11-07-25

Måndag

Aktuell debatt

Jag läser i "Svenskt Fiske" vilket för övrigt är den enda fisketidningen jag har, om en metastudie. En metastudie har inte som man skulle kunna tro i en fisketidning, någonting med mete att göra. Istället betyder det att någon gjort en studie om studier. Det vill säga gått igenom alla andra studier som finns i ett visst ämne.
I det här fallet det populära ämnet catch & release. Man har ju läst en hel del i den frågan och något överraskande nytt kom väl inte fram. Möjligtvis att man inte ska vidröra den mjuka undersidan av fisken. Tydligen ska man alltså inte hålla upp en fisk vågrätt med bägge händerna under buken. Jag har för mig det finns folk som hävdar att det är det enda rätta.
Nå, så brukar i alla fall jag inte göra.

Så är det stor skillnad mellan fiskarterna. Det är heller inget nytt. I det följande håller jag mig till vår vän gäddan.
Det är den tuffaste av dem alla! Möjligtvis med undantag av ålen. Fast av den slingriga fisken har jag ganska begränsade erfarenheter. Som barn metade vi ål med ganska gott resultat och vad jag kommer ihåg var de oerhört seglivade.
Åter till gäddan:
Att den är tålig vet jag utan att behöva inhämta vetenskapligt forskningsstöd. Åtskilliga gånger har jag till exempel visat bilder på hur avslitna gälbågar hänger ut vid gällocken. Avslitna men hopläkta.

Här har vi bara för det en bild på en gädda! En hoppande sådan som jag fick idag. Det har varit regn, mulet och hårda vindar hela helgen och egentligen blåste det för mycket i dag med. Därför tog jag med mig vadarna, gick iland på en liten holme och fiskade vadande istället. Det är så trevligt! För mig alltså. Inte för gäddorna. Jag är medveten om att jag utsätter dem för stress och om kanske inte plåga så åtminstone  obehagligheter. Vill man visa gäddorna hänsyn och respekt ska man naturligtvis sluta fiska efter dem. Och om man som jag inte kan det, bör man förstås hantera dem med största aktsamhet. Som jag gör. Tycker jag i alla fall. Men, tycker säkert en hel del experter, varför envisas jag då med att använda så pass lätta grejer som jag gör?

Alla vet ju att man ska ha tunga #9-spön så man lätt kan vinscha in dem, surfande på vattenytan helst. Man får absolut inte trötta ut dem först för då dör de av syrebrist. 
Nja, svarar jag då, det är kontraproduktivt. Alla som fiskar gädda vet, eller bör veta vad en för snabbt invevad gädda är i stånd till, stor som liten. När man tar den, vare sig i håv eller med handen, använder den alla sina sista krafter till ett hysteriskt sprattlingsanfall.

Ju mer krafter den har kvar, desto värre. Precis som den här gäddan gjorde. Och ändå hade jag haft den simmande kring mig en bra stund. Avsiktligt och inte det minsta beroende på spöets vekhet. Den här gången var det bara jag som blev skadad för står man vattnet och håller gäddan med vänsterhanden är det bara att släppa ner den i detsamma. Men större gäddor kan fara ordentligt illa vare sig man håller dem i handen, har tagit upp dem i båten eller lagt dem på land för fotografering. Det är fakta. Under min skamliga ungdomstid när jag fiskade kommersiellt hände det att man kunde lyfta in en gädda som tagit Killern alldeles vid båtkanten. Innan den liksom fattade vad som hänt. Ofta står de och slår med huvudet fram och tillbaka en liten stund. Då passade vi på. Men det slutade man med rätt snart. För då levde de sådana rövare att de slog sönder Killern innan vi hann slå ihjäl den. Samt att man under processen ibland fick någon trekrok i handen och någon kvar i den toksprattlande gäddan. Inte så kul... Här kan läsa om det och annat: Fiske-CV

Och att det skulle ta längre tid att få in en stor gädda på #5-spö? Nja, svarar jag på det. För det första är det inget egenvärde att landa gäddan på tid enligt resonemanget ovan. För det andra finns det något som heter slirbroms på rullen. Enligt min ringa mening är det slirbromsens inställning som styr hur lång tid det tar och inte spöets klassning. Om man nu skulle få för sig att försöka slå något slags rekord hur fort man kan ta in en gädda alltså. Men det skulle inte förvåna mig om det hölls fisketävlingar i det. Kanske låter det redan så här när två fiskare möts:

