12-01-20

Fredag

1,04

eller

Härligt att komma ut

Den första rubriken valde jag för att riktigt komma ihåg och uppmärksamma det högsta vattenståndet som jag någonsin sett här. Ta det absolut inte som ett faktum för det är bara fritt ur ett dåligt minne. Samt att det är bara under de senaste åren jag haft tillgång till internet och kunnat följa vattenståndet regelbundet. Ja, som vadningsfiskare blir man gärna lite nördig när det gäller att hålla koll på en av de allra viktigaste faktorerna när det gäller att planera en lyckad fisketur.
Vanliga människor plus lokaltidningen hade noll koll, verkade det som. Här i stan blev det en stor nyhet med översvämmade källare, vägar och bryggor. Visst, tidningen förklarade det med de nordliga vindarna men fick inte med att de senaste stormarna pressat upp extra mycket vatten där uppe i Bottenviken. Därav chockhöjningen.
Tror det var natten mellan den 13 och 14 januari förra helgen det var som allra högst. Fiske helt uteslutet för min del, med andra ord.
Men så blev jag nyfiken och gjorde några sökningar. Visst, 104 cm över normalvattenstånd är imponerande men säkerligen inte rekordet. Mycket riktigt lyder det på 133 cm. Märkligt nog för så länge sedan som 1914. Den 9 januari till och med.

Den andra rubriken syftar varken på fängelse eller garderober, är väl lika bra att förtydliga. Utan förstås på att äntligen var det läge att köra ner till kusten för en dags fiske.

Den tjugonde januari... En svår tid. Fortfarande högvatten även om det är jämförelsevis lågt. Det var nära nog vindstilla på morgonen också vilket är snudd på unikt den här höst-vintersäsongen. Det måste utnyttjas, tänkte jag och körde alldeles för långt ut i skärgården. Ja, det är de eländiga havsöringarna som lockar.
Visst, hade jag fått eller sett någon, hade jag förstås inte använt det ordvalet. Och, borde jag veta, var man än håller till nu, i slutet av januari, går man inte helt säker för de blankfläckiga matfiskarna. Bara man använder en One Size.

Men det kändes verkligen skönt att vada ut och börja kasta rätt om jag inte fick något. Jag var också ivrig att pröva min nyinköpta vadarjacka. En billig sådan köpt på rea på El-Ge Sportfiske. Obesedd och naturligtvis oprövad. Tunn i något mjukt plastmaterial enbart avsedd som yttre skal. Men med fickor vilket jag saknat i mina andra regnplagg. Den både passade och funkade bra. Nu var det ganska svag vind och eftersom den tidigt blev nordvästlig nästan helt i lä också, så det bidrog också till att jag inte frös. Det är ju blåsten mer än temperaturen som orsakar om man fryser eller inte.

Höll på fram till elvatiden utan att få minsta känning.

Körde inåt till ställe två:

Jag kan garantera att ingen känner igen sig här. Inga landmärken och högvattnet förändrar omgivningarna ganska ordentligt. Men i alla fall fick jag sju smågäddor i tämligen rask följd inte alls långt ifrån bilden är tagen. Inte för att stället är så särskilt hemligt eller bra men av princip går det ju inte exakt tala om var man håller till. Åh, nu kom jag på någonting...  Så säker på att jag har rätt är jag att jag utlyser:

                                                                                                                                                Ny tävling!

Känn igen stället kan vi kalla den. Den går helt enkelt ut på att om någon tror sig veta var bilden är tagen, maila mig om det. Är det rätt skickar jag ett par zilverzaror som pris. Men det ska vara exakt rätt. Har jag fel och det bara dräller in rätta svar gäller det jag får först. Bara ett pris delas ut. OK, risken att jag får något svar bedömer jag som minimal. Men dels behöver jag göra mig av med några flugor och dels kunde det vara kul att veta hur pass "hemliga" ens ställen är.

Som väntat fick jag heller inga svar på min nyårstävling. Så jag utnämner mig till segrare i den; jag fick alltså årets första flugfångade gädda, med andra ord. Första pris blev även där en redline-plastpåse med några zilverzaror. Som jag absolut inte behöver för jag har redan på tok för många.
 

