11-11-25

Fredag

Härlig höst

Eller kontrastrikt fiskeväder. Om man jämför med förra gången jag var ute. Huvudsaken är dock att vi nu är förbi förra årets förskräckliga tidpunkt då vintern kom. I år har vi inte ens haft det där tillfälliga vintervädret som brukar inträffa i slutet av oktober, början på november med någon dags snöfall och några nätters minusgrader. Det tar jag som ett gott tecken att vi får en mild vinter i år. En härlig, fantastisk, grön, mulen, dimmig, blåsig, regnig, läcker och snöfri vinter rik på fisketillfällen. Det får absolut inte vara gnistrande kallt och snö på marken ens på julafton.
Det var massvis jag inte kunde göra förra vintern. Till exempel få en havsöring jag var tvungen att släppa tillbaka.
Det händer då och då under december att jag får någon och laglydig som jag är, släpper jag förstås tillbaka den. Det gör mig ingenting. Det har inte det minsta att göra med att annars kan jag inte ha med den med på bild och skryta om den här på min fiskeblogg. Eller som det kommer att bli i år; filma den. Om jag nu får en, vill säga.
I alla fall har jag bundit upp några verkligt läckra One Size-zilverzaror jag ska använda längre fram. Hm... många z i rad där...
Inte bara för havsöringarnas skull utan fortfarande finns möjligheten att råka få någon förrymd regnbåge på Kamasankroken. Jag är inte säker men tror att det fortfarande finns aktiva regnbågsodlingar här i länet. Den som finns i Ronnebyfjärden vet jag inte om den är i konkurs eller inte. Det verkar växla ganska ofta.
Sedan ibland, får jag för mig att testa hur stora gäddor kan jag få på små flugor.

Faktum är att jag idag trodde jag redan fått på havsöring men det visade sig vara en ovanligt pigg och kämpastark gädda.

Det andra jag missade förra vintern och tänker försöka mig på i år, är en dags cityfiske. Jag får offra en regnig decembervardag på det. Då är det garanterat som minst folk ute. Man vill ju inte precis ha en massa starrbligande åskådare kring sig. Jag tror bästa sättet att undvika det är att lägga upp det som en slags kommandoräd.
Jag inleder med en rekognosceringsvandring.  Några platser känner jag mycket väl till från förr om åren men så har jag upptäckt andra ställen jag tyckt skulle kunna lämpa sig att vada ut en bit och börja kasta. Jag får ta en helgdag och både köra och gå omkring. Se ut lämpliga parkeringsplatser, kolla var det går att gå ner i vattnet, kanske ha med en pinne för att känna efter i bottnen att det inte är dyigt, pricka in ställena på en karta med knappnålar, synkronisera klockorna, ja, ni fattar.

 Så när den lämpliga dagen infaller, se till att dra ner hatten ordentligt över de mörka solglasögonen, dra ett djupt andetag och så: "Go! Go! Go!"
Högsta fart från början, sladda in på den i förväg utsedda parkeringsplatsen, tvärnita med skrikande däck, kasta mig ur bilen, greppa spö och vadarstav, rusa ut i vattnet, kasta fem kast och snabbt landa två gäddor, fort tillbaka igen in i bilen, köra iväg med en rivstart så grus och stenar ryker och så i 100 till nästa ställe och där upprepa manövern.
Allt för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. 

Så här såg det ut idag:

Men tillbaks lite igen:
Det finns ett ställe så mitt i stan man kan tänka sig; nämligen vid Fisktorget och Stakholmen där det ser väldigt bra ut. Stakholmen är en liten holme med gångväg ut och en småbåtshamn i närheten. När jag gått förbi där har jag sett att där är det inte alls så djupt och bottnen verkar bestå av fast sand. Men nej... Inte kan man ställa sig där och fiska inte, har jag tänkt.
Men så hörde jag av någon bekant som vet jag fiskar att en som han kände hade gått dit och fått på en stor gädda. Så stor att han inte kunde få upp den för han hade ingen håv eller huggkrok. Visst, jag sa att det behöver man inte.
Jo, för han hade skurit sig så dant när han försökte lyfta den i gälarna, svarade han. Detta var bara häromdagen...
Men nja... Jag får väl gå ut på själva holmen och kolla runt om. Jag har faktiskt aldrig gjort det men risken är stor att det är för djupt på utsidan. Samt att nog botten är full med krossat glas för holmen är tillhåll för en hel del festande på sommaren. Nå, vi får se hur det blir.

