11-10-30

Söndag

Oväntade möten

 Någonting som irriterar mig är hela det här tjatet om höstdepressioner. Nu vimlar det av tips och råd i olika media om hur man undviker detta hemska tillstånd som tydligen de flesta drabbas av. Piller, naturmedel, solarier, utlandsresor och jag vet inte vad tillråds för att inte största delen av befolkningen ska begå självmord eller sjunka ner i apati, trötthet och handlingsförlamning. Landets öde verkar stå på spel.

                                                                                                           Vad är det för trams?
Hösten är en härlig tid, årets bästa!

Det är helt enkelt underbart att köra ut till kusten och gå omkring där och bara njuta. Så vadå att det är lite disigt? Så vadå att dagarna är korta och solen står lågt? Så vadå att det kan storma och regna?
Lämpliga kläder finns för varje vädervariant. 
Så vadå att det just idag råkade vara extra fint höstväder med svaga vindar, mildmulet, lagom vattenstånd och gäddorna riktigt i hugget. Ibland stack till och med solen till och närapå badvänligt kändes det i vattnet.
Eh... Det där med badvänligt kan vi återkomma till.
Men poängen är att i stället för piller, löjliga råd, olika terapier och dyra mediciner borde doktorn skriva ut en remiss för folk att börja gäddflugfiska om de kände sig tungsinta och missmodiga nu när höstmörkret tätnar. Så länge det är plusgrader och isfritt vet jag i alla fall en som inte kommer att drabbas av depression. I alla fall inte pga av att det är höst. Eller snart vinter. Möjligtvis om det blir en likadan vinter som förra årets.

Egentligen skulle jag inte fiska idag. Men vädret hade varit så utomordentligt lämpligt nu flera dagar att jag tog mig tid. Enligt andras rapporter från förra helgen, befarade jag att hela kusten skulle vara fullbesatt med andra fiskare men så blev det inte. Med något undantag såg jag inte till en enda människa under hela fisketuren. Bara ett promenerande, äldre par på det ena stället. Där jag var idag brukar det annars vimla av hundpromenerare men inte ens det såg jag. Vad gör alla människor en söndag med så här fint väder egentligen? Sitter hemma, inne och deppar ner sig?
Och märk väl; idag sammanföll begreppet "fint väder" både ur fiskesynpunkt och mer allmänt.
Visst, lite dimma var det på morgonen och därför valde jag inte båten som jag faktiskt haft ambitionen att göra.

Nå, till väsentligheterna: Idag brast titaniumtafsen. Redan vid andra gäddan. Kanske borde jag insett det när jag upptäckte att den gått sönder vid infästningen i kroköglan. Att den brustit där kan ha varit mitt eget fel. Man tar ju ett ordentligt grepp om flugan med peangen ibland när man ska lossa kroken. Men rak och fin är återstoden. Studien går vidare. Jag ska hålla bättre koll på den detaljen och omedelbart avbryta testet om samma sak upprepas. Jag gillar inte att gäddorna simmar omkring med min krok i käften. Ja, hm... En kort stund och att jag själv tar loss den är en helt annan sak.
Det inträffade hur många gånger som helst idag faktiskt.

Inpass: Jag fick ett mail från Skåningarna från Lund angående just den här varianten av titaniumwire. De hade provat den men funnit att den på något sätt brast på samma ställe och på samma sätt som min. Hm...?
Så vad göra?
Jag fortsätter som förut, bara med extra stor kontroll att den inte spricker.

Första stället var fullsatt med gäddor. En trång, liten vik som är väldigt svårvadad och likaså svårfiskad. Åtminstone tycker jag det som helst vill ha slät sandbotten att vada på. Här är det väldigt fullt med stenar i alla storleksklasser och växlande djup, dyigt och ävjigt på sina ställen så jag tror inte det är så många som stannar till här utan går vidare. Där fick jag bland mycket annat en gädda som nästan vägde fem kilo. Kanske gjorde den det. Jag har nämnt det förut och gör det igen; får jag en fin gädda och ska filma den blir det så mycket att tänka på att jag sedan efteråt inte riktigt kommer ihåg exakt hur stor den var. Allt blir så bråttom och allt ska helst ske samtidigt. Att bilden är urklippt ur filmen syns tydligt. Oftast blir det usel bildkvalité men i brist på andra gäddbilder idag får den duga. Visst, hade det rört sig om en riktigt stor gädda hade jag förfarit annorlunda. Det vill säga med säkerhet över fem kilo. Mer om utrustning: Till idag hade jag vänt linan. Jag använder ju DT-lina. Av flera anledningar. I början när jag mer och mer övergick till lättare grejor, hade jag stora problem med att fluglinan gav upphov till skavsår. Som de flesta andra använde jag WF-lina och på en klass-femlina är skjutlinan ganska tunn. Och att ta in en relativ tung fluga om och om igen under en hel dags fiske, låta linan löpa över samma finger, var inte bra. Den gräver sig en egen skåra i köttet... Jag vill minnas att jag klagade en hel del över det för några år sedan. Det problemet försvann så fort jag började med DT. Den är dessutom suverän att kasta med, tycker jag. Plus fördelen för snåljåpar att när den börjar bli utsliten kan man vända på den.

