Väder: Någon minusgrad på morgonen
hemma. Vid kusten så småningom ett par plusgrader. En snabbt ökande,
byig västvind gjorde att det kändes väldigt kallt. Mulet hela dagen
men i princip uppehåll.
Vattenståndet låg på cirka 10 cm minus.
11-03-29
Tisdag
Inte bom än
Nä, jag kör på som tåget. Fast jag brukar inte bli
försenad. Jag kör på i ett chickenrace gång efter gång tills jag dundrar in
i väggen. Det vill säga går bom eller kanske bara får en kilosgädda på
hela dagen. Tre gånger har jag varit ute redan och varje gång något lite
utöver det vanliga.
Det är nästan så jag bävar över hur dåligt det kommer
att bli en lång räcka fiskedagar framöver. Fast å andra sidan är det bara dumt
att ta ut någonting i förskott eller tro att det finns någon sorts regel
eller lag som säger så. I så fall blir den bara självuppfyllande.
Det
gäller att ha lite tur, det är hela saken. Eller för att säga det med
andra ord: att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Som idag började jag på rätt ställe vid fel tidpunkt; en av
mina favoritsträckor. Ett väldigt långt avsnitt där jag i vanliga fall
brukar komma i kontakt med en fem, sex gäddor utan vidare. Idag noll.
Likaså det andra stället, även om det är lite mindre men några smågäddor
brukar alltid finnas där. Ingen enda idag trots lämpligt både väder och
vattenstånd. Alltså måste det bero på den felaktiga tidpunkten. Och nu
menar jag på året och inte på dagen. Eller för att vara ännu
noggrannare; alldeles för
nära islossninge. Gäddorna har ännu inte spritt
ut sig. Det märkte jag både förra gången och idag.
Ställe nummer tre var lite bättre. Det började helt
perfekt; nästan. Ja, den högg inte riktigt. Kände bara hur det liksom
skrapade till mot linan. Och såg hur den berömda undervattensvågen bildades
strax efter flugan. Hur vattenytan bullade upp sig och det småskvalpade
kring den. Otvivelaktigt en stor gädda, tydde jag lätt tecknen till. Hur
stor? Minst fem kilo, bedömde jag den till.
Eftersom den inte följde efter ända fram såg jag den inte. Men
viktigare, den upptäckte inte mig heller. Det brukar betyda att den
kommer att hugga på nästa kast. Eller näst-nästa, för i de lägena brukar
jag vänta ett tag och lägga nästa kast åt ett helt annat håll för att ge
den lite tid att lugna ner sig på. Jag vet inte om det är rätt men brukar
funka ganska bra.
Åh, tänkte jag vidare, det här måste filmas!
Det är i sådana lägen man kan få med själva hugget på minneskortet.
Hugget av en stor gädda har jag faktiskt lyckats få med på film en gång.
Men inte två gånger för jag filmade och kastade, kastade och filmade en
hel massa gånger utan att den brydde om sig det. Tja, en del gäddor vill
helt enkelt inte bli uthängda på youtube, det är bara att konstatera.
Idag träffade jag på de två gubbarna i röda bilen igen.
Två genuina skärgårdsgubbar i tja... sjuttifem - åttiårsåldern. De
kommer patrullerande i högst 30 km/tim och så fort de får se mig,
svänger de av, kör fram, vevar ner rutan och börjar ställa frågor. Eller
prata då.
Jag tror att de har tagit det på sig att kolla läget; att utgöra något
slags medborgargarde light.
Konstig och märklig bör jag ha tett mig i deras ögon men direkt
brottslig verkar jag nog inte. Vid tillfället höll jag nämligen på att
plocka ihop för att köra iväg till ställe tre. Så den första frågan blev
den självklara och inte den minsta originella: "Har du fått nån fisk?"
Vilket gav mig tillfälle att visa min fluga och förklara att; nejdå det
är inte lax jag fiskar utan gädda och jodå, gädda kan man visst få på
flugspö och nejdå, just idag har jag faktiskt inte fått något och ja,
det kan bero på att det är för kallt.
Samt att nej, där har jag inte provat just idag.
För snart börjar de komma med tips om att där och där brukar det finnas
gädda. Fast när jag som jag alltid gör vid sådana här liknande
tillfällen, förklarar att jag alltid brukar släppa tillbaka gäddorna,
blir de misstänksamma igen och ser ut att börja fundera på om de
verkligen inte har de med någon slags galning att skaffa ändå!
Men så skakar de på huvudena och tänker att; ja, se tokiga stadsbor!
Detta i synnerhet som jag svarade på deras fråga om jag då inte
åtminstone kunde sälja gäddorna och få till bensinpengarna, att nejdå, det
är mycket bättre att sätta tillbaka dem för då får jag ju chansen att
fiska upp dem en gång till.
Tala om burn-out på bilden här till vänster!
Detta som illustration till brottsligheten här ute i
skärgården. Det är inte det första man tänker på här men jag vet att
även här ute finns kriminella element.
Den här har stått på en av mina parkeringsplatser i flera veckor och
vanprytt utsikten. Jag har nämligen bekanta som bor härute och
därför vet jag det.
Inga havsöringar idag heller. Där jag befann mig, fanns
det några sträckor där i närheten man kan träffa på dem. Men vinden låg på där
alldeles för mycket så något läge att pröva på det, blev det inte. Jag
har förresten sänkt kraven för havsöringsställen.
