11-12-06

Tisdag

Inget att rapportera idag

Nä, tråkig dag. Så händelselös att jag inte en enda gång plockade fram filmkameran och slog på den. Till stor skillnad mot i början av min filmkarriär då jag tvunget måste filma varenda smågädda. Då jag tyckte det var så fantastiskt att kunna göra mina egna fiskefilmer. När det nästan blev precis som på TV.

Idag som så ofta nu i höst gällde det att hålla sig i lä:

Nu skriver jag det här några dagar efter jag var ute och nu i helgen den 9-10 och 11:te december har det stormat ordentligt igen. Det är bra och hoppfullt. Nu tror jag på en mild, snö- och framför allt isfri vinter. Priset man får betala för det är just stormar typ Gudrun, Per och Berit och vad de kommande får för namn vet jag inte. Eller hur spektakulära och svåra de blir.
Vad man tror, hoppas på eller befarar vad gäller vädret spelar ju ingen som helst roll för det blir som det blir i alla fall.
Även om vi ska skilja på väder och klimat.
Kom precis att tänka på Mark Twains kända citat om att alla pratar om vädret men ingen gör någonting åt det. Det är fel. Det verkar som vi i själva verket gör en hel del åt det.
Ser jag det ur min egen, egoistiska fiskesynvinkel är det naturligtvis bra. Det betyder fler och längre helt eller delvis, isfria vintrar. Vilket i sin tur leder till längre tillväxttid för gäddorna. Är det varmare i vattnet äter de oftare och mer och blir större. Det gäller även för hela näringskedjan där gäddan är på topp. Med mig allra överst.

En annan effekt är att det byggs alltfler vindkraftverk. Det planeras stora vindkraftparker med hundratals snurror bort åt Sölvesborgshållet. Tätt, tätt ska de stå. Det kommer att bli utmärkta, skyddade uppväxtområden för främst torsk skulle jag tro. Har vi riktigt tur byggs de över torskens lekområden också. Det där att ålens och andra arters vandringar skulle störas av magnetfält och strömkablar tror jag inte så mycket på. Det sas även när Öresundsbron skulle byggas, vill jag minnas. Istället skapades riktiga blåmusslebankar på bropelarna vilket i sin tur lockade fisk. Jag vet inte om folk fiskar från bron. Att det förmodligen är förbjudet att vistas på bron gående, brukar inte hindra sportfiskare är min erfarenhet från våra broar. Här brukar sill- och näbbgäddefiskarna luta spöna mot förbudsskyltarna istället.
Fast jag har gått på Öresundsbron. Nästan över hela. Och tillbaka. Utan flugspö. Det var vid invigningen.

Tillbaka till det här med kablar, ström, magnetfält och dess inverkan på fiskar:
Möjligtvis kan det gälla för elektriska ålar men de finns inte här. Än så länge i alla fall men om haven blir ännu varmare kanske de kommer hit. Kanske de lockas av alla elledningarna som läggs ner på havsbottnarna. Om de nu inte bara finns i sötvatten förstås. I alla fall måste det gälla för kabeljo och strömming. För att inte tala om elritsor.

Nä, det mest sensationella som inträffade under fisket idag var att jag fastnade med flugan i en... en...? Vad heter det...? Vassvippa...? Visst fick jag fisk. Men ingen över 2,5 kg. Det var högeligen oväntat. Alltså att jag inte såg till någon större. De små uppfattar jag som att de bor i området. Nu på senhösten och framför allt efter den långvariga blåsten borde en hel del större sökt sig in i skydd i den här viken. Som jag själv tvingades göra. Ganska långt in i skärgården också för även om det fanns lästräckor närmare öppna sjön var vattnet väldigt grumligt där. Och det gillar jag inte att fiska i. Det må se varmt och skönt ut på bilden men det var det absolut inte. Trots att jag idag verkligen gick en lång promenad innan jag vadade ut, fick jag problem med en frysande högerfot. Kanske hade jag för många sockor på mig så det blev för tätt? Att blodcirkulationen hindrades lite? Fast idag gick jag upp på land och joggade lite. Dagarna är korta. Man får börja sent och sluta tidigt. Nu när jag skriver det här ser det ut som om lågtrycken står på kö ute på Atlanten för att komma hit på sydvästliga, västliga vindar. Det är bra. Det betyder plusgrader och vad jag förstår nu, ända fram till och över julhelgerna. Har vi riktig tur ända fram till påska. Som det står i julvisan. Det är helt enkelt jättebra.

Det närmar sig jul och jag passar på skalda ihop ett vackert julpoem. I all blygsamhet vill nog hävda att det håller Nobelprisklass.

                                                                                                                                                           Flugfiskarens julafton

Hellre se gäddan forsa fram i vattenytan
än doppa bröd i jävla skinkspadsgrytan
Hellre ut och fiska iklädd neopren
än mysa hemma i juleljusens sken

Skit i sitta hemma i familjens ljuva hägn
kör hellre ner till kusten i ösande regn.
Skulle det ligga is över haven
klå upp tomten med vadarstaven.

Fy för julmust, skinka, glögg och granar
vada ut i havet och skräm bort alla svanar.
Hur många gånger behöver jag förklara
den enda julklapp som duger är en zilverzara.

Hela julen känns annars som värsta pinan
om man inte får använda spö och fluglinan.
Kalle Anka, Ferdinand och dumma Snövit
är till gäddflugfiske en självklar invit.