12-03-01

Torsdag

Flugan i luften!

Och inte bara i luften utan även i vattnet.

Men först ska jag försöka sätta tankemaskineriet på backslag. Gå tillbaka i tiden och försöka komma ihåg vad som hände innan det Fruktansvärda inträffade. Allt det Hemska som nu verkar vara på tillbakagång. Nämligen snö, is och vinter.

Få se nu... Jo, efter att bläddra bakåt i fiskedagboken upptäckte jag att det faktiskt bara var cirka fem veckor sedan jag la ut det senaste. Och att jag tydligen var så dum att jag anordnade en tävling. Eller om det var själva tävlingen som var dum. Annars brukar jag ju se till att det är jag själv som vinner. Eller att ingen annan kan vinna. Som den om vem som skulle få den första gäddan i år. Den vann jag. En bekväm walk-overseger. För då fick jag inte ett enda mail. Men så var också reglerna så noggrant utformade att bara jag i princip skulle kunna vinna.

Tävlingen från den 20 januari trodde jag mig ännu säkrare på ingen skulle klara. Den gällde alltså att känna igen ett kustavsnitt från en bild. Och så kom det in hela tre rätta svar. TRE!
Visst, det blir en nyttig läxa för mig. I fortsättningen kommer jag att vara ännu mer försiktig med vilka bilder jag publicerar här.

Men den här till vänster är ofarlig. Den tog jag en dag det var som absolut kallast. På Långö där båten ligger här i Karlskrona. Det hade ju varit extremhögvatten tidigare så jag kände mig tvungen att kolla hur det stod till med båten. Men den mår bara bra. Tillbaka till tävlingen så kanske det är bäst att inte nämna några namn. Namn är sökbara här på nätet och det kan bli en belastning i sällskapslivet om man förknippas med den här sajten. Men förstapristagaren är en viss Jocke från Kristianstad. Han ville inte ha några zilverzaror utan tyckte jag kunde prova några av hans istället. Gäddflugor alltså. Visst, sa jag, skicka hit en så kan jag ju testa lite. Men de får inte vara för tunga. Än har jag inte fått något brev från honom så jag antar de var fett överviktiga. Men jag ville bli av med några flugor så jag kunde binda nya, så istället skickade jag över några stycken till näste man. Som bor i Nättraby. Förmodligen har han inte hunnit prova dem än för vintern kom i den vevan. Men det var attans så lätt det var att känna igen stället! Det trodde jag inte. Jag har ju själv svårt att orientera mig på mina egna bilder om de är några år gamla och det inte finns särskilda landmärken med. Hm... Jag får väl ta till det gamla knepet att hela tiden sätta in bilder någon helt annan stans ifrån och påstå att det var där jag var idag. Jag har redan börjat så smått och farit omkring och fotograferat mig i lätt igenkännliga miljöer för att sedan listigt åka och fiska någon helt annanstans. Och sluta anordna löjliga tävlingar. Jag läser ju tidningen Svenskt Fiske. I senaste numret får jag till exempel veta att det drar ett löjets skimmer över sportfisket om man släpper tillbaka all fisk. Plus att man där kan se om man är normal. Det är ju alltid roligt att veta så nu ska vi se. Det handlar alltså om statistiska uppgifter om sportfisket från 2011.

Sportfisket är socialt inkluderande, påstås det. Jag antar att med det menas gruppfiskande och ju fler vi fiskar desto gladare blir vi. Partyboat fishing. Nja, det passar nog inte in på mig, tyvärr. Där samlar jag nog inte in så många poäng. Visst, undantag vid vatten typ Trollemölla då.

Två miljoner svenskar fiskade någon gång under 2011, var jag en av dem? Eh... Jo... Någon gång var jag nog ute. Men den frågan måste vara en lågpoängare som inte ger mer än 0,5.