-Hur mycket vägde den?
-5,2 kilo.
-Och tiden då?
-En minut, tjugotvå sekunder och trettiotvå hundradelar.
-Ha, det var väl ingenting. Jag tog en som vägde 7,6. På en och förtiåtta blankt. Det du!
-Vänta lite, ska jag slå kvoten... Få se... Hm... Oj, det var inte dåligt!

Fast å andra sidan är den diskussionen tämligen meningslös eftersom jag bevisligen mest får smågäddor. För som alla vet ska man använda stora flugor för då ökar chansen för stor gädda. Och stora flugor kräver tunga spön, så är det bara..

Men att dra loss gäddor som gått ner sig i tången då? Nu får du väl ändå ge dig; det går inte med ditt vasstrå till spö!
Det är ett problem, erkänner jag. Att gäddor går ner sig tången alltså. För min del är det enbart ett båtproblem. Det är då man kan fiska av riktiga tångskogar och nästan varenda liten gädd-¤#%%&!! försöker tricket att liksom tråckla in linan kors och tvärs mellan, under och igenom tångruskorna. 
Ibland går det bra att ta loss dem utan större våld. Med båt är ju fördelen att man kan ro dit och så försöka från andra hållet. Man lirkar och drar från olika håll. Men ibland är de helt fast. Då blir det i slutänden nylontafsens styrka som fäller avgörandet. Man ror så man har den fastsatta gäddan rakt under sig, tar tag i tafsen, virar den några varv kring ärmen och drar. Och drar...
Jag använder 0,35 i spetsen. Det är grovt det. Ibland lyckas det och både flugan och gäddan lossnar. Ibland bara flugan för då har gäddan redan tagit sig loss. Ibland brister tyvärr tafsen. Inte ofta men det händer.

Det har dock aldrig hänt när jag vadar. Att jag slitit av en tafs alltså. Främst för de gånger en gädda trasslat in sig i tången vilket i och för sig inte är särskilt ofta, har det bara varit att gå dit och ta loss den. Dels fiskar jag mest där det är grunt och helst sandbotten. Visst, helst ska det finnas lite stengrund med tång här och där men sällan eller aldrig har en gädda gått fast sig på så djupt vatten att jag inte kunnat ta loss den.
Slitit av tafsar har jag i och för sig gjort då och då men då har det berott på att flugan på något sätt fastnat bakom en sten på djupt vatten. Vid ett minnesvärt tillfälle drog jag till och med bort hela nylontafsen från fluglinan. Plus att jag inte hade någon reserv - varken rulle eller spole med mig.

Jag minns särskilt en sommardag för några år sedan när jag var ute med båten.  Jag missade två stora gäddor på det viset. Märk väl, då använde jag mitt #9-spö. Men vad bryr sig en gädda i åtta, tio-kilosklassen om det? Skvatt intet, utan de regerar som de vill de första minuterna. Och den första plöjde med kraften av ett godståg genom tången fram och tillbaka och när jag efter flera minuter lyckades frilägga linan var gäddan borta.  Den första hann jag se men den andra stora den dagen högg på lite längre håll och gick direkt in i tångbältet med förödande kraft och fastnade. Samt försvann. Tja, egentligen är det inte så mycket att orda om, dagens fiske. Jag hade ett litet område att hålla mig på. Började tidigt på morgonen för då räknade jag med att folk höll sig inomhus.

Planen var att blåsten och regnet och tidigare högvatten lockat in gäddorna till den här grundfladen. Jag vet att längre ut står det stor gädda. Som går upp på det grunda längre fram i höst. Särskilt vid regn och rusk. Men några stora såg jag inte till. Höll inte på så länge heller för det blev soligt och varmt och både morgonbadare och båtar dök upp.
Hade några hugg utöver de två jag bokade. Den största på tre kilo. Dagens tre bilder anknyter till den fisken.

Tyvärr glömde jag starta stoppuret när den högg.