11-11-02

Onsdag

Lite backlash

Fast inte så mycket jag drabbades av höstdepression. En orsak var nog att jag hade för stora förväntningar på dagen.

Men med bara en liten, liten gnutta otur hade dagen kunnat sluta i riktig katastrof. Både för mig själv och en eller två killar. Detta har inget att göra med fiske mer än att jag var på väg mot detsamma.
Kom körande i knappt 90 från ett backkrön. Disigt, halvmörkt och dålig sikt. Ser några gestalter vid busshållplatsen till vänster. Meningen är att de ska gå runt, ta en liten omväg och under vägen genom en tunnel. Vägen är en trefilsväg med mitträcke och 100-skylt. För lokalbefolkningen kan jag säga att platsen var vid Inglatorp och avtagsvägen mot Bubbetorps Gård.

Men två killar hade klättrat över mitträcket och genat. Långsamt släntrar de över och har uppmärksamheten riktad in mot stan där det absolut inte kan komma någon bil eftersom körfältet är enkelriktat. Kanske går de i sömnen, kanske har de hörlurar eller kanske är de självmordsbenägna, jag vet inte. I alla fall ser de inte eller bryr sig inte att jag kommer farande från andra hållet. Jag tvingas bromsa. OK, inte så att jag måste ställa mig på bromsen och med skrikande däck tvärstanna en halv meter framför dem men i alla fall. Bromsa in kraftigt var jag tvungen till.
En lång stund efteråt satt jag med akut adrenalinutsläpp, dunkande hjärta, hettande känsla och funderade över vad som hänt om jag hade varit två sekunder före eller kört i 110.
Inget fiske den dagen, det är då säkert.

Nå, inget hade egentligen hänt och efter ett tag sköt jag undan de tankarna. I söndags hade jag ju haft ett väldigt trevligt fiske under utmärkta förhållanden och idag var jag på väg till kanske ännu bättre ställen. Säsongspremiär också, kan man säga. Under semestern hade jag i och för sig varit här då det regnat och stormat men då fanns det bara smågäddor där. Enligt regelboken brukar de små lämna plats åt de stora ju längre det lider mot vinter.

Så här såg det ut:

Flackt och grunt, sten och sand, vidsträckt och öppet. Om någon känner igen sig så väl bekomme. De små gäddorna hade inte det minsta lämnat plats åt de större, kan jag säga.

Istället drabbades jag av den ena tunga motgången efter den andra. Eh... Med tanke på inledningen rör det sig förstås om våldsamt överdrivna, futtiga i-landsproblem. Men var sak på sin plats och allt är relativt osv, osv.
Bland det mest irriterande och fiskeförstörande är när vattnet är översållat med flytande bandgräs. Så var för handen här. I både stråk och stora sjok, såg det ut att redan från början fördärva både fisket och humöret. Vinden var svag men jag kunde ändå konstatera att där vattnet krusades var det relativt fritt från bandgräs men där det var spegelblankt, låg de desto tätare. Men på vart och vartannat kast fick man plocka väck bandgräs från kroken. Ett trick är att låta flugan sjunka en bit och så ta hem den extra långsamt.

Som sagt, snart blev det mer än uppenbart att det fanns nästan lika mycket smågäddor som bandgräs.  Fast jag fick ju en skaplig fyrakilos trots allt.

Så inträffade det tredje och värsta som verkligen la sig som en våt filt över fiskeglädjen. Skar mig ordentligt på en gäddtand. Det var en trekilos som sprattlade till när jag höll i gälgreppet och jag kände hur fingret skars upp. Nä, ont gör det inte men blödde desto mer. Jag vet att sådant händer då och då och många bilder på blodiga händer har jag haft med genom åren men den här gången var det värre än vanligt. Det slutar väl snart, tänkte jag och fortsatte fiska. Doppade handen i vattnet mellan varje kast men inte slutade det blöda. Och mer och mer rädd blev jag att få fler gäddor. Jag menar, vem vill stoppa in ett redan uppskuret finger mellan vassa gälbågar och tänder? Redan tidigare hade jag börjat slita undan flugan från ivriga, snappande smågäddor men nu blev det extremt. Plåster då? Ha, jag gjorde slut på hela förrådet. De gick åt snabbt. Det var alldeles för vått och för blodigt. De bara lossnade och trillade av. Sluta fiska då? Va, är du tokig?! Visst det sinade och stoppade ibland. Men så fort jag kom åt såret började det blöda igen. Till sist återstod inget annat att göra än att söka upp ett dåligt ställe. Ett där man inte brukade få så mycket fisk. Och kanske var det helt fritt från bandgräs också om jag hade tur. Satte på det sista plåstret, vadade iland och gick bort till bilen. Jag kan väl också säga att mycket i fiskevästen hade blivit fuktigt i söndags. Av någon anledning hade den blivit våt. Jag förvarar det mesta i västen i tätslutande plastpåsar men vatten hade ändå trängt in. Hade inte tänkt på att plocka ur allt och låta det torka ordentligt. Stället låg inte så långt ifrån där jag befann mig så risken var uppenbar för bandgräs. Där hade jag tur! Knappt något bandgräs och helt fritt från smågäddor. Perfekt.

Fast hur det än är vill man ju ha lite hugg. Och här dröjde det trots lämpliga förhållanden. Tänkte något i stil med att; jamen här brukar jag åtminstone få en i tre, fyrakilosklassen. Mycket riktigt fick jag den efter bara några ytterligare kast. Så dagen slutade ändå på plus får man väl ändå erkänna så här efteråt. Särskilt när man betänker vad som kunde ha hänt i morse... På vägen... Där, vid busshållplatsen vid Inglatorp.

Allt annat förbleknar vid tanken...

Nu blir det filmtajm!

Där, på andra, dåliga stället passade jag på att ta några kompletteringssnuttar. Man går. man vadar lite. Lite bakgrundssekvenser. Så klippte jag ihop en film som jag faktiskt är ganska nöjd med. 

The YouTube Team"

Men bara lugn, än så länge har jag inte använt mig av den rättigheten att jag kan fresta folks tålamod längre än en kvart. Vad gäller reklam så har jag alldeles för få visningar för att jag ens ska tjäna en cent, skulle jag gissa. Men det viktigaste är att jag inte skulle ha en aning om vad jag gjorde reklam för. Enligt uppgift skulle det vara varor på något sätt associerade med innehållet i mina filmer.
Så vem vill göra reklam för jerkbaits, trollinggrejor, Fishfinders eller andra suspekta prylar som det förmodligen skulle röra sig om?

Men som sagt, dagens film är jag ganska nöjd med. Någonstans finns svaret på en del hänsyftningar på badande och våt fiskeväst. Ja, otroligt så klumpig man kan vara. Och precis framför kameran också!
Pinsamt är bara förnamnet...