11-12-01

Torsdag

Åter fast i smågäddsträsket

Jag är uppriktigt förvånad över hur mycket smågäddor det finns. Under alla år jag fiskat häromkring tror jag inte jag upplevt maken. Vänta lite...  Jag har ju statistik ända från 60-talet. Känslor är opålitliga, fakta är bättre. Jag läser på lite.
Senare: Utan att göra en riktig, statistisk analys kan jag nog ändå konstatera att känslan i huvudsak är riktig. Så här många, så här beständigt och ihållande och på så många platser det vimmel av mindre gäddor som det är nu, är nog unikt. Men det är svårt med rättviska jämförelser. Från andra hälften av 70-talet, 80- och första hälften av 90-talet skämdes fångstrapporterna med mängder av regnbågar. Sida upp och sida ner nästan enbart regnbågsfiske och fiskade jag gädda var det mest på soliga semestersommardagar ute i båten. Enstaka dagar kunde jag komma upp i 10-15 gäddor. Det gällde även den tiden jag fiskade med spinn och ABU Killer ännu tidigare.  Då hade jag heller inte börjat vadningsfiska och därmed förlängt säsongen betydligt. Nä, ganska unikt är det. Men bra förstås i det långa loppet.
Att det är lite ont om större gäddor är smällar man får ta. Eller är bristen skenbar och beror på att de inte har en chans att komma till för alla smågäddorna som anfaller zilverzaran likt ett utsvultet stim pirayor?
Så var kommer alla smågäddorna ifrån?
Visst, det kan bero på att efter ett eller ett par års lyckosamma lekar att en stor population överlevt och håller på att växa till sig. Kan det också bero på generationsväxling ute på öarna? Hos befolkningen alltså. Den gamla nätläggargenerationen dör ut mer och mer och de yngre lägger av? De har sina jobb och fritiden ägnas mest åt TV, datorer och innesittande som alltfler gör. Man kan ju alltid hoppas.
En sak jag undrar över är vad äter alla? Nu menar jag allstå gäddorna. Räcker småfisken till att föda dessa horder av tvåkilosgäddor?

Nu över till något läckert att vila ögonen på:

Alltså, det är otroligt så fina u-bilder man kan ta hur lätt som helst. Det är en sådan bild man (i alla fall jag) kan sitta och betrakta en bra stund utan att tröttna. Särkilt bottnen. Man är tillbaka i fiskesituationen på något sätt. Nackdelen är att man blir lite kall om handen. Det är redan december och jag har varit dålig på att följa med vädret och den ökade kylan. Idag var jag på yttersta gränsen att börja frysa. Helt och hållet mitt eget fel. Det första och största misstaget var att bryta mot min egen huvudregel som säger att är det kallt, ska man inleda med en ordentligt lång prommis innan man går ner i vattnet. Eller åtminstone gå upp och ta prommisen då istället när kylan tränger sig på. Men jag sköt upp det hela tiden och tänkte att jag ska bara fiska färdigt det här stället. Och det här. Och det här. Plus att jag ständigt fick glöta med händerna i vattnet. Både för att hantera en massa gäddor och för att då och då sticka när halva armen under vattnet för att fota och filma. Nä, nästa gång jag ska ut är det jag som byter jeansen mot skidbyxorna. Jag har redan tjocka Helly-Hansen under jeansen men nu börjar det bli otillräckligt. Och verkligen tar mig tid för den här inledande promenaden. Men den här riktiga fiskeglädjen vägrade infinna sig lite grann vilket inte helt och hållet berodde på att det var kallt. Jag var ju också ute i förrgår och kanske är det lite för tätt. Och nitton gäddor... Det är för mycket. Och detta är sant: Hade jag fått upp alla som ville, skulle det ha blivit nästan tredubbla antalet för så många missade hugg och mothugg som idag har jag heller sällan upplevt. Det har jag heller ingen bra förklaring till. Tror jag missade fem, sex stycken bara innan jag lyckades landa den första. Och så fortsatte det. Särskilt en fluga var helt oduglig idag. En som faktiskt var bunden på jättekroken Kamasan metkrok #4. Fisk på fisk bara lossnade eller fastnade inte alls. Efter varenda hugg inspekterade jag misstänksamt både flugan och själva kroken men nej, den var varken snodd eller krokspetsen böjd.

Likafullt fick jag snart börja med att slita undan flugan för attackerande gäddor om jag hann se dem innan.

