11-09-10

Lördag

För mycket

Äntligen en dag jag kunde köra ut och fiska från båten. Vädret var som beställt av Gud. Eller av SMHI snarare. Eller inte förresten. Tycker väl aldrig de haft så fel som i år. Därför var jag misstänksam och hade även med mig vadargrejorna i bilen och skulle bestämma mig nere på Långö. Men det såg bra ut. Vinden tillräckligt klen för att inte skrämma fega mig.
För det var det bästa att den var svag men inte obefintlig. Helt perfekt.
Fantastiskt nog ökade den heller inte till kuling så fort jag kom ut. Höll sig precis lagom hela morgonen och förmiddagen.

Inte på hela sommaren har jag varit så övertygad om som idag att nu är det dags för en stor gädda. En på minst fem kilo. Men det sprack. En kompakt mur av smågäddor ställde sig mellan mig och de stora. Den var helt omöjlig att bryta igenom. Har knappt varit med om maken! Till sist vågade jag inte slänga ut flugan. Så fort jag gjorde det kokade vattnet av hundratals smågäddor med öppet gap och blodtörstig blick som bara kastade sig över den! Slukade, tuggade sönder den, morrade, slet och bet! Från alla håll och kanter kom de som ett stim hungriga pirayor! Med en liten överdrift. Fiskar man från båt går det heller inte så bra att rycka undan flugan när de kommer. Inte heller på långa vägar så kul att få dem från båten överhuvud taget om man jämför med att få dem när man (jag) vadar. Visserligen har jag för mig jag lovat hålla det för mig själv som en skamlig hemlighet när jag bara får en massa smågäddor men som så kallad sportfiskare är man konstant opålitlig när det gäller löften, uppgifter om fiskars storlek, platser där man får dem, flugor och beten man tar dem på, osv, osv. Men så tyckte jag att det är värt att dokumentera att det faktiskt går att så att säga, fylla båten med gäddor även nu för tiden. Hm, frågar sig kanske någon klentrogen läsare, hur går det ihop med sportfiskaren som notorisk lögnare så fort det börjar pratas om antal och storlek?

Lugn, bara lugn, inte skulle jag hitta på att jag fick nitton smågäddor. Inte är det något man egentligen vill tala högt om. Nej, det är endast det vetenskapliga intresset som gör att jag erkänner det.

Jag var sannerligen inte den ende som upptäckt vilket finfint fiskeväder det var denna lördag i september.

Fast jag var först ute...

Efter någon timme kom de första båtarna. Fick de lika mycket som jag och även om det kan finnas anledning att betvivla det i en del fall, så bör gäddbeståndet ha minskat betydligt i Karlskrona inre skärgård. I de flesta var det tre personer som kastade sina, antar jag, jerkbaits eller tunga wobblers åt alla håll och kanter. Gärna från ankrad båt mitt ute i mitten av ingenting. Men visst, det var där som de stora befann sig, vad vet jag. Även lider jag av fördomen att mer vanliga sportfiskare med spinn- och haspelspön är mindre benägna att släppa tillbaka sina ätbara gäddor än flugfiskaren.

Det är väldigt svårt att få med de bästa bitarna på film i båt. De inträffar nämligen alldeles i början av kampen. Jag hade ett par idag som inledde med vilda hopp till exempel. Ibland satte jag på kameran när jag trodde eller hoppades på att gäddan var betydligt större än den senare visade sig vara. Min simultanförmåga är kanske inte så bra utvecklad för vid hugget, eller helst en minut innan, måste jag först hålla ordning på fisken och ta in eller veva in löslinan, så måste jag kliva över mittbrädan, gå fram i fören, sätta på kameran vilket tar tre eller fyra sekunder, trycka på inspelningsknappen vilket också tar tre eller fyra sekunder, kolla att kameran är rätt inriktad, gå tillbaka till aktern, fortsätta ta in löslina och så är det äntligen klart. Då är det bara att sätta igång att agera. Med agera menar jag här att skådespela upp scenen "hängiven sportfiskare får jättenapp".
Men då är det så dags, då har gäddan redan börjat tröttna och dramatiken uteblir.

Så här ser det ut utanför Karlskrona. Tog bilden bara för att ha något bildmaterial över huvudtaget. Det var precis efter jag krokat loss den sista gäddan innan kl 12 och funderade på om jag skulle köra hem alla redan. Då hade jag precis prövat en del ställen det brukar gå större gäddor. Men smågäddorna hann före. Till sist gav jag upp. Bestämde mig att köra hem. Faktum är att det finns ett par bra platser för stor gädda alldeles intill Karlskronavarvet. Men, resonerade jag, förmodligen inte idag.

Men det kändes bra att få motionera båten och motorn. Det är nog första gången på två månader. Av en del båtuppdragningsrelaterade orsaker kommer den att få ligga i fram till slutet av oktober, början av november men det är tveksamt jag kommer att köra ut med den igen. Vadningsfisket kommer att locka alltmer.

Här nedan alla nitton gäddorna. Lätt hade de kunnat bli både tjugo och trettio om jag fortsatt.