Först, och de menar
jag under väldigt många år, "visste" jag att det så gott som enbart går
att få öring på vissa, utvalda, begränsade ställen och det är helt tomt
mellan dem. Men så har jag förstått att helt och hållet stämmer inte det
utan de kan dyka upp på de mest osannolika platser. Men jag får eller
ser havsöring så pass sällan att det är svårt att ställa upp några
regler. Fast att det är större chans på vissa ställen, vidhåller jag.
Det beror alls inte på att jag enbart prövar där och låter
mellanliggande sträckor vara.
Men för min del har det resulterat i att jag så gott som enbart kör med
en zilverzara i One-size-format, nu under mars och april. Då är man så
gott som helgarderad. Man får gäddor och ändå har man chansen på
havsöring om en sådan skulle råka passera eller finnas i närheten.
Det är märkligt hur den här blixtratill-effekten fungerar. Samt att
det är den som gör att åtminstone jag, aldrig tröttnar på fisket. Det
där att plötsligt händer det. Det att man kan harva och kasta, fiska
och försöka timme efter timme utan att något speciellt inträffar och
så plötsligt gör det det.
Som idag då det på ett väldigt begränsat
område stod (minst) tre gäddor varav jag här håller upp den största.
Den på närapå fem kilo.
Usch, jag är medveten om den dåliga bildkvaliteten men så är den
också klippt ur filmen. Jag måste bättra mig på att jobba lite mer
med stillbildskameran. Men just nu är jag så inne på filmning med
den nya videokameran och håller på att vänja mig vid den så jag
glömmer den andra.
Hm... Egentligen borde jag bredda fältet och kommentera
fiskesituationen i stort. Är det så kallade sportfisket på utdöende
på grund av att inga nya generationer fyller på bakifrån när de
äldre dör undan?
Och är det bra eller dåligt i så fall?
Ha, ha, det är jättebra för mig som gärna fiskar ensam!
Så bara fortsätt och sitt och jäs framför TVn eller spela era
våldsskapande TV-spel! Håll er sysselsatta med att jobba i trägårn
eller bygg gillestuga eller byt tapeter. Tro mig, det är mycket
bättre att kakla om badrummet än att hålla på och frysa och ha
tråkigt med att försöka fiska som ändå inte ger något.
Finns det sådana som påstår det, bara ljuger de för det vet man ju att
de gör. Det är faktiskt bättre att ungdomen går på krogen och dricker öl än
snubblar omkring ute i naturen där det bara är smutsigt, blött och
kallt. Bli absolut inte flugfiskare för de är ena arroganta skitstövlar,
precis som de framstod i en dokumentär om en stackars, mobbad nätfiskare
som det var jättesynd om. Är det en dokumentär är den definitionsmässigt
både objektiv och sann, så det så. Särskilt det där om att ju mer och
fler lekgäddor man fiskar upp, desto fler gäddor blir det. Att det är
brist på gäddor från Kalmar och uppåt beror helt enkelt på att de fiskas
för lite under leken. Nej, se till lägg lite mer nät bara ska ni se att
det bara kommer att vimla av gäddor efter bara några år, absolut.
En liten film blev det även från dagens
fisketur. Inget märkvärdigt alls och som vanligt gör jag det
bara för att jag tycker det är kul. Även idag har jag missat det
där med mellanscener.
Fast nu är ju verkligheten så beskaffad under mina fisketurer
att alltihopa är en enda lång upprepning. Man gör i princip
samma saker gång efter gång. Det är bara platserna, vädret och
eventuellt fångade fiskar som kan variera.
Nu kom jag just ihåg att jag skulle, eller i alla fall tyckte
att jag borde, samla ihop en massa bra scener under hela året
och göra en riktig dokumentär av det. En på en timme med prat
och flugbindning, fiske i vadare och från båt, fina naturbilder
från vår, sommar och höst och hela köret.
Nä, det har jag nog inte tålamod till... Då skulle jag ju få
tjuvhålla på de bästa snuttarna över ett helt år. Det går ju
inte. Det är inte så många. De vill man ju lägga ut med det
samma.
Förresten är det en usel idé. Det skulle bara riskera att en
massa ungdomar kanske skulle tycka det verkade kul, det här med
flugfiske efter gädda och att hålla på och fylla stränderna med
en massa skränande ynglingar som inkräktade på mina domäner och
skrämde fisken, vill man ju inte medverka till precis...
Nä, det är bra som det är. Jag fortsätter och lägger ut mig tagande
loss flugor ur mindre gäddor. Vadar omkring och hystar lite med
flugspöet. Gör grimaser åt kameran ibland. Man kan se det som
minidokumentärer med inslag av spelfilm. Ja, självklart har jag till
exempel samlat på mig en hel del klipp från olika ställen vad gäller
natur och bilkörning som jag strör in, lite hur som helst. Det får man
göra. Det gör de stora pojkarna. Utspelar sig en film i Arizonaöknen
till exempel, kan de skjuta den i Tunisien. Eller något annat
låglöneökenland. Eller utspelar sig en film långt ute i rymden på
främmande planeter, kan den filmas i Hollywood. Det har jag till min
förvåning läst att de gör i alla fall. Så då måste även jag få göra det.
En nyhet för i år är originalmusiken. Fördelen är att jag slipper få en
massa näsvisa påpekanden från youtube att musiken jag använder kan vara
upphovsrättskyddad och att de tar väck ljudet.
Fast kompositören jag anlitat är lite slö och snart är förrådet slut.