Väder: För hela perioden, utom just idag, solstrålande högsommarväder med mestadels svaga vindar. Temperaturer upp mot trettio grader var och varannan dag.

För idag friska, nordvästliga vindar, mulet och svalt.

Vattenstånd kring normalt.

Ändå kom jag väl förberedd. Tänkte att så här års finns det som mest med stora nymfer så jag band upp några stora troll- och flicksländenymfer jag tänkte de stora regnbågarna inte skulle kunna motstå.

Men det kunde de alltså.

Visst fick jag mina chanser. Sammanlagt en fyra, fem styckna som visade intresse för mina flugor i högre och mindre grad men ingen följde med in i håven.

Samtliga på stora saror.

Tre mentala noteringar till nästa gång tar jag i alla med mig:

1. Jag ska inte ha så många flugaskar i fiskevästen. De är bara i vägen och jag använder bara en fem, sex stycken flugor som inte är saror. Och sarorna (eller lätt modifierade zilverzoror som de egentligen är) förvarar jag i redline-plastpåsar. Alla de andra flugaskarna kan jag ha i stora väskan i stället och hämta om behov skulle uppstå.

2. Se till att limma fast en handduksupphängare i den fiskeväst jag använder. Jag har nämligen en särskild fiskeväst när jag fiskar annat än gädda och den är inte försedd med en sådan. Det saknade jag verkligen. Hela tiden snodde löslinan in sig i maskrosstjälkar vid fötterna nämligen. Högst irriterande.

Faktiskt.

Sex gäddor i tvåkilosklassen.

Inte så mycket att orda om mer än att det var skönt. Både att äntligen få fisk och så vädret.
Samt att jag bevittnade något märkvärdigt.
Det var mot slutet av fiskedagen då en lätt sjöbris blåst upp. Jag drev långsamt längs ett rev med aktern ut mot en djup fjärd. Plötsligt hörde jag ett våldsamt plask en bit bort. Vände snabbt huvudet och upptäckte en jättevirvel. Så mäktigt att min första tanke var att det måste ha varit en säl.
Men det var föga troligt. Inte så här långt in när det är så här varmt. Så jag kastade mig på årorna och backade ut och när jag la första kastet där, syntes fortfarande vågskvalp och virvlar efter jättegäddan som det måste ha varit.
Men ingenting hände. Såg heller ingenting. Inte ens botten för där var det djupt.

Fick en och hade väl lite kontakter men inga märkvärdigheter.

Jag har dålig koll på vad gäddorna har för sig under sommaren. Särskilt var de håller till och har det för sig. Kanske den tidiga högsommarvärmen jagat ut dem på djupare vatten?

Så någon fiskefilm blir det inte. Åja, hurra så lagom!

Så lätt ger jag inte upp och än så länge tycker jag det är kul att hålla på med det. Nackdelen är att kraven höjs hela tiden. Både de egna och förmodligen andras. Bästa stället att kolla på andras fiskevideor är nog GlobalFlyFishers videokanal.

Jag brukar roa mig med att kolla om jag hade kunnat filma det som andra gjort. Då under förutsättning att jag hade befunnit mig där de var. Jag menar, är man i Australien och fiskar i havet är det annat än gäddor man får. Eller om man fiskar i en pytteliten å full med jätteöringar.

Hur man än vänder och vrider på det är det själva fångsten som är viktigast när det gäller fiskefilmer. Det är så jag tänker; hade jag varit där och hade jag i så fall kunnat filma som de gjort?

Ibland tycker jag att jag hade gjort det bättre och ibland får jag erkänna att det hade jag inte. Här är det lite skillnad också om det finns någon som enbart sköter kameran och man inte tvingas göra det själv.

Här hade jag tänkt göra några länkar till just de filmerna som illustrerat ovanstående men jag hittade dem inte. På GFF läggs det till flera filmer var och varannan dag och eftersom jag inte lagt namnen på minnet är det svårt att återfinna dem. Ni får titta själva.

Kolla in det utbrända bilvraket. Igen!

Ja, på exakt samma ställe för något eller några år sedan stod ett annat, utbränt bilvrak. Då hade jag både en bild och några ord om den.
Jag letade runt lite bland mina sidor för att länka till den men hittade den inte.

Detta är alltså på en av de större öarna här i Karlskrona skärgård. Jag brukar själv parkera här ibland under vintersäsongen. Men kanske det är oklokt?
Vem vill gå hem?
I synnerhet iklädd vadare.

Därför frågade jag runt lite och kom fram till en häpnadsväckande historia.
Det visade sig nämligen att det fanns en misstänkt. En lite störd individ, känd i grannskapet. Så här löd historien som jag hörde den:

"Jo, sir du... Det ä säkert Kalle i Bången. Han ä lite knäpp... Å fått för sig att di däringa sportfiskarna fördärvar hanses grejer... De ä de där knäppgökarna med di där stora träbetena fulla med krokar... Som de står och rycker och sliter in...