11-08-28

Söndag

Sista sommarfisket

Storslagna vyer och grandiosa himlaspel är jag förtjust i. Så när de storslagna och grandiosa gäddorna håller sig undan får vi nöja oss med bland annat den här bilden:

Ganska tidigt på morgonen, det hade precis slutat regna, vinden friskade i och olika slags moln jagade varann på himlen. Solen gjorde sina frambrytningsförsök. Då blir det dramatiskt.

Nu fattas det bara några dagar till hösten. Då det blir riktigt tomt i stugorna och på vägarna ute på öarna. Då de lite större gäddorna kommer in och kör bort de små. Då får de att göra. Med tanke på så många sådana det finns överallt. Eller är det bara en liten flock som alltid verkar veta var jag håller till, tar ut kursen och simmar dit?

Givetvis är det bara positivt med alla smågäddorna nu i sommar. I stort sett. Eller litet. Liten blir stor, som det står i visan.

På den här bilden är det meningen man ska upptäcka att gäddan är lite puckelryggig. Den har extra stort huvud och en liten bit efter men så blir det liksom en avsats och resten av kroppen lång och onaturligt smal. Det händer då och då att jag ser sådana missbildningar på gäddorna. Om det är medfött eller efter skada vet jag inte. Detta för mig helt osökt vidare till en annan händelse under dagen. På eftermiddagen och på ställe två, när solen sken och det måste ha varit kuling i vindbyarna. Då fiskade jag i lä vilket nog var ett misstag för både lite för varmt och lite för spegelblankt blev det.  Bottnen var traditionellt stenig med massvis med tång. Stod väl där och kastade när jag fick ögonen på ett litet föremål på bottnen en fem, sex meter ifrån mig. Konstigt, tänkte jag, det har exakt samma färg och storlek som en kräftsvulst på en gädda. Den där svagt rosa, äckliga färgnyansen... För ovanlighetens skull sluttade bottnen ganska brant utåt så varje kast tog lång tid. Ja, man fick vänta en bra stund så flugan hann sjunka och så tar man in den extra långsamt för att inte dra upp den till ytan igen. Ett tråkigt fiskesätt men man kan inte ha roligt jämnt. Mer och mer såg det ut som en sådan kräftsvulst. Jag lät flugan simma förbi både framför och bakom fläcken. Icke en rörelse. Till saken hör att här i lä var vattnet kristallklart, jag hade solen i ryggen plus polariserande solglasögon så det var som att skåda in i ett akvarium. Då tog jag till det yttersta testet. Grep tag om vadarstaven och gick emot den. Mycket riktigt åkte fläcken iväg, utåt och mot djupare vatten. Men trots god sikt såg jag inte minsta spår av själva gäddan. Detta illustrerar bland annat hur svårt det kan vara att upptäcka gäddorna på bottnen.  Plus att inte alla gäddor är i hugget ständigt. Vilket jag naturligtvis kände till tidigare. En annan sak värd att påpekas är att antalet sjuka gäddor inte ökar. Inte vad jag vet i alla fall. Vad jag kommer ihåg var den gäddan den första med svulst jag sett i år. Den sjukdom eller skada som den på bilden har är det ännu mer sällsynt jag ser.

Storleksmässigt börjar gäddorna långsamt krypa uppåt. Lååångsamt...  Den största var helt klart över tre kilo, det ni!

Den här sommaren har varit extremt blåsig. Även med tanke på hur kinkig jag är för att våga köra ut med båten. Flera dagar avsedda för fiske har jag inte ens kunnat befiska närområdet med båten, precis utanför stan. Karlskrona är ju att betrakta som Sveriges svar på Chicago. Kanske inte i gangsterhänseende utan mer som the Windy City. På den tiden det vimlade av rekryter här skälldes den även för Pinan. Vilket jag tror, också har att göra med att folk tycker det blåser jämnt här. Det hör jag ofta folk klagar över fortfarande. Förr om åren har jag alltid bjäbbat emot när jag hört sådant tal. Gå upp lite tidigt om morgnarna och kolla, brukar jag säga, då är det nästan alltid lugnt.

Men det var då det. Nu har det alltid varit minst en sju, åtta sekundmeter i byarna ute vid Utklippan redan vid fyra, femtiden på morgonen när jag kollat på SMHI. Nähä, det blir vadarna eller stanna hemma, har jag tänkt då. Ta det inte som gnäll eller klagomål utan mer som ett konstaterande.

Här nedan de två egentliga anledningarna till detta fiskedagboksblad:

På den första bilden gör sig gäddan redo för ett hopp efter en tail dance värdig en sailfish. Fast i lite mindre skala. På den andra bilden gör en annan gädda ett snyggt, högt hopp.