11-10-13

Torsdag

Superhögvatten och jiddrande  gäddor

Idag ville jag inte ut och fiska. Minusgrader ute. Is på bilrutan. Frisk till hård nordvästlig vind. Det jag brukar kalla superhögvatten. Helt värdelöst i alla tänkbara aspekter. Om möjligt ännu sämre fiskeväder än de hade under Gäddfestivalen i helgen. Men ibland måste man. A man's gotta do what a man's gotta do, typ.
Men, tänkte jag, sådana nederlagstankar brukar lätta när man väl har tagit sig ut till fiskevattnet och står där. Då brukar lusten komma. Så jag packade och gav mig iväg. Helt mot bättre vetande. Och mycket riktigt kom lusten.
 Lusten att vända och köra hem igen. Åh, att få sätta sig vid PCn och spela Halo II igen...
Jag hade nämligen ett lämpligt ställe i åtanke men när jag väl stod där och huttrade låg vinden på för mycket. Så jag klev tillbaka in i bilen, vände och körde iväg.

Fast inte hem utan till ett annat ställe som jag kom på. Är det sextio plus högvatten och närapå kuling, gäller det att hitta en lävik där det är så grunt att knappt foten täcks vid normalvattenstånd.

Här en bild som på ett utmärkt sätt illustrerar dagen: Bryggor och gräsmattor under vatten och en bländande sol. Kanske ser det sommarvarmt ut i solskenet men det var det inte. Om det nu var så hemskt dåligt varför körde jag då ut? Anledningen är helt enkelt att jag av olika skäl är förhindrad att göra det på ganska länge framöver. På tal om Blekinge Gäddfestival vet jag inte riktigt vad jag ska säga om den. Sedan ganska många år har jag stått över och lär väl aldrig gå med igen. Hade jag vetat om i förväg att den skulle gå av stapeln förra helgen, är det dock inte omöjligt att jag smugit mig ut någonstans, dels för att åse spektaklet på avstånd och dels för att se om jag själv fick någon lite större gädda utom tävlan. Trots det dåliga fiskevädret. Då var det sämre än idag. För det är när högvattnet väller in, de första dagarna som det är som sämst. Då tror jag inte fisken hinner med. Men efter någon dag anpassar den sig förstås. Då går den in och ställer sig på passande djup. Så det var lite min tanke idag att gäddorna hunnit vänja sig.

Jag har varit inne och läst om tävlingen på dess hemsida. Det verkar som några haft ett utmärkt fiske med ett femtiotal landade gäddor. Det är klart, fiskar man från båt spelar högvattnet inte så stor roll som när man vadar. Det skulle vara intressant att veta om någon gick helt bom. Eller snarare hur många det var.
Lite förvånad är jag över det höga deltagarantalet; över 500!
Jag antar de flesta kommer resande hit för jag tycker det är sällan man ser en enda som fiskar här. Det kan iof bero på att jag smyger i vikarna och gör allt för att undvika folk, men ändå.
Är det själva tävlingsraseriet som drar folk från hela Sverige?
Som jag nämnde i förra dagboksbladet, har jag en fiskande kollega någon annanstans här i länet som tar tävlingen på största allvar. Laddar hela året.
Och så när årets viktigaste helg och evenemang är inne, bara rasar det. Allt som kan gå fel, gör det och mer därtill.
Så tolkar i alla fall jag hans skildringar av det.
 
Ett tips: Se till att ha med någon som filmar ert fiske nästa år. Det hade kunnat bli riktigt sevärt. Det är nästan så jag själv erbjuder mig att hålla i kameran.
Risken är förstås att ingenting speciellt händer då. Fast för publikens skull kan ni ju ta er över samma dike en gång till nästa år :).
Synd att han inte låter en större publik ta del av hans berättelser för han skriver roligt. 

Tillbaka till mitt eget fiske: Här var det som sagt lä och minsann om det inte redan på tredje, eller fjärde kastet, växte upp ett duktigt plogsvall precis bakom flugan. Den kom så nära att den inte skulle hinna hugga så jag slet upp flugan. Gjorde nytt kast och den var på igen. Men missade. Gjorde en liten paus och gjorde klart för filmning. Då var jag ganska övertygad om att jag kunde få med själva hugget på filmen. Gäddan var lite större än den vanliga tvåkilosklassen också. Men gäddan ville uppenbarligen inte vara med på film för den strejkade totalt. Inte förrän jag tröttnat, stoppat tillbaka kameran och fiskat en stund till, högg den.                                                                                              Så här ser den ut: En gammeldags bild, kan man kalla det. När jag började min bana som gäddfotograf tyckte jag det var närapå fantastiskt att ta sådana här bilder. Nu har kraven växt. Nu ska gäddan antingen vara i luften i ett stiligt hopp eller i nödfall fotograferat med kameran under vattnet. Men den ville inte hoppa och vattnet för kallt och jag för frusen för att blöta ner armen och ärmen i vattnet. Fick även en ordinär tvåkilos där. Gick iväg till ett nytt ställe. Även det en grund vik förstås men det är besvärligt med så här pass högt vatten. Det är knappt det finns någonstans där det är sådana förhållanden att man kan fiska ståendes i vattnet strax ovanför knäna. Nej, upp över midjan blev det och jag gillar det inte. I det sammanhanget kan jag faktiskt ge en liten eloge till mina vadare. Eller om det är Ron Thompsons. I alla fall läcker de inte det minsta. Tror jag köpte dem tidigt i våras och de förra började läcka ganska omgående. Särskilt då i den övre delen där det är mycket sömmar.  Där blev det oväntat dåligt fiske också. Men jag tror vinden svängde över mer till nord så den låg på lite för mycket där.

Till sist kände jag i alla fall någonting. Flera gånger. Både dragningar i linan och att den plötsligt kändes som den blivit avklippt. Det sistnämnda beror förstås på att något skjuter på bakifrån. Till sist efter kanske tio kast, högg den ordentlig, den jiddrande gäddan. En fin fyrakilos. Kul.

Nä, vada djupt gillar jag inte. I synnerhet inte där det nästan är omöjligt att snabbt ta sig upp på land som det var där. Närmast land var det nämligen ett tätt, väldigt svårforcerat vassbälte, en lång sträcka. Jag menar, tänk om det händer något?
Eller snarare tänk inte det...
Lyckligtvis är det ändå ganska sällsynt numer med länge kvarstående superhögvatten. Och framöver, särskilt nästa år lär jag bättre kunna anpassa mina fiskedagar till lämpliga förhållanden.
 

Men sammantaget med tanke på vädret får jag vara nöjd med dagens resultat.