Jag förlorade inga stora gäddor som tur var. Det var bara en som i någon mån kunde göra anspråk på den titeln och den fick jag upp. Är det lite ont om dem just nu, tröstar jag mig med att det bara kommer att vimla av stora gäddor om ett par år när dessa vuxit till sig. Om nu bara maten räcker till förstås. Jag undrar om man kan maila till Fiskeriverket och kräva stödutfordring? Frågan blir då förstås om åtgärderna ska riktas till löjor, mört, spigg och tobis eller gäddorna direkt... Hm...? Knivigt fall... Särskilt som Fiskeriverket inte längre existerar.  Fiskeriverket upphörde den 30 juni 2011. Verksamheten har övergått till Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket samt Sveriges lantbruksuniversitet.

Nu är det alltså hela tre myndigheter som ansvarar för bland annat sportfisket. Det måste bli tre gånger så bra, antar jag.

                                                                                                                                                 En klassiker

Ja, det är med stolthet och glädje jag kan presentera ett gammalt favoritmotiv. Jag hittar en ilandfluten wobbler, lägger min fluga bredvid och knäpper. Två världar möts, två helt olika koncept, två filosofier. En ful, klumpig, primitiv, onaturlig och gräll mot en vacker, naturtrogen, elegant, smidig och läcker. Det är nog ett par år sedan jag gjorde något liknande, makabert strandfynd. Nej, förresten, i somras hittade jag ju det där ruttna vildsvinsliket i vassen, det stämmer. Jag tog givetvis hem den och det är inte omöjligt att jag i vår ska göra en brasa och elda upp lite ris och bråte som ansamlats i trädgården. I så fall kommer förstås både den här och ett par andra jag hittat förut att ligga allra överst. Det gäller att hålla stränderna rena från miljöfarligt avfall.   Jag tror det är ett tocken dära jerk-bait, di kallar't. Jag kan ha fel men har för mig de fick sitt namn för det mest var "jerks" som började använde det, där borta i USA för några år sedan. Ett bait for jerks med andra ord. Ha, ha, tur att inga som läser det här sysslar med den typen av fiske!   Jag är övertygad om att alla är intresserade av att veta att i helgen drog jag upp båten. Nu är motorn, åror, mittbrädan och allt löst hemma och båten vänd uppochned. Renborstad och klar för bottenfärg fram i mars. En lika skön känsla varje höst. Nu kan det frysa på, nu kan det ösregna utan att man behöver bry sig eller tänka på att köra dit och ösa. En lika skön känsla som på våren då man sjösatt. Jag passade på att göra en rekognosceringstur just på Långö när jag ändå var där. Slogs av tanken att om det inte var för alla bryggor skulle man kunna vada runt hela ön och få massvis med fisk. Men där är i genomsnitt en brygga var tionde meter ungefär och fullt med hus och tomter. Så det är bara att glömma. Så tillkommer problemet med sanka bottnar. Nä, vi får se hur det blir med cityfisket.

En annan sak med fiskeanknytning är lite oroande. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Det här med att ha ett brinnande fiskeintresse. Att vara fanatisk...
 
Det är väl lika bra att från början slå fast att jag bara är måttligt intresserad av fiske. I själva verket fiskar jag väldigt sällan och har aldrig egentligen riktigt gillat det. Det jag skriver om här är, som alla redan genomskådat, mest påhitt och fria fantasier. Egentligen är mina huvudintressen fotboll, fågelskådning, meka med bilar, skogspromenader, Facebook, sköna hemmakvällar, gudstjänster och titta på TV. Och vill jag hävda, absolut inga förråande TV-serier typ the Wire!
Usch och fy för sånt omoraliskt skräp! 
Nä, dokusåpor, melodifestivalen, frågesporter och matlagningsprogram är vad jag sitter och tittar på hela tiden. Och lekprogram förstås. Massvis med lekprogram! Som alla normala gör. Och jag är normal. Übernormal, till och med!

Så det var en ren slump att jag råkade zappa över till Veckans Brott...  Och råkade se avsnittet om morden i Hovs Hallar. Där en ung man nästlat sig in hos ett äldre par, mördade dem, styckade dem och slängde bitarna i en sjö. Allt för att komma över deras pengar och tillgångar. Som han skulle använda för att finansiera sitt brinnande intresse. Som var sportfiske. "En konstig jävel" sa G.W.

Det framgick inte vilken typ av sportfiske han bedrev men jag har mina misstankar...