11-08-08

Måndag

Världens bästa gäddfotograf...?

Vem det är kan man verkligen undra.

Jag vet inte om det finns något mästerskap om det. Men det tävlas om det mesta så det gör det säkert. Det här dagboksbladet är mest till för att visa mina bidrag till den eventuella tävlingen. Min gren är förstås "Hoppande gäddor".

Här den bästa från dagens virtuella fotorulle:

Nu är mina bilder kanske inte så bra som jag själv tror. Men gäddbilder av den här typen ser jag inte så ofta. Vilket mycket väl kan bero på att jag inte läser så många fisketidningar eller följer så många andra fiskebloggar här på nätet.
I själva verket är de lätta att ta.
Hemligheten om hemligt det är, ligger i att veta när gäddan tänker göra själva upphoppet. Sedan riktar man bara kameran mot gäddan, är beredd när det sker och trycker av.
På min kamera finns en inställning som illustreras av en liten springande gubbe. Jag har räknat ut att den fungerar precis lika bra för hoppande gäddor. Det är sällan jag ser springande gubbar så på det här viset kommer den inställningen till nytta i alla fall.
Så när vet man när gäddan tänker hoppa?
Av en slump råkade jag få veta hur man kan göra. Ibland har jag skojat lite med att påstå att jag liksom säger till gäddorna att "Hoppa nu!" såg gör de det. Det är naturligtvis inte sant.
Fast lite ligger det i det.
Gäddorna har ju inga öron i vår bemärkelse. Däremot har de ett sidolinjeorgan. Det uppfattar ljudvågor i vågorna, så att säga. Vibrationer som fortplantar sig i vatten. Det är väldigt lite forskat kring hur eller om, de kan uppfatta någonting genom det organet uppe i luften.
Av en ren slump eller kanske vi ska säga en rad tillfälligheter, råkade jag få veta att vissa ljudvågor uppfattar gäddorna på ett positivt sätt. Jag menar, jag har ju fiskat gädda i snart hundra år känns det som och mången gädda har cirklat runt mig i ytan. I början när man var mer entusiastisk, kanske man lät undslippa sig ett högljutt "Yihaaa!". Vid något tillfälle märkte jag att just då så gjorde gäddan ett hopp. Självklart dröjde det länge innan jag satte det i samband med ropet.
 Men jag började pröva mig fram. Mer och mer systematiskt.
Mer och mer kom jag till insikten att särskilda, speciella ljudkombinationer stimulerade gäddan till att hoppa.

Kanske för att höra bättre, vem vet?

Det mest effektiva är att försöka gnägga som en häst. Så högt man kan. Får man in rätt tonläge och darr på rösten, hoppar gäddan som på beställning. Det är också därför jag gärna uppsöker folktomma platser under mitt fiske. Jag menar, vem vill framstå som en komplett idiot och stå ute i vattnet, högljutt gnäggande?

Men ni som vill förbättra edra gäddbilder. Pröva detta! Ge inte upp för lätt för det kan ta lite tid att få rätt stuns på ljudvågorna.
Här två andra bilder jag fick enligt samma princip:

                                                                                                      Låt som en häst
                                                                                                         är allra bäst!

Observera att de här bilderna inte är frusna filmbilder. De är tagna, en bild åt gången med min stillbildskamera. Vid något eller några tillfällen har jag använt mig av sådana bilder här men de blir betydligt sämre kvalitetsmässigt.

Även bilderna förutan hade jag en väldigt trevlig fiskedag. Den här semestern har inte bjudit på något båtfiske att tala om för min del. Det har blåst alldeles för mycket. Idag blev den friska vinden förutsättningen för dit jag körde. Med bilen alltså. Det första stället var en liten vik vars ena halva är helt omöjlig att befiska från båt. Ganska grunt och massvis med sten. En badplats ligger i närheten så jag började förhållandevis tidigt. Jag hade både trott och hoppats på att det skulle bli regnskurar även idag men istället drog sig molnen undan mer och mer. Skönt i och för sig men då ökade risken för de här alldeles för hurtiga morgonbadarna.
Varför kan folk inte nöja sig med kvällsdopp?
Nå, de störde inte mig så mycket idag.
Det är svårvadat också för stenarna är täckta med mörka alger, vattnet blir lätt uppgrumlat, stenarna hala och svårupptäckta. Dessutom är bottnen omväxlande djup och grund så man bör fiska här vid lågvatten. Det är som ett fredningsområde för gäddorna här. En och annan större kan också gå in här. Men inte idag.
Fast att komma i kontakt med en fem, sex pigga två-trekilos gäddor är heller inte fy skam, tycker jag.

Inga större heller på ställe två. Det ligger i närheten och även det brukar frekventeras av badare. Eftersom det blev soligare ju längre dagen framskred kom det mycket riktigt ett par med en hund och badade. Men då var jag nästan färdigfiskad och vadade bort från dem, utom synhåll. Och framför allt utom hörhåll. Alltså inte så att de störde mig utan vi har ju det här med att få gäddorna att hoppa...
Men då visste jag redan att jag hade fått några bra hoppbilder så jag behövde inte fler.

Sammantaget blev det en mycket lyckad och trevlig fisketur. Och skönt i solskenet. I och med andra stället fiskade jag i bara en t-shirt plus fiskevästen. Ja, undertill hade jag förstås både långkalsonger, jeans och dubbla par raggsockor men det är mest för att vadarna inte ska skava och kännas obekväma.
Ingen film blev det heller. Jag avvaktar tills jag får en femkilos, tror jag.
Det händer snart.