Det är kallt i vattnet, kan jag tala om. Men ska man få fina gäddbilder så här års och på små gäddor, är det bara att sticka ned hand plus kamera i detsamma och ta bilderna där. Ja, en duger inte utan helst ett tiotal om någon ska bli fin. Ändå är det förvånansvärt hur bra de kan bli. Jag använde som sagt One Size och på bilden ser det ganska blått ut. Får det verkligen vara det? Är inte One Size och Zilverzara samma fluga fast i olika storlekar? Är inte detta ett fall för Konsumentombudsmannen eller rentav polisen? Va? Va? Nja, man FÅR faktiskt blanda in lite blått. Silverblått. Men silver ska naturligtvis dominera. Samtidigt är det så att man SKA använda flera olika sorters glitter i vingen. Både fabrikat, material och nyanser. Förmodligen kommer jag fortsätta köra med One Size framöver. Åtminstone på ställen där det finns minsta chans på havsöring. Och bara få smågäddor? Nja igen, om förra året var Smågäddans år går det inte så lätt att trolla bort alla dem bara för att det blivit nytt år. Som det nu ser ut kanske det inte blir ett så långt "framöver" heller. Nu aviseras värsta vintervädret från och med tisdag nämligen. Det är lätt det blir lite överproduktion av flugor. För det första förbrukar jag inte så många. Det är ytterst sällan någon gädda sliter tafsen. Skulle det råka inträffa har det varit kink på wiretafsen. Likaså att man använt den lite för länge och så har jag snärtat av den under kast. Bottennapp då? Nä, inte när man vadar. Och använder flytlina. Men visst händer det. Det är för det mesta bara att gå dit och dra loss flugan. Eller gå runt lite och ändra vinkeln så brukar det lossna. Visst blir flugorna tilltufsade och slitna efter några gäddor. Men de reparerar jag. Förresten är de flesta moderna syntetfibrerna förvånansvärt stryktåliga. Men det ingår efter varje fisketur att jag ser över de använda flugorna. Det rör sig för det mesta om bara två eller högst tre.

Jag kan lägga till en liten bunt glitter, ibland några varv röd bindträd och så gott som alltid, sätta på en ny wiretafs. Och så lack. Massor med lack!
Ibland inträffar det att krokspetsen blir böjd. Då vässar jag den. När så en zilverzara tjänat ut brukar jag återanvända vingen. Sorterar ut de kortaste fibrerna bara och så kan resten bli stommen på en ny fluga.
Suck... För det andra är det ju så roligt att tillverka nya flugor... I synnerhet när man köpt nytt material man vill prova.

Som nämnt har jag köpt lite från EL-GE Sportfiske. Här i stan finns ingen riktigt bra affär, tycker jag. Förr köpte jag det mesta i Fiskeshopen i Karlshamn men nu för tiden har jag vägarna förbi där så sällan. Visst, Kamms här har en del. Men där är det mest spinn och jerk som gäller även om jag köpt en del annat där; bland annat wiretafsar.
Flugor.se inte att förglömma. Jag ska förresten snart dit och köpa en ny lina. Min börjar bli utsliten. Det är ju en DT-5 flyt och är redan vänd. Stel och osmidig är den nu och slår knut på sig själv hela tiden. Det hjälper inte att ge den smörj heller. Jag har även sett att de har flashabou där vilket jag nog kommer att köpa. Plus att jag beställt och fått en hel del både nya och gamla sorters glitter från EL-Ge. Som jag vill prova. Så många flugor blir det...

Att det just blev El-Ge är nog mest en slump. Förmodligen finns det massvis med ställen ute på nätet. En synpunkt på dem är att de lovar mer än de kan hålla. Kartan stämmer ofta inte med verkligheten. Det vill säga att lite för mycket blir restnoterat.

Nu när jag skriver det här och precis ska lägga ut det, ser det ut att bli vinter hela nästa vecka, vilken får nummer fem.  Hade även tänkt fiska idag söndag, men då hade vinden redan vridit sig mot nord och vattenståndet överstigit min smärtgräns som ligger på 50 cm över.

Så nu lär det dröja tills nästa fisketillfälle.