Svag nordvästlig vind på morgonen som ökade något
till måttlig.
Vattenståndet låg på tio cm över.
11-07-29
Fredag
Mer av samma slag
OK, jag är medveten om att jag kunde kalla alla
mina dagboksblad för dagens rubrik. Tröttnar jag aldrig?
Och visst finns det angelägnare händelser runt omkring att orda om än
att jag varit ute och fiskat. Men var sak på sin plats.
Det är inte för att beklaga mig jag visar upp ännu en blodig hand utan
mer för att det blir effektfulla bilder. Tycker iaf jag.
Jag fick
faktiskt ett ännu djupare jack i samma finger bara någon timme
senare. På precis samma sätt. Nämligen att jag underskattade
gäddornas kondition.
Det vill säga tog tag i dem för att kroka av
dem för tidigt. Då sprattlade de till och nu var det inte
gälräfständerna som jag rispade mig på utan de betydligt längre och
vassare - hm... vad heter det? Hörntänderna? Huggtänderna?
Jag har semester nu och något traditionellt sommarfiske med båten
utomskärs i varmt och soligt väder har det inte varit så många
tillfällen till. Veckan som gått har varit rent bedrövlig i det
hänseendet. Regn och blåst om vartannat.
Så till idag uppstod som jag tyckte ideala förhållanden vid ett
vanligt vinterfiskeställe.
Nordostliga vindar, regn och lite lagom högvatten. Körde dit och tog
på mig vadarna och satte ihop min favoritutrustning; mitt 10 fot,
#5, Kunnanspö. Med en DT-femma, flyt förstås.
Det är viktigt att det varit sådana här "usla" förhållanden
några dagar också, tror jag. Så gäddorna vant sig och dragit in på
lite grundare områden.
Faktiskt, det gick enligt plan. Började långt in i en vik och
fiskade mig utåt. I början var det besvärligt på grund av ganska
mycket störande ålgräs och det började väldigt blygsamt med en
kilosgädda.
Med anledning vad jag skrev förra gången; det här om hur snabbt man kan
eller bör ta in en gädda, studerade jag mig själv lite noggrannare så
fort jag fick en på.
Många tillfällen till studier gavs, kan jag säga.
En slutsats är att det
går väldigt snabbt att ta in gäddan till en själv. Alltså till mig där
jag står i
vattnet, inom räckhåll. Men att man inte bör försöka ta tag i dem då,
bara för att man kan. Trots att jag är medveten om det, tröt tålamodet
ibland. Jag lät dem inte rasa ut ordentligt utan tog tag i dem för
tidigt och blodvite uppstod.
Ibland, för att inte säga ofta, särskilt mot
slutet Gud hjälpe mig, lät jag gäddan
gå som den ville och vevade i lugn och ro in löslinan. Och vad gjorde
gäddan under tiden? Inte simmade iväg i expressfart så långt den hann
i alla fall.
Nej, den gick och ställde sig på botten. När jag vevat färdigt och
fick kontakt, då blev det fart på den. En fart och kraft man inte kunnat
tro. Inte jag i alla fall. De simmar, rusar, hoppar och har sig så det
står härliga till. Det är för att de är optimala nu. Precis nu.
Nu har de hunnit ätit upp sig efter vårens lek och har ännu inte hunnit
bli tjocka om magen till nästa års lek. Samt att vattentemperaturen är
den optimala. En tvåkilos utvecklar samma motstånd och uthållighet som en fyrakilos i
november. Det är ett typiskt beteende för sommargäddan.
De var synnerligen i hugget. Fler än vanligt hade verkligen sugit i
sig flugan så kroken satt på insidan.
Ändå tyckte jag att jag
väntade och väntade innan jag försökte få grepp om dem för att ta
loss dem. Några sprattlade till då och två lyckades
som sagt ge mig djupa jack i vänster ringfinger. Ren otur för
egentligen är det sällan det inträffar och två gånger samma dag
ytterst ovanligt.
Det var inga svårigheter att få fina hoppbilder. Det behövdes
knappt någon övertalning alls.
Det blev sammanlagt tretton gäddor landade. Bara smågäddor. Eller som jag
hellre vill uttrycka det:
"Bara" smågäddor.
Länge trodde jag att någon fyra, femkilosgädda skulle blanda sig i
huggbonanzan men så blev det inte.
Jag är så pass lättroad att jag kände mig nöjd ändå.
Jag har kommit över det stadiet att jag måste ha jättegäddor varje
gång för att anse en fiskedag som lyckad, (ljög han falskeligen med
ansiktet grönt av
avundsjuka)
Ha, ha, närå, det är sant!
Vilket inte hindrar att jag skulle bli extra glad om en femkilos
verkligen hade huggit. Idag åtminstone kan jag garantera att det
inte berodde på flugan. Flugans storlek alltså. Eller litenhet. Är
de så pass i hugget som idag hade ingen större gädda tänkt att,
äsch, den där lilla tobisen är inget jag bryr mig om; jag låter den
löpa. Det berodde helt enkelt på att ingen större fanns i
grannskapet.
Vore jag verkligen ute efter rekordstora gäddor hade jag väl skaffat
ekolod till båten och börjat jerkfiska. Eller trolling. Det lär vara
bästa sättet, enligt vad jag läser.
