Väder: Minusgrader hemma och då givetvis klart. Nere vid kusten någon plusgrad. Avtagande vind kring väst. Framåt dagen mulnande och en gång några regnstänk. Något mildare också.

Vattenståndet i stigande. Raskt. Det var nog kring 50+ när jag började och snart var det 60 cm över, såg jag när jag kommit hem.

Inte för att jag kommer med någon ointressant och tråkig årssammanställning i detalj över fiskeåret som gått men visst kan år 2011 kallas för Smågäddans År.
Därför blev det ett mycket passande resultat idag. Men det ska också sägas idag att redan från början insåg jag att fick jag överhuvud taget hugg måste dagen betraktas som lyckad.

Jo, högerstöveln höll tätt. Men jag frös ändå om högerfoten. Var det av gammal vana eller är det något fel på den?

Jag kan bara ha två par tjocka sockor på fötterna annars blir det för trångt. Kanske ska jag försöka med tricket att ha en plastkasse eller stor plastpåse om just högerfoten?

Det är ju också så att jag tvingats vada extremt djupt för att komma ut från själva stranden de sista gångerna.

Då ökar vattentrycket ordentligt och jag tror det bidrar. Nå, det är bara banala problem och allt är bättre än is.

 Hastigt insättande högvatten är det sämsta som finns, är min bestämda uppfattning. Idag steg det visserligen från en ganska hög nivå men första stället gav inte någonting. Det var en vik där det är så grunt att det vid normalvattenstånd knappt täcker fotknölarna. Nu upp till midjan. Inget kul.

När jag kom dit upptäckte jag en säl. Inget kul.

Men den höll sig ganska långt ut och snart simmade den iväg. Jag försökte inte ens fotografera den. För så fort man plockar fram kameran, zoomar och fokuserar dyker den. Man väntar och väntar och tror den försvunnit. Men så fort man stängt av kameran dyker den upp. Ofta nära och den reser sig ur vattnet och liksom kråmar sig. Lika fort som man slår på kameran, dyker den ner igen. Väntar man ändå tålamodigt kan man ge sig på att när den måste upp till ytan för att andas, gör den det ytterligare 50 meter ut.
Och så där håller det på.

Fast den här gjorde något jag aldrig varit med om. Den plaskade och slog som värsta tjugokiloslaxen. Ett par gånger precis innan den försvann för gott.

Gick iväg till ett annat ställe i närheten och tog en vid omväg för att få upp värmen. Då tänkte jag att jag bara behövde hålla ut ett par timmar tills affärerna öppnar.

Tvingades hålla till längst in i ett par vikar och fick minsann en pyttegädda. Knappt längre än flugan. Efter en liten stund en som var lite större.

Och tja, ni vet hur det är. Eller blir. Måste bara pröva ett ställe till. Man vill ha fler hugg. Man har svårt att ge upp. Man vill fiska vidare.

Jag hade ett stanna-till-på-vägen-hemställe i tankarna. Det kunde passa som idag. Det syns här på bilden intill. Fast i vanliga fall går strandlinjen fem meter till höger. Men där var lä och där brukar det finnas lite gädda. Men inte i år. I alla fall inte under höstsäsongen. Tror jag varit där en tre, fyra gånger och inte fått något.

OK, nu ska man inte överanvända uttrycket blixtra till.