11-05-11

Onsdag

Den stora näbbgäddeskandalen

Skandalen består alltså inte av att det kryllar av en massa störande näbbisar som fördärvar riktigt fiske. Nej, betydligt värre än så; det finns inte en, säger, enda näbbgädda i år!
Jag kollade nyss gamla dagboksblad från förra året och då hade jag noterat sen ankomst och betydligt färre antal med lekande näbbgäddor än vanligt. Nu har jag alltså inte sett till en enda näbbgädda, varken den sjunde maj eller idag, den elfte. Kollade nyss runt lite på nätet och upptäckte att det i alla fall fanns näbbisar på Sydkusten. Men ingen kommentar om att de var sällsynta eller som vanligt. Skumt är det i alla fall.

Eftersom åtminstone någon har setts nere i Skåne så kommer jag säkerligen att se någon enstaka i mina fiskevatten framöver men att något allvarligt har hänt, är jag övertygad om. Precis som jag skrev förra året är det väldigt allvarligt när och om en fiskart utrotats, vare sig man gillar arten i fråga eller inte. Det behöver i och för sig inte innebära att arten som sådan är hotad, bara för att jag inte ser så många just här. De kanske bara är försenade?

Två gånger har jag alltså varit ute med båten, främst för att försöka efter havsöring. Såg inte till en enda. Men det tyder jag inte till att det skulle finnas färre av dem än vanligt. Jag tolkar det bara så att antingen jag eller de, befann sig på fel ställe. I motsats till näbbgäddorna alltså.

I år börjar sommarfisket redan i början på maj och två sköna dagar rent väderleksmässigt har det varit. När det var tomt på havsöringsställena bedrev jag lite gäddspaning. Jag har ju några bra vintergäddställen i några grunda sandvikar. Alltså de är bra vid högvatten och när det blåser eller regnar. Då drar gäddorna in dit i stora flockar. Ibland i alla fall.
Eftersom det nu var lågvatten och solsken drev jag förbi en bit utanför just för att se om jag kunde upptäcka gäddorna där de så att säga bodde. Och jodå, där ute fanns de. Flera stycken såg jag. Jag skrämde undan flera stycken. Det liknade nästan radiobilar som snodde omkring på bottnen.
Den andra dagen jag var ute med båten tog jag med vadarna för att kunna göra strandhugg. Vilket jag gjorde och så vadade jag långt ut för det som jag också upptäckt var att det inte sluttade så brant som man gärna inbillar sig det gör, när man vadar och vid högvatten.

Där hade jag ett par väldigt trevliga timmar i solskenet. Gäddorna fanns där men de allra flesta var inte så särskilt intresserade av att hugga. Fick bara upp en, hade ett par hugg men de flesta följde bara förstrött efter på långt håll.
Ha, jag känner mig som en fåraherde ute för att kolla sin flock och som nöjt konstaterar att de finns där, ingen fara hotar och att de verkar trivas med tillvaron.

Fick ju upp ett par i trekilosklassen från båten också. Än en gång är det bara att konstatera att det är betydligt roligare att fiska vadande än från båten. 

Men väder och vind bestämmer. Idag gick jag en kort sträcka på land och där dallrade redan sommarhettan i buskagen och lätt inser man att det går inte att vandra många meter på land iförd vadare utan att svettas ihjäl. Och skillnaden mellan neoprenvadare och tocket dära som andas, tror jag inte är så stora som det påstås. Man har väl ändå byxor undertill?

Nå, en liten video bjuder jag på idag.

Avslutningsvis en fiskfattig tabell, i alla fall när man betänker att den omfattar två fiskedagar.