Jag hade börjat märka att den här började bli sliten genom att den kändes lite stel och gärna trasslade sig. Grep tag om sig själv och bildade knutar. Jodå, jag smörjer den ibland med linförbättringsfett men det verkade inte hjälpa. Så idag fungerade även den detaljen på ett utmärkt sätt. Det blev helt enkelt en toppendag.

Hm... Jag vet inte om jag vill erkänna det... Det här att jag åkte dit på att det blev vintertid idag. Naturligtvis inte att jag glömt det. Närå, på morgonen ställde jag om flera klockor. Även den på mobilen jag mest använder just som tidmätare när jag är ute och fiskar. Det var bara det jag missade att entra den nya tiden eller gjorde något annat fel. Så den tog inte. Så egentligen hade jag kunnat fiska en hel timme till med gott samvete. Om jag orkat.

                                                                                                                    En kul grej hände på väg mot fiskestället.

Jag hade gått en stig från ett ställe till ett annat. Sista biten vadade jag. Eller det var så grunt att det knappt kunde kallas att vada. Fick ögonen på någonting i ytan en bit bort. Såg ut som något sorts skräp. Så tyckte jag det rörde sig. Var det av ström eller vågorna? Men dels blåste det inget och dels var det lä. 

Mer och mer såg det som det var någon sorts fisk. Det är mest gädda jag tänker på så jag utgick från att det var en sådan. Skadad uppenbarligen. Eller satt fast i något. Men när jag nyfiket och försiktigt kom närmare, upptäckte jag att det var en id. Eller ort. Den stod där och flaggade med både rygg- och stjärtfena i vädret som värsta hajen. Både den och ett par andra simmade raskt ut mot djupare vatten och ritade upp V-formade krusningar över den spegelblanka vattenytan. En riktig, äkta naturupplevelse minsann!

                                                                                                                                          En kul grej hände på väg mot fiskestället II

Folkilsken och asocial som jag är undviker jag ju helst att fiska på söndagar. När jag fiskat färdigt på det första stället såg jag en båt på lite avstånd. Med två som fiskade. Hoppas de håller sig där eller försvinner åt andra hållet, mumlade jag för mig själv mellan sammanbitna tänder. Så korsade jag ett näs eller en ganska vidsträckt udde för att komma i lä på andra sidan. Skulle just forcera genom en tät vass för att komma i läge för att börja fiska, när jag till min fasa upptäckte båten på nära håll sakta komma körande!
Jag stod stilla och hoppades de inte skulle se mig. Men det gjorde de och jag blev anropad med namn och allt.

Då visade det sig till min förvåning att det var folk jag kände. Åtminstone den ene och jag vadade ut och pratade lite med dem.

Det var signaturen Erlando med kompis ända från västra Blekinge. De hade trailat båten hit. Det visade sig att de fått så dåligt med fisk i sina hemmavatten att de var tvungna att köra ända hit. De hade uppenbarligen lockats av mina rapporter om alla smågäddorna jag brukar få. För de stackarna där borta i väster är nämligen en tvåkilos mycket stor.
Det ville de naturligtvis inte erkänna men mig lurade de inte.
För närmare rapport och annan version kolla här.

Nå, de fortsatte åt sitt håll och jag åt mitt.

Jag vadade mig i position och fortsatte fisket. Jag skulle fiska i lä, sa jag. Jag hade förväntat mig att vinden skulle öka vilket den vanligtvis brukar göra ju längre dagen lider. Men idag mojnade den istället. Likaså bröt solen fram då och då och skönt blev ännu skönare. Efter ett tag började gäddorna vimla. Har nästan aldrig sett maken. Tyvärr bara små. Och grunt stod de. En del nästan lika grunt som idarna hade gjort. De anföll nästan i flock. De virvlade och följde efter. Missade de i ena kastet, tog de i nästa.
Det gick inte att hålla räkning på dem mot slutet. Visst, jag för anteckningar men pappret började lösas upp för händerna hann aldrig torka förrän det var dags för nästa gädda. Att jag inte gav upp berodde på att jag hoppades att en stor skulle blanda sig i leken. Men icke.

Så drabbades jag av tidsnöd. Falsk visserligen eftersom mobilen gick fel men det fick mig att hoppa över sträckor för att hinna med det sista stället inom stället. Där sannolikheten är lite större för stora. Där fick jag den sista, en i alla fall trekilos.

Ja, jisses, ingen höstdepression i sikte i dag i alla fall.

Hm... Det här med film... Visst, jag filmade en del men det mesta blev inte bra. Och med mina lågt ställda krav fattar ni... Fina gäddor bara la sig som döda i vattenytan med buken upp så fort de kom framför linsen. Kameran fastnade i en rem en gång och en annan fin gädda hann tröttna innan jag fick den i ordning. Någon gång gick den inte igång riktigt utan tog en stillbild istället för att filma. En annan gång sköljdes kameran bort av en våg.
Så nu slipper även ni drabbas av depression i och med att ingen film medföljer idag.

Några snuttar kan jag kanske använda en annan gång. Särskilt nyfikna bör ni bli i och med den där passusen ovan om badtemperaturen...