12-01-01

Söndag

2012 01 01     09:38

eller

Tuffa tag
för Macho-jag

Eller inte... Alltså det var inga tuffa tag för mig men förmodligen för alla andra som försökte fiska idag. Kallt var det!
Både i luften och vattnet. Det har ju varit flera minusgrader nu ett par dagar och hela morgonen hade jag gått in och kollat på SMHI. Både vindar, temperatur och framför allt vattenståndet. Det var med nöd och näppe jag körde iväg.
Jag hade ju sparat ett ställe att ta till just idag. Ett bra ställe som det även gick bra att befiska vid högvatten. Ett ganska civiliserat område men jag räknade kallt med att det skulle vara folktomt till långt in på förmiddagen. Jag menar, klockan åtta på nyårsdagen när det ännu är mörkt!
Så döm om min förvåning när en bil svängde in precis där jag skulle parkera min! I närheten är det en småbåtshamn. Så jag fortsatte förbi den och visste inte riktigt vad jag skulle göra. I andanom såg jag det välla ut gäddflugfiskare ur bilen som listat ut att jag skulle börja här idag och ville förekomma mig.
Visst, jag är medveten om att nyårsdagen närmast är helig för fanatiska havsöringsfiskare men här...?
Dels i Blekinge men även just där jag befann mig. Det kan inte vara en hot spot för havsöring precis, längst in och i lä som det ligger. De brukar ju hålla till allra längst ut, ut mot öppna havet.

Förvirrad körde jag bara vidare och visste inte vad jag skulle göra. Flexibilitet är inte min starka sida, kan man säga. Det hade redan börjat blåsa hårt så längst ut var inget alternativ för mig. Och högvattnet gjorde att ställena i närheten krympte samman till nästan inga alls.
Men efter lite tankeverksamhet kom jag till slutsatsen det inte kunde vara andra gäddflugfiskare. Dels är det väldigt få som läser vad jag skriver och ännu färre som bryr sig. Och är det inte havsöringsfiskare så återstår en kategori som är ÄNNU fanatiskare än till och med jag. Nämligen jägare. Kan det vara så att någon sjöfågel blir lovlig första januari?
Det KAN ju finnas skärgårdsbefolkning som jagar enligt jaktlagen.

I alla fall parkerade jag där jag brukar när jag ska fiska på utsidan och bytte om till vadarna och donade lite. Lät lite tid gå. Så körde jag tillbaka och parkerade där jag planerat från början. Den andra bilen stod längre bort och ute på havet såg jag en liten båt. Den uppehöll sig i farlig närhet till där jag ämnade fiska. Men så körde den iväg längre bort och jag beslöt att inte bry mig om den. Under tiden hade det ljusnat och jag började fiska. Ha, snart skulle jag få årets första gädda, var jag övertygad om! Men den dröjde. Kallt var det från början och kallare blev det. Särskilt i högerfoten. Jag fiskade och kastade, kastade och fiskade. Allt oroligare blev jag att jag inte skulle få något. Stället är inte hur långt som helst och allt olustigare kändes hela situationen. Men så äntligen högg årets första gädda. Kameran angav tiden till 09:38 och det är betydligt senare än jag räknat med. Precis innan stället tog absolut slut, fick jag en till och hade något hugg. Med nästan förfrusen högerfot gick jag upp på land och funderade allvarligt på att köra hem. Jag hade ju gjort vad jag föresatt mig. Orolig för min enda högerfot kände jag mig också. Läckte stöveln ändå? Är det något fel på blodcirkulationen just i den? Det började regna. Gick omkring lite i området och minsann om inte värmen började återvända där nere i stöveln. Det fanns ett annat ställe inte alltför långt iväg som möjligtvis kunde passa idag. Där ingick att man gick ett bra stycke från bilen och fiskade sig tillbaka vilket kunde vara precis det doktorn ordinerade både för min högerfot och resten av mig. Körde dit och parkerade. Regnet strilade och vinden slog upp bildörren så jag trodde den gick sönder. Det kändes fint i foten när jag gick iväg. Bara för att tvingas vända om. Vinden hade nog blivit för mycket sydlig så den låg på för mycket. Här måste det vara hel- eller halvlä för att vara bra. Gick tillbaka och alldeles vid parkeringen var det lä och där gick jag ner, vadade ut och började fiska.

Ett känt smågäddsställe och mycket riktigt fick jag den ena efter den andra. Och nu verkade blodcirkulationen äntligen ha kommit igång i högerfoten och den besvärade mig inte mer. Skönt! Allt började kännas toppen och visst är det kul att få hugg även om det bara är smågäddor. Och regnet hindrade till och med alla hundpromenerare som det annars brukar vimla av här.