Men den enda fisketävling jag numer medverkar i är den som går ut på
att ha allra roligast på en fisketur. Och där tror jag att jag många
gånger hamnar i täten. I dag vann jag överlägset, är jag övertygad
om.
Men generös som jag är låter jag var och en fiska som den vill. Med
vilka spön, flugor och inställning till fisket han, hon eller det behagar.
Jag la väl ut första kastet vid sjutiden och sista vid halv tolv. Hela, hela tiden
regnade det. Ibland lite mindre och ibland var det som ett
smattrande, tropiskt skyfall.
Jag hävdade för lite sedan att under sådana förhållanden håller (jag) man sig
torrare vadande än fiskande från båt. Det påståendet stämde idag in
till en fyra på en femgradig skala. Det går inte att helt undvika att
vatten rinner in längs högerarmens handled. Även om regnjackan är knäppt
där så slinker alltid några droppar in vid varje kast och så småningom
blev skjortärmen tämligen våt. Inte för att det gjorde något för de
vitala delarna höll sig torra.
En nackdel med regnet var att jag fick en droppe på linsen till
stillbildskameran så att ett par bilder fördärvades. Det var de här två
bilderna som blev underkända och inte fick vara med på grund av
bristande kvalité:
Äsch då... Kom på att jag inte riktigt höll mig till sanningen när jag
påstod här ovan att jag inte brydde mig om att få stora gäddor... Detta
när jag ska säga något om dagens filmsnutt... Tyvärr är det så att små
gäddor inte gör sig på film... De har en tendens att se ännu mindre ut
där än i verkligheten...
Så det är verkligen ingen film jag kan rekommendera till någon. Det
är bara jag som står där ute i ösregnet och tar loss smågäddor. Svaret
på den givna frågan varför jag i så fall envisas med att göra och lägga
ut den på youtube är för att jag kan. För att jag tycker det är roligt
och för att det inte kostar mig ett öre. För i det här fallet är tid
inte pengar. Man har ju semester.
Men ett par små höjdpunkter
har den. Dels lyckades jag fånga en gädda som inte högg. På film
alltså. Som vände i en virvel. Plus att jag filmade ett kast där en
gädda högg. Det är inte fråga om samma gädda utan det hände vid
olika tillfällen.
Så tog jag med två soliga gäddor. Från förra fisketillfället. Då
jag vadade från en holme jag kört dit med båten. Den första släppte
efter några sekunder.
Åh, det var kanske en stor gädda!
För den såg jag aldrig. Eftersom det brukar vara de största
som släpper, tror jag att jag bestämmer att den här var stor.
Det här med stora gäddor är mer en fråga om statistik för mig.
Jag vet att de trillar in då och då. För enkelhetens skull
definierar jag stora gäddor som - nu ska vi se om jag kan hitta det
tecken jag söker - Ja, där är det! ≥ 5 kilo.
Alltså
fem kilo eller däröver. Jag har inte räknat på det men jag tror
antalet håller sig ganska konstant år från år. Så ju längre tid det
tar mellan gångerna utan femkilos, desto mer ökar sannolikheten till
nästa gång. Kanske ska jag ägna lite semestertid åt att räkna på det? I så
fall återkommer jag.
Lite om de tekniska: Jag har haft lite dataproblem och det mynnade ut i
att jag blev tvungen att skaffa ny bildskärm. Då valde jag en 24-tums.
Väl att jämföras med en femkilosgädda i storlek, kan man säga. Det tar
tid att vänja sig och förmodligen blev bildupplösningen annorlunda
också. Det gör att det ser konstigt ut när jag sitter och arbetar med
hemsidan just nu. Hur det inverkar i den andra änden vet jag inte.
Alltså ur er synvinkel. Men jag antar och hoppas att era webläsare ser
till att det ser ut som vanligt. Det är lite lustigt med bildskärmar och
deras utveckling. När jag började med dateriet -94 var 14 tum standard
och en 18-tummare oöverstigligt dyr och helt onödig för den delen. Men
visst, så småningom föll de i pris och man skaffade det. Så kom
plattskärmarna och jag hade en 19-tummare i många år. Eller var det 21?
Och nu 24. Men så går trenden även åt andra hållet. Allt fler kör med
laptops, tycker jag mig se. Där ligger väl standarden kring 15 tum? Plus
att alltfler kollar på nätet via mobiltelefoner eller olika läsplattor.
Tillbaka till fisketuren:
Det uppstod vissa problem när jag skulle köra hem. Dis och dimma inne i
bilen. Rutorna dröp av fukt. Blöta vadare, hatt och regnjacka inuti och ösregn utanpå gjorde
att jag fick köra med full fläkt och hög värme på för att kunna se ut.
Jag kände mig också tvungen att ta en avstickare in till stan och Långö
och där ösa båten. Vilket inte gjorde mig själv så mycket torrare. Men
jag lyckades ta mig hem utan att bli påkörd i nån korsning eller
rondell.
Nu ska jag ägna lite tid åt att läka fingret och reparera ett par
flugor. Det aviseras att augusti ska bli solig och varm. Hoppas de får
rätt.