11-04-07

Torsdag

Stormvarning och läckande vadare

...samt felinställd kamera, kan man lägga till. Sammantaget kunde det bli en helt misslyckad fiskedag. Nu blev den bara halvt. Misslyckad alltså. Det värsta var förstås att jag gradvis, lite i sänder samt slutligen, blev medveten om att den ena stöveln tog in vatten. Det gjorde att jag tvingades avbryta fisket i förtid.
Stormvarningen medförde att antalet tänkbara fiskeställen krympte samman till ett fåtal.
Här får jag väl erkänna att just nu riktar jag gärna in mig på ställen där chansen till havsöring är som störst. Och med risk för storm blir de sträckorna helt omöjliga att ens tänka på. Nej, in i lä var mitt enda val.

Hårt blåste det fram på dagen men storm blev det väl knappast. Men vattnet försvann från normalt tidigt på morgonen till minus 20 cm på några timmar.

Nu är ju lite storm och kuling inget hinder för mitt klass-5 spö. Lätt bryter jag igenom den kompakta vindväggen med långa, säkra kast. Jag tål det som sagt men inte fisken. De vill inte stå i bränningarnas vitskummande dån, i alla fall inte så här tidigt på året, så jag fick anpassa mitt fiske därefter. Sökte alltså upp några lävikar.   Fisket blev hyggligt bra med några fina gäddor plus en hel del ordinära. Äntligen fick jag även stå och njuta i solskenet. Det var nog det som ändå gjorde att man stod ut och inte förfrös vänsterfoten. Prövade även med lite undervattensfotografering men jag siktade dåligt och bättre än så här blev det inte. Jag bröt inte igenom femkilosvallen idag utan fick nöja mig med en stark fyra.

Inga stora efterföljare eller blänk från havsöringar heller. Men mitt främsta mål med fisket är att ha kul och inte så värst kan det bli med en alltmer bortdomnande, blöt, otrevlig vänsterfot. I annat fall hade jag fortsatt och då kanske åtminstone en femkilos dykt upp.
Nu en liten dikt angående ett aktuellt ämne:

Det är sunt och ofarligt att äta fisk,
görs det med måtta är det ingen risk.
Omega tre är bra för hjärna och hjärta,
samt hjälper feta att bli smärta.

Hur skulle det gå för alla yrkesfiskare
om vi inte lät folk bli allt friskare?
Lite dioxin får vi lära oss att tåla,
nu är det fritt fram för dem att tråla.

"Åh," ropar norrlänningen, "vilken tur,
att vi får behålla vår strömming så sur!"
Yrkesfiskarna måste få behålla sina avanser
även om andra skulle råka få lite cancer.

PCB är skadligt hävdar vissa tokar,
äsch, det går bort när man fisken kokar!
Även kvinnor kan följa dessa koster
för gifterna ansamlas i deras foster.

 

Nu lite grann om dagens film. Inga märkvärdigheter förstås. Jo, kamerans videoinställning hade halkat tillbaka till grundinställningen. Det vill säga den filmade i annat format. Ett ännu mer vidvinklande som ser konstigt ut. Allt böjer sig i kanterna. Trots att man inte har fisk på, kröker sig spöet väldiga. Men jag klipper hårt så förhoppningsvis kommer det inte att märkas så mycket.

Vad gäller fiskevideor i stort kör jag mitt eget race. Eftersom det är en i alla bemärkelser egenproduktion begränsas möjligheterna. Det gör även själva motivet eller handlingen: Jag menar, hur mycket går det att variera fiskefilmer? Egentligen. Folk som kastar, natur och folk som får upp fisk. Plus folk som pratar om själva fisket. Vad finns det mer?

Här en artikel där Martin Joergensen tycker till om fiskevideor.  http://globalflyfisher.com/reviews/what-i-dont-want/ 

Ha, helt fel har han i att man inte ska ha med sekvenser där fisken hoppar i ultrarapid. Ska man visst det!
Det har jag inte än i mina filmer. Främst på grund av rent tekniska orsaker. Mitt ganska enkla videoredigeringsprogram har inte den funktionen nämligen. Jag får se när och om jag skaffar nytt. GFF är nog bästa stället att kolla på fiskevideor. Ett lärorikt nöje ur många synvinklar. Alltid intressant att se hur till exempel fisken hanteras efter fångsten. Risken är stor att ens videor avslöjar betydligt mer än vad upphovsmannen egentligen avser eller inser.
Ja, jag är förstås medveten om att det även gäller mig själv. Men där skyddas man av att knappt någon kollar på ens videos.

På youtube avslöjas obarmhärtigt hur populära ens alster är. Kommer jag upp i ett par hundra visningar får jag vara nöjd. Väldigt nöjd. 
Då och då läser man om något klipp i media och vips, får det miljontals träffar. Sist var det något mobbingoffer som slog tillbaka och innan dess en baby som framstod som full. Jag vet inte hur jag skulle kunna lyckas med det. Alltså bli uppmärksammad för något utöver själva fisket.
Eller jo, men inte på ett för mig trevligt sätt.
Trilla huvudstupa i vattnet, bli anfallen av en haj, bli påkörd av en racerbåt i högsta fart, bli stångad av en tjur när jag sneddade över en kohage, ja, ni fattar.

Lite blygsamt kan jag utnämna mig till expert på att reparera läckande vadare. De aktuella vadarna är bland de sämsta jag köpt. Jag tror det är något exemplar som legat i åratal på någon lagerhylla och torkat. De började nämligen läcka redan första året. Annars brukar jag kunna ha dem åtminstone två innan de första sömmarna ger sig. Det är alltid de som är den svaga punkten. Det är bara en gång för flera år sedan som det berodde på yttre åverkan.
Det var när jag råkade trampa på taggtråd. Tala om spektakulär effekt och snabbt rusa upp ur vattnet!
I det här fallet var det lätt att hitta hålet eller sprickan snarare. Jag kände ju att det bara var i själva vänsterfoten det blev blött och kallt och när jag drog av mig vadarna ser man ju var byxor och sockor är blöta. Sedan är det bara att se till att utsidan är torr och så fylla vänster stövel med vatten. Samtidigt noga studera stöveln så man upptäcker var de första vattendropparna sipprar fram. I ett senare skede är det bara att gnida in Liqui- eller Aquasol och vips kan man använda dem igen.