera hade, var att man kunde vrida fram displayen. Den
kunde vinklas och vridas så att man lätt kunde ställa in fokus när
man monterat kameran på stativ eller höll den i handen och skulle ta
på sig själv. Men den kameran var inte vattentät...
I dagens film gör jag en stark rolltolkning av "arg sportfiskare svär
ve och förbannelse över tappad fisk". Mot slutet är jag vääldigt noga
med att hjälpa ut gäddan på fritt vatten med handen. I ett av mina allra
första försök att filma, gjorde jag det nämligen med stöveln och det
togs inte nådigt emot av en samlad kritikerkör, må jag då säga. Trots
att det nog egentligen är bättre för fisken. Även om jag alltid brukar
se till att jag är våt om händerna när jag tar i fisk jag ska släppa
tillbaka. Vare sig jag filmar det eller inte. Faktiskt.
Det kan se lite märkligt ut mot slutet. När jag har på dagens största
gädda. Först tar jag upp den. Men så vet jag inte riktigt vad jag ska
göra med den. Då släpper jag i den igen och beslutar mig för att vada
iland för att väga den. Plus att ta lite mer bilder på den. Fast att ta
fram stillbildskameran kom jag förresten inte ihåg förrän nu. Men lite
mer film blev det.
Just vad gäller kombinationen vada och filma, påminner jag om ett par
bra saker att ständigt ha med sig i fiskevästen. Nämligen en krok och
gummiband. Kroken ska vara stooor och enkel. Man kan gärna fila av
spetsen. Gummisnoddarna ska vara av den grövsta sorten. Meningen är att
man ska fästa enkelkroken vid vadarstaven med gummisnoddarna och på det
viset kunna fiska upp tappade föremål på botten, såsom kameror,
mobiltelefoner, solglasögon med mera, med mera. Eller om man ser något
intressant därstädes. Jag kom på det för några år sedan att det borde
man ha. Det var när jag upptäckte en wobbler på botten som jag inte
nådde. Vem vill stoppa ner armen upp till axeln i vattnet när det är två
grader plus?
Inte jag i alla fall. I alla inte om jag inte ska filma eller ta bilder
under vattnet, vilket har hänt.
Idag kom det nästan till användning när jag förlorade greppet om
kameran för ett ögonblick men lyckades fånga den innan den försvann i
djupet. Visst, man kan ha den i en snodd om halsen men det funkar inte
alltid så bra. Så idag bytte jag ut gummisnoddarna mot nya för de har
legat där ganska länge nu.
Usch, det märks på ett obehagligt sätt att man inte fiskat på över
tre månader. Dagen efter kände jag mig som en inte-så-pigg
sexti-sjuttiåring.
Hm... undrar varför...?
Botemedlet mot det får väl bli att fiska lite oftare. Som idag hade jag
tagit en extra semesterdag och även framöver har jag några inplanerade
men nu när jag skriver det här, är det åter nära nog vintertemperaturer
som råder. Likaså nordliga vindar och solsken. Sämsta tänkbara
fiskeväder så vi får se när det blir nästa gång.