11-12-23

Fredag

Doppardag

Ledig enligt schema idag och då fiske förstås. I synnerhet efter de tidigare fiaskofisken jag haft. Så det sista dygnet var jag ofta inne på SMHI för att kolla vattenståndet. Att det verkligen var i sjunkande. Att det verkligen blev milt och till och med lite duggregn. Och dimma!
Fullt med dimma så det blev superjobbigt att köra ner till kusten. Mörker, tät dimma, duggregn och intensiv, bländande mötande trafik är inget drömscenario för mig som bilförare men så småningom tunnade trafiken ut och gryningen kom.

Första stället blev en riktig nit. Inte ett hugg. Inte ens en virvel eller känning. Ändå betraktade jag det som ett toppenställe, moget att vittja just idag. Där är det väldigt långgrunt nämligen och efter långvarigt högvatten som just dragit sig tillbaka en aning, bör det stå fullt med gädda kvar. Jag skyllde på vinden som låg på lite för mycket.

Dagen är kort så det gäller att bestämma sig fort om man ska hinna med mer än ett ställe. Den bästa fisketiden på dagen nu, infaller så där klockan 11 till 14 cirka. Under de timmarna bör man helst inte befinna sig körandes bil.
Så redan vid tiotiden avbröt jag fisket vid den halvö jag hållit till vid och körde vidare till nästa ställe.

Där det såg ut så här:

Där hade jag trevligt fiske.

Egentligen är det inte mer att rapportera mer än just ovanstående mening. En lävik där det var gott om standardgäddor. En och annan lite, lite större i och för sig. Men helt och hållet glad och bekymmersfri får människan sällan vara. OK, nu pratar vi mikrobekymmer och trivialproblem.

Som att jag sumpade ett jättebra filmtillfälle. Jag höll på att prova ut en fastsättningsanordning på kameran, kan vi säga. I det så kallade FPS-läget eller Quake-dito. Det vill säga att det jag ser, det filmar jag också. Resultatet ser jag inte förrän efteråt, hemma på PCn.
Fick ett hugg. Eller om jag bara såg en virvel borta vid flugan i kastets inledning. En gädda som så gott som säkert kommer att hugga i nästa kast. Då plockar jag naturligtvis fram filmkameran, sätter på den, placerar den i läge och gör ett nytt kast.

Programenligt går gäddan upp och hugger. Inte så där lite försiktigt under ytan att det knappt märks, utan den exponerar sig med ett riktigt plask så det skvätter om det. Men missar igen. Nytt kast och nytt hugg. Lika häftigt som sist och nu tar den ordentligt. Och jag filmar på som bara den! Och dagens största gädda är det till råga på allt också.

Men så hemma, när jag laddat över filmsnuttarna, upptäcker jag att jag bara filmat vattenytan, mina händer, spö och rulle.  Inte det jag ville filma. Se där en dokumentärfilmares vedermödor.

Jaha, nu är det jul igen och snart nytt år. Vad händer det nya året? Ofta tycker och tror man en massa om det kommande året men så visar det sig att det bara är det gamla som fortsätter och det rullar på som vanligt. Fast för min del, nästa år, kommer det att ske vissa förändringar. Vad gäller fiske kommer jag att få mer tid till det. Från och med februari kommer jag att jobba lite mindre nämligen. Fast i och för sig kanske jag inte kommer att fiska så där mycket oftare. Däremot kan man kanske bättre utnyttja de dagar när vädret verkar lämpligt att köra ut just den dagen. 

Som det ser ut nu finns även möjligheter. Alltså att den milda vintern fortsätter. Hurra, i så fall.
Vågar man hoppas på isfri januari och eventuellt även februari?
I så fall kan jag bland annat ägna mig åt lite mer öringfiske. På ett mycket enkelt sätt. Det är bara att knyta på en One Size istället för den vanliga zilverzaran. Och fortsätta fiska på de gamla vanliga fiskeställena. Även om jag vet att vissa är lite bättre för öring än andra. De sista vintrarna har jag haft dåligt öringfiske jag lätt kan skylla på att isen legat så länge.
Jag har tillverkat några One Size-flugor som är SÅ läckra!

Tillbaka lite till fisket. Eller vadandet. Jag har klagat lite på att jag frusit särskilt om högerfoten under de sista fisketurerna. Misstänksamt  hade jag naturligtvis granskat byxor och strumpor när jag tagit av mig vadarna för att se om de var blöta. OK, lite fuktiga hade de varit men inte kunde det ha berott på det, tänkte jag. Men så idag, juldagen den 25 december var jag åter ute.
Då visade det sig med alltför stor tydlighet att högerfoten hade rätt! Den kyldes ner omgående och nu rådde det ingen tvekan längre; högerstöveln läckte som en sil.
Skummande av raseri tvingades jag avbryta fisket på tok för tidigt!
När jag tog av mig vadarna var högerstrumporna dyngsura och jag kunde hälla vatten ur högerstöveln. Och kunde med blotta ögat upptäcka hålet eller kanske snarare sprickan i själva gummistöveln. Bra det, för då blir läckan desto lättare att laga.

Värre är att nu kan jag inte fiska förrän tidigast nyårsdagen. Mycket reserv har jag med i bilen som -spö, -rulle, -flugor, -peang och annat men inte vadare. Så nu gäller det att det fina vintervädret håller i sig med blåst, regn, plusgrader, dis och dimma fram till åtminstone nyår. I så fall och om inget annat oförutsett inträffar, kommer jag med största säkerhet ta hem segern i min tävling vem som får 2012 års första gädda.

För säkerhets skull gäller det flugfiske direkt riktat efter gädda också. Jag vet ju att nyårsdagen är julafton för fanatiska havsöringsfiskare men skulle de råka få en gädda av misstag, gills det inte.