Väder: Minusgrader på morgonen och sydlig vind; hur går det ihop?

Jo, klar himmel och solsken förstås. Inte ett moln på hela dagen.

Högvatten kring 30 cm.

 

 

 

11-10-23

 

 

Söndag

 

 

Testing, testing

 

 

Principiellt brukar jag avhålla mig från att fiska på söndagar men måste man så måste man. Det är kanske inte av religiösa skäl eller att jag vill bli betraktad som söndagsfiskare utan mer att det då rör sig mer människor kring vattnen, hus, bryggor och tomter. Både andra som fiskar och sådana som frågar om man fått något. Två kategorier folk jag gärna undviker.

Men som igår lördag, var jag inne i stan och handlade lite. Bland annat gick jag till Kamms ute på Saltö och inhandlade lite slit- och slängprylar.

Ett kärt ämne att diskutera är ju wiretafsar och här är de jag inhandlade. Drennan 7-strand längst till vänster är nog det material jag började med för snart 40 år sedan. Den första versionen var inte ens plastinbakad om jag minns rätt.

Då när jag behövde träna kastarmen och passade på att göra det ute i havet från båten.
Då jag hade en sån där nymodighet som man fiskade regnbåge med. En sån där maraboufluga som hetta Sara. Kanske man kan få en abborre så det inte blir långtråkigt var tanken.

Då när jag upptäckte att flugorna bara mystiskt försvann.

Då jag förstod att det var gäddor som knipsade av 0,20 nylontafsen.

Fast först, minns jag nu, körde jag med dubbelvikt 0,50 nylon som jag lindade med tunnare nylon och lackade. Funkade hyggligt men blev både jobbigt och otympligt i längden.

Men så småningom hittade jag Drennan 7-strand och övergick till slut med wiretafsar. Prövade och prövade olika märken, varianter och grovlekar genom åren men ingen var egentligen riktigt bra.

Efter x antal gäddor blev de helt odugliga; coatingen slets av, de blev som julklappsband, wiren repades upp och man fick klippa av tafsen och göra nya.

X= allt från en gädda till tio.

Nu vet jag inte om det bara är förpackningen som är ny och själva wiren som den brukade. När jag börjar använda den kan jag ju komma med en rapport.

I mitten Savage som är hyggligt bra. Det är den jag använder mest nu för tiden.

Men kolla in den superdyra Titanium-wiren till höger. Det var den jag blev väldigt ivrig att testa.
Därför tillverkade jag två nya flugor och försedde dem med var sin dyra titaniumtafs och körde ut trots det var söndag.

 Mer om den om en stund.

En annan anledning till att fiska på en söndag var att jag även hade varit ute i onsdags. En dag med fina förutsättningar. Hård sydvästlig vind och det hade regnat under natten. Och gick nästan bom!
Ett enda hugg på hela fiskedagen.
Särskilt underligt var det på första stället. Det är väldigt väderberoende men vid hårda, sydvästliga vindar utnämner jag det utan att tveka till ett A-ställe. Särskilt nu på vad som nog kan kallas senhösten.
Där fick jag inte ens ett enda säkert hugg.
Ställe två fick jag gäddan på andra kastet och tänkte att yes, nu kommer de att trilla in, den ena efter den andra men icke. Inga mer hugg där heller. Så där ser man.
 
Det är bland annat därför jag aldrig tar med mig andra ut på fiske.
Hur underligt det än kan låta får jag då och då förfrågningar om det nämligen.
Visst, förr om åren har jag ibland gett efter men nu känns det alltför nervöst att göra det. För precis som den dagen var förutsättningarna nästan perfekta för att få mycket fisk och så fick jag bara en enda gädda. Med det menar jag att man aldrig kan garantera fisk. 

 Och fiskar jag själv, väljer jag ju dag. Är det för dåligt, stannar jag hemma och tar en annan dag. Men har man stämt träff måste man ju ut just den dagen. Och står det som en fån och säger hela tiden att; jamen här brukar man få gott om gädda, jag lovar! Allt mer nervöst.
Nä, för att slippa ligga sömnlös om nätterna och grubbla över det, tackar jag numer alltid nej till sådana förfrågningar.
Faktiskt är det mest därför och inte för att jag vill hålla mina ställen hemliga.