Dagens fiske blev en väldigt blåsig tillställning. Som jag brukar säga, så hård vind att det inte ens var lä i lä. Som på bilden ovan. Hela tiden rullade ganska stora vågor in och bröt. Det jag har synpunkter på är inte vindstyrkan i sig för den visste jag om och tagit med i beräkningen utan riktningen. Sydväst påstods det men det blev mer väst än syd och det ställde till det lite för mig. I synnerhet som jag råkade svara någon på jobbet som undrade hur många gäddor jag brukade få, lite väl nonchalant; tja, en tio, femton stycken, så där... Men jag hade inte behövt bekymra mig. Vinden låg på vid första stället. För mycket. Men vågorna hann inte växa för mycket för det var inte öppna havet utanför, utan mer än fjärd. Jag ställde upp en hypotes att där det bildades lä, där hade gäddorna gått in och ställt sig. En teori som stämde till 100 %. Särskilt på ett ställe där det egentligen inte var lä i egentlig mening utan mer att en sandbank eller sandflade tog emot de värsta vågorna och kanske snarare strömmen och där bakom, där det djupnade, där stod de. Tätt. På varenda kast i princip, högg en tvåkilos. Jag behövde inte ens flytta fötterna. Det gjorde att jag snabbt tröttnade och vadade därifrån. Fast inte förrän jag bättrat på fångststatistiken ordentligt. Där, på de första sträckorna är det väldigt öppet med jämn botten men det minsta lilla stengrund eller avskärmande udde; där bakom i skydd, stod det minst en gädda. På storgäddsfronten intet nytt. Två gränsfall. Ett i början och ett i slutet. Strax under fem kilo. Så visst var det en närapå fantastisk fiskedag. Det är bara det att man snabbt blir bortskämd med så många gäddor, hela, hela tiden. Det var bara den där sex- eller sjukilosgäddan som saknades. Men snart får jag den. Jag hoppas jag inte sticker ut hakan alltför mycket. När jag lägger ut det här dagboksbladet kanske det är åtta grader kallt och ymnigt snöfall. Som varar ända till påska. Jag som inte ens dragit upp båten. Inte ens rott iland den och tagit loss motorn. Det hann jag precis förra året. Så började det ösregna den helgen och jag tänkte invänta nästa helg att dra upp den helt och hållet på och vända den. Men regnet övergick i snö och eftersom jag inte hunnit byta till vinterdäck ville jag inte köra in. Det var knappt jag kunde ta mig till jobbet ens så vända den kunde jag inte göra förrän i slutet av mars. Men vinterdäck har jag på bilen nu i alla fall...

Just nu, när jag skriver det här söndagen den 27 november rasar stormen Berit utanför. Fast så farligt verkar det inte vara. Än i alla fall. Ofta varnas det för mer än det blir. Vi har inte ens strömavbrott vilket jag är oerhört tacksam för. Men jag sparar ofta. Alltså nu pratar vi PC och inte bank.

Det blir en film idag. Ett hopklipp från flera dagars fiske. De bästa bitarna.

Det här med bild i bild och ett huvud som babblar på, kan vara användbart i en flugbindningsvideo. Blir det trots allt vinter kommer jag säkert göra en sådan. Och någon eller några veckors vinter kommer vi nog inte ifrån helt och hållet. Zilverzaran är som alla levande varelser, utsatt för evolutionärt förändringstryck och blir bara bättre och bättre. Förhoppningsvis kan det även gälla för videobeskrivningen hur man tillverkar densamma. Det hade varit skönt att göra en video helt befriad från skakig handkamera också.

Senare: Stormen Berit visade sig vara orkan. Upp till 32 sekundmeter i byarna. Drabbade värst Västkusten, Skåne och möjligtvis västra Blekinge. Mig drabbade det genom att internet laggade och till sist försvann helt. Vilket i sin tur drabbade uppladdningen av videon. Vilket i sin tur försenade det här dagboksbladet. Det brukar ta ett par, tre dagar att plita ihop och lägga ut ett dagboksblad. Ska en video medfölja ytterligare ett par dagar. Men å andra sidan syns ju inte det om ett par veckor eller månader hur snabbt ett dagboksblad lades ut.