Sammanlagt fångades 18000 ton. (Hur man fick fram den siffran hade varit intressant att veta i och för sig.) Så hur mycket blir det i genomsnitt? Hm...  Om 2 miljoner fick 18 000 ton sammanlagt, hur många fick då var och en?
Hm, få se...? Ett ton är tusen kilo... Då får man låna... Två i minne... Det blir när man strukit alla nollorna att två fiskare får arton kilo. Och 18 delat med två blir... Blir...? Aha 9 kg!
Och nä, där är jag heller inte normal. För inte landar jag nio kg under ett år.
Vänta lite nu! Kanske menar man hur många kilo man tar hem?
För sedan pratar man om fångstens ekonomiska värde. Som var 1,5 miljarder kronor förra året. Så ett kilo egenfångad fisk är värd 83:-. Gånger nio blir det alltså 747:-.

Men man fiskar inte gratis. Fiskekort, redskap och "ekonomin runt fisketurism" kostar. Två miljarder kronor. Bara en halv miljard mer än man tjänar. Kan det verkligen stämma?  Det blir alltså exakt 1000:- i utgifter på ett år.

Tja, där kan jag med lätthet säga att jag inte passar in i normen. Min nettoförlust under ett års fiske skulle alltså stanna på 253:-. Men visst, det kan fungera som bra sakskäl för sådana som av olika anledningar kan behöva ett bra argument att försvara sitt fiskande för andra medlemmar av familjen. Typ: "Jag kan bevisa att hela förra året kostade mitt fiske bara futtiga 253 spänn! All inclusive till och med. Det är väl inget att bråka om, eller hur?"

Nä, det där med att värdet på de där 18 000 tonen fångad fisk skulle vara värd en och en halv miljard kronor, vet jag sannerligen inte hur de räknat fram.
 Kan det vara trollingfiskare som säljer lax?
Vilket osökt, jag lovar, föranleder en kommentar angående ledaren "Ät fisk - håll dig frisk" där man propagerar för hur särskilt fet fisk är så nyttig. Visst, det är den säkert också men att inte med ett ord nämna att fet fisk i Östersjön inte får säljas till andra än svenskar och finländare (och letter?) eftersom den innehåller allt för höga halter av dioxin är lite märkligt.
Nå, kontentan av det hela blev att jag inte på någon punkt kan räkna mig som normal. Till min stora förvåning faktiskt.

Fotnot: Ovanstående siffror är framräknade efter bästa förmåga och om någon hittar felaktigheter vill jag helst inte veta det. Eller jo, skojade bara. Maila på bara. 

Nu över till aktuellt fiske. Idag var andra gången jag var ute i år. Eller inte i år utan ska det vara korrekt "den här säsongen". Med förhoppning om att vintern verkligen är slut nu, kanske "den här våren". Och jag har inte gått bom än. Den första gången klädde jag visserligen om mig, körde och gick omkring långa sträckor på olika ställen men vadade inte ut någonstans och blötte inte ens ner flugan så den gången räknas inte. Det var lördagen den 25 februari och optimistiskt körde jag ner till kusten. Men där det var öppet vatten, låg vinden på som attan och där det var lä, låg isen kvar.

Så nu, efter en dryg vecka med plusgrader så gott som samtliga dagar, trodde jag hela havet var öppet. Men det var det inte.

Inte helt och hållet. Längst in i vikarna och i stora stråk ute på fjärdarna låg det is kvar. Samt söndriga isflak och issörja i strandregionen på många ställen. Men visst, det gick att kasta och fiska. Men ju mer jag höll på med det desto säkrare blev jag på att jag skulle gå bom. Ofta genom åren brukar jag göra det premiärturen när man egentligen börjar lite för tidigt. Det är som kallast i vattnet under snösmältningen. Jag tror det i alla fall. Det kändes även så.
Temperaturen pendlade någonstans mellan jättekallt och förbannat iskallt och det är mycket det!
Premiärsträckan var en av de bästa och sist jag fiskade här fick jag aktivt kämpa för att hålla nere smågäddsantalet. Idag inte ett hugg eller virvel. Körde med en liten zilverzara både för chansen att få havsöring och för att en stor fluga nog inte lockade mer för en nära nog djupfryst gädda.
Själv mådde jag bara bra för det var flera plusgrader i luften och lite halvlä. Dessutom varken förvånad eller besviken över att gäddorna var på annan ort.
 