 Vem vill egentligen veta var det finns gott om smågäddor?

Åter till tafsarna: Genom åren hör man om och läser att nu har den och den supertafsen kommit som man aldrig behöver byta. Flugor.se har till exempel Pafex. Tyvärr bara i en grovlek. Och den är för tjock för mina små krokar. Men för några år sedan hade de en tunnare variant som jag prövade. Och visst, den var utmärkt. Den krullade sig inte. Fast jag fick doppa spetsen i lack för att kunna trä genom den mina små kroköglor så även den var ganska grov. Men den höll för många gäddor.

Nå, dagens fiske började inge vidare. Det är aldrig bra med minusgrader på morgonen, tycker jag. Enda anledningen att jag körde ut på fiske var att det ute på Utklippan var sju grader plus. Tidigt på morgonen alltså men där ljög de. Fast i och för sig var jag ju inte ända där ute utan höll mig på fastlandet. Man tänker sig gärna sydlig vind som mild och ljummen men så icke idag. Inte förrän långt fram på em iaf. Började därför på ett B-klassat ställe för att spara A-stället som var mitt egentliga mål.

Högvatten råder men plus trettio är inom mitt referensområde. Vissa ställen kräver till och med lite högvatten. Efter några kast och kvartar kändes det som att snart får jag ett par gäddor. Men inte ens det bästa stället inom stället, gav något hugg. Nähä, då vevar jag väl upp och kör vidare, tänkte jag och gjorde så. Och då, precis när jag vevat upp hälften av fluglinan, kände jag ett hugg. Repade ut linan igen förstås och kastade men den ville inte.
Är det någon som råkat ut för det någon gång?

I alla fall körde jag vidare till det egentliga målet för fisketuren och vadade så småningom ut och började fiska. Den sydliga vinden var kylig men solen kompenserade något för det och på det hela taget hade jag några mycket trevliga timmar där.

Inga märkvärdigheter. Hade nog kontakt med lika många gäddor som jag landade. Jag hade den lågt stående, bländande solen i ryggen hela tiden och jag antar att den bländade gäddorna lika mycket som mig och det var därför som många missade i hugget eller behövde flera försök innan de fastnade.

Bilder av hoppande gäddor kommer att bli alltmer sällsynta nu. Det beror på det kända, vetenskapliga faktumet att gäddorna skyr kallt väder. Ju kallare det blir i luften desto mer vill de stanna kvar i det något varmare vattnet. Så är det.

Jag märker det år från år.

Men visst blir det snygga u-bilder även av mindre gäddor.

Med mig är det tvärtom. Ju kallare det blir i luften, desto mindre vill jag stoppa ner handen och armen i det något varmare vattnet.
Med kameran för att ta u-bilder alltså.

En märklig skillnad mellan gäddor och människor vetenskapen har problem att förklara.

Men måste man så måste man.


 

 

Det har varit mycket fiskande i mina vatten den här helgen. Skåningarna från Lund till exempel. Sök Skånska Kustfiskeklubben och kolla. Jag vet inte exakt var de håller till. Men de var inte där jag var i alla fall. Fast jag har mina aningar. Men min poäng är att det är väldigt svårt att känna igen sig om det inte finns några landmärken med. Med enbart natur är det så gott som omöjligt.
Även för mig som kan min hemmaskärgård utan och innan. OK, en sanning med modifikation. Öster om Sturkö finns det en hel räcka öar där jag aldrig varit. Det är lite för långt att köra med båten och för jobbigt att ta sig dit ut med färjor. Jag har nog att hinna fiska av mina kända områden.

Till och med från mina egna bilder och filmer kan det vara svårt att känna igen sig på. Jag kollade nämligen några filmer från förra året och i våras. Och fick verkligen tänka efter för att se var jag hade varit!