Nu över till en väldigt lyckad bild som inte blev av. För när jag skulle lossa kroken på den här lilla gäddan, uppstod läge för en bra och kul bild. Nämligen att det låg en spigg precis i munnen på den. Jag trevade efter och fumlade fram kameran. Det tog några sekunder och precis när jag undrade om jag skulle ställa över den på makrofotografering, tröttnade gäddan på att vänta och fick ett sprattlingsanfall. Som dels gjorde tre djupa jack i långfingret på mig men värre än det; spiggen försvann. Så nu är det upp till er att föreställa er en fin, liten blank spigg ligga där en bit ner i gäddgapet. Det var roligt på andra sätt också. Det bevisar om jag inte kände till det förut, att gäddorna jagar och äter trots vinterkylan och inte minst att både spigg och gäddor anpassat sig det überhögvattnet. För där de flesta smågäddorna högg är det torra land vid normalvattenstånd. Nu började jag trivas ordentligt. Värmen spred sig i hela kroppen och minsann om det inte högg en lite större gädda också. Jag både kände det och såg en skymt av den. Innan den lossnade... Det var förstås synd men ännu syndare var det att fingret bara blödde och blödde. Äsch, tänkte jag, let it bleed, som det står i visan. Macho som man är... Detta hände alldeles vid slutet av stället och jag tänkte slugt att jag går iväg till ett annat för att testa och så på tillbakavägen, fiskar färdigt det här. Vem vet; kanske den stora gäddan hugger en gång till? Nu är det så att just där jag höll till, ligger ställena tätt. Fast de är svårfiskade vid högvatten. Och ganska lågt klassade. Men nu kändes allt bra (utom det blödande fingret) och jag gick iväg. I regnet och den hårda blåsten. Perfekt. Det var lä bakom en liten utskjutande udde som var målet. Just där var det väldigt grunt, en bit ut några stenar och där brukar det alltid finnas gädda. Så även idag. Men fick bara upp en. En i standardstorlek och hade väl även någon ytterligare känning. Hela utflykten tog väl cirka en timme innan jag var tillbaka till ungefär där jag tappade den större gäddan. Och minsann om den inte högg en gång till! Nu satt den ordentligt och jag filmade sista momentet.

OK, ingen jättebjässe var det men jag bokade den till fyra kilo. Det är minsann inte dåligt att få årets största gädda redan premiärturen!
Så tog det stället definitivt slut och jag avbröt fisket och körde hem.

Sammanfattningsvis kände jag mig väldigt nöjd med fisketuren.

Men inget är så bra att det inte går att förbättra. Som till exempel det här med blödande fingrar. Det har hänt lite för ofta nu på senare tid och tryckförband måste till, har jag insett. Plåster är helt värdelöst. De fäster dåligt i vätan och bara trillar av. Till nästa gång ska jag ha någon slags kompress i tyg med mig plus gummisnoddar att fästa det med. Samt att det ska vara lättillgängligt.
I allt skyddsarbete är det förebyggande som är bäst. Alltså att hindra skadan innan den uppstår. Det enda man kan tänka sig därvidlag är att ha handske på sig. En vänsterhandske.
 Men en riktig machofiskare som jag har väl för ¤%%"##!! inga ¤%"%#%"!!! veklingahandskar på sig!

Det skulle ju kanske dessutom kunna skada de små liven.

Då så...
Som det ser ut nu kommer det fina vädret att bestå. Jag får helt enkelt ställa in mig på konstant högvatten framöver. Det ena lågtrycket efter det andra verkar komma in från Atlanten med friska sydvästvindar. Ja, nu när jag skriver det här viner stormen Emil runt husknuten.  Vilket ständigt pressar in mer vatten i Östersjön.

Men idag verkade jag lite grann komma över den psykologiska spärren att fiska i superhögvatten. I så fall väntar en bra tid framöver. Jag nämnde det här med havsöringsställen i början. Sanningen att säga fick jag ett års enda havsöring inte alls långt bort från där jag började idag. Visst, en del ställen är bättre än andra men de kan dyka upp där man minst anar det isfria vintrar. Som jag innerligt hoppas det blir.
Ska jag ha något mål för 2012 vad gäller fisket kan det väl få bestå i att få en havsöring som jag lyckas filma. Ja, även riktigt stora gäddor förstås. Fortsätter den isfria vintern har jag en god chans till just havsöringsdelen åtminstone.
Som sagt, en fin tid har jag framför mig.