När jag ansåg mig färdigfiskad där körde jag en sväng med bilen i trakten för att närmare kolla upp isläget på andra ställen innan jag bestämde vad jag skulle göra. Upptäckte då att det inte gick att fiska någonstans på de gamla vanliga ställena. Inte helt, fritt och hållet. Samtliga begränsades lite väl mycket av is och issörja.

Här en till som heller inte kände sig nöjd över is och vinterkyla!   Det var nära även jag gav upp. Fast i mitt fall bara i den meningen att plocka ihop och köra hem. Stod på en parkering och tittade än hit och än dit. Där borta på läsidan låg det is. Och på andra sidan låg vinden på lite för mycket. Vinden hade friskat i och ska man få fisk idag bör det bli på läsidan, hade jag ganska klart för mig. Äsch, jag går en sväng åt läsidan till, beslöt jag mig ändå till sist för. Det ser ut att gå ett stråk med öppet vatten där det brukar vara bäst och har jag tur så kan man fiska av hela den plätten. Lite närmare upptäckte jag att det isfria stället var ungefär lika stort som en 200 meters simbassäng. Kom väl fram, vadade ut en bit och la ut flugan. Vips hakade en mycket liten gädda på. Och en till. Och en till! Och ytterligare en till! Så höll det på och jag insåg att jag råkat på en gäddklump. Det vill säga ett litet ställe där gäddorna fått för sig att hålla möte. En tanke som ligger nära till hands är att det är hangäddor som intar positionerna inför leken. I så fall börjar det redan på senhösten för redan då har jag upptäckt fenomenet. Det finns klassiker. Misstag man är medveten om att man kan göra men upprepar dem om och om igen lik förbannat. Som nu. Eller då.

Visst, det är jättekul att få hugg. Och med liten fluga och lätt spö fin fiskeupplevelse att ta in en tvåkilosgädda. Eller åtminstone känns själva hugget kul och spännande. Särskilt premiärdagen.
Men inte efter fjärde eller femte pyttegäddan. Då börjar jag dra undan flugan när jag ser en liten virvel efter den. Känner jag något, slaknar jag på linan och hoppas den lossnar av sig själv. Upptäcker jag en som följer efter, kastar jag åt ett helt annat håll. Så när jag kände det åter strama till, sänkte jag bara spöet och gjorde ingenting. Hoppades det lilla livet inte skulle fastna. När jag åter tog in linan kände jag det tyngde ordentligt. Och enbart tyngd utan sprattlingar indikerar stor gädda, eller hur?
Mycket riktigt lossnade flugan och en stor skugga kom in i synfältet. Nu ska vi inte överdriva eller dramatisera men en i fyra-femkilosklassen definitivt. Det var precis då också som jag kom på att samlas det små hangäddor kanske även en stor hongädda inte är långt borta.

En bit bort och en stund senare fick jag en lite större gädda som avslutning på serien. Jag övervägde om det var den som högg tidigare men är tveksamt till det. Nå, hela episoden var väldigt lyckad och kul och made my day. Solen bröt fram och på andra sidan en udde var det också fritt vatten men inga fler hugg fick jag.

Det här med att jag bara får smågäddor tar jag inte så allvarligt på. Läste faktiskt i Svenskt Fiske att jag tydligen inte är så ensam om det man kan tro. Alltså här i Blekinge. Det påpekas särskilt att just här i Blekinge har det varit väldigt segt med stor gädda.

Oj, upptäckte när jag summerade kilona att jag på säsongens första fisketur redan redan fått för mycket! 4,5 kg över årsgenomsnittet på 9 kg.