Men på en bild från deras Blekingevistelse finns ett hus med. Då visste jag på metern när var de hade varit. Visst, hela det här hemlighetsmakeriet kan tyckas vara lite löjligt men vem ritar ut på en karta sina bästa svamp- eller bärställen och lägger ut den på internet? Eller sätter upp den på en anslagstavla på jobbet?
I alla fall en äkta. Man kan förstås göra som jag. Filma på värdelösa ställen och så klippa in en scen där jag landar fisk. Eller inleda filmen med att jag kör över till exempel Hasslöbron när jag i själva verket fiskar på Senoren och tvärtom. Så gör jag hela tiden. It's only make-believe som det står i visan.
Jag menar, kan de så kan jag.
Jag menar inte finns Alien på riktigt som jag trodde. Eller King-Kong. Eller Darth Vader. De bara luras med trickfilm. Så då gör även jag det.

Nå, hur gick det med titaniumtafsen?

Så här såg den ena flugan ut efter fyra gäddor, tror jag det var. Flugan i upplösningstillstånd men själva wiretafsen helt opåverkad.  Då bytte jag flugan för själva infästningen till kroköglan höll på att linda upp sig.

Men väl hemma igen var det bara att lägga på lite mer röd bindtråd, linda på några varv på infästningen och lacka ett par gånger så var den som ny igen.

Nästa gång jag fiskar ska jag använda den igen. Än så länge får den godkänt men den är väldigt styv och när den är dubbelvikt, strävar den vildsint att räta ut sig igen.

Förhoppningsvis får jag se hur den klarar en större gädda nästa gång jag är ute.

Förresten, snart blir det helt onödigt med allt hemlighetsmakeri och svartsjukt bevaka sina egna ställen. Snart blir det inga som fiskar.
Nu menar jag inte pga klimatförändringar, kärnkraftsolyckor eller andra miljöhot utan att när det gamla gardet dör bort finns det inga unga att ta över.

Juniorer saknas i de flesta fiskeklubbar. Seniorerna blir allt seniorigare.

 Fler och fler använder vadarstavarna som kryckor. Snart kommer begreppet vadarrullstolar att introduceras. När jag var med klubben i Trollemölla var väl knappt någon under 55 - 60 år.

Till och med klubbens junior var i förtioårsåldern.
 
Nä, ska ungdomen av idag fiska vill de sitta still i en båt och kolla på dataskärmar.

Så tror jag det är och blir. Ett fördärv det här dateriet, internet och andra nymodigheter! När jag var ung fick man minsann vara sin egen Fishfinder. Själv har jag varken tocken dära dator eller internet. Begriper mig inte på'at. Där bara ljugs och bluffas det, har jag minsann läst.

Tidigare har jag ibland syftat på en annan fiskeblogg. På tal om hemlighetsmakeri. Han var lite hemlig en tid nämligen men nu är han offentlig och därför lägger jag en länk till honom här: http://www.andersfiskar.blogspot.com/ Kolla gärna in den och lägg till era favoriter om ni inte redan har det. Fast där han skriver om jerkbaitfiske brukar jag blunda.

Förresten vet jag att en och annan nykomling prövar på det här med gäddflugfiske och finner det roligt.

Förresten två, på tal om stirra på en datorskärm; vet ni vem som just klarat Halo II på svårighetsgraden Legendary? Jo, jag!
Och Legendary är svår!

 


Fiskejournal 2011
Datum Art Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2011-10-19 Gädda 3,5 Zilverzara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Vxl moln, SV kuling 11:30 Nej
 
Fiskejournal 2011
Datum Art Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2011-10-23 Gädda 3,5 Zilverzara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Sol, m S 10:30 Nej
 
2011-10-23 Gädda 2,5 Zilverzara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Sol, m S 10:45 Nej
 
2011-10-23 Gädda 2,5 Zilverzara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Sol, m S 11:00 Nej
 
2011-10-23 Gädda 2 Zilverzara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Sol, m S 12:00 Nej
 
2011-10-23 Gädda 2,5 Zilverzara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Sol, m S 12:30 Nej
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions