12-04-30

Måndag

Bonk!

Suck... Aldrig får man vara glad någon längre stund... Både i verklighetens värld och i fiskets. Men när det gäller min egen lilla värld av fiske är problemen naturligtvis försumbara. Men ändå...

Så här var det: Någon gång tidigare i år eller möjligen förra året, pratade jag om önskningar och mål med mitt fiske. Kanske var det i samband med det nya året. I alla fall handlade det om att få en havsöring. Och inte bara få, utan lyckas få med det på film. Det är inte så lätt. Varken det ena eller det andra, tycker i alla fall jag. Men jag lyckades. Över förväntan, om jag får säga det själv. Dels en fin öring och så lyckades jag få med ganska mycket av det på film. Inte helt perfekt.
Vad gäller själva filmandet är den ena kameran usel. Den har alldeles, alldeles för smalt synfält. Alltså graden på vidvinkeln, eller vad det heter. Bara 63 grader.  Fråga mig om så kallade actionkameror. Det vill säga små, vatten- och stötsäkra videokameror som filmar i HD. Jag kan marknaden. Någorlunda i alla fall. Den jag vill varna för och som jag använde heter Dörr Mini HD Video Cam. Fördelarna är att den är väldigt liten och lätt samt billig. Den största nackdelen som sagt, en blidvinkel som gör att man hela tiden missar det man vill ha med på filmen. Det gjorde att jag missade både hopp, virvlar och plask och bara fick med tom vattenyta. Synd.
Plus att ljudet inte funkar. I alla fall inte på min. Det blir bara vitt brus.

Den andra kameran kom med på filmen och jag lät den visas. En Hero från GoPro. Den kan jag nog rekommendera även om den har sina nackdelar. Aha, kom nyss på en sak! Jag kan ju göra en egen avdelning här på sajten om just kameror. Delge andra mina erfararenheter. Det kan om inte annat spara en hel del pengar åt den som vill satsa på att göra egna fiskefilmer. Med egna menar jag i första hand att man filmar sig själv. Är man flera där en sköter kameran kommer ju saken i ett helt annat läge. Då kan man ha vilken mobilkamera som helst, skulle jag tro. Jag får se hur jag gör. Men i alla fall blev jag väldigt mallig över videon och la förväntansfullt ut den på youtube. Och så fick jag den ena negativa kommentaren efter den andra. Det verkar som folk inte tycker man ska visa att man dödar fisk. Så plötsligt har jag hamnat på catch and kill-sidan, en besinningslös fiskmördare, istället för på catch and release som jag egentligen tillhör. Jag menar, hittills i år har jag landat 80 fiskar och släppt tillbaka 79. Det var ungefär som när jag fick ta emot en hel del luftvärnseld för en av mina allra första försök i filmbranschen "Me catching big pikes". Där jag hjälpte ut en gädda på djupt vatten med vadarstöveln istället för med handen. Då blev jag värsta djurplågaren. Vad gäller avlivandet av öringen kan jag hålla med om att jag kanske bankade den i huvudet lite för många gånger. Men det berodde inte på att jag är extremt våldsbenägen och får en kick av att dunka och slå. Nä, utan det är för min kniv är så liten och lätt. Min macho-kniv jag brukar kalla den. En kniv jag använder en gång om året. Högst. Därför vill jag inte släpa med mig en stor och tung sak där det räcker med kanske ett enda slag för att den ska dö. Nå, allt man gör kan nog inte gillas av alla. Så till dagens fiske som var väldigt dåligt. Icke ett enda napp! Inte en fisk jag såg. Smågäddorna i tabellen längst ner är från förra gången jag var ute. Då var det nästan lika dåligt. Lite kan skyllas på att jag både då och idag satsade på just havsöring. Men idag var jag på ställen där det borde finnas gäddor.

Visst, friska nordostliga vindar är väl inte önskedrömmen precis; men ändå. Jag tvingades hålla till på läsidor och det är inte bra. Det står i Svenskt Fiske. Bland annat. Mest handlar det om fjällfiske. Men i ett par artiklar omnämns faktiskt flugfiske efter gädda. Vilka spön och linklass man bör använda. Och framför allt INTE använda. Nämligen den som jag numer oftast kör med. Fem.
Visst, alla får använda precis vilka spön, linor och flugor som helst. Men de argument MOT lätta spön som anges är enligt min bestämda uppfattning inte relevanta. Jag har hört dem förut.
Den första artikeln handlade också om fisket i Norrland ur olika synvinklar. Gunnar Westrin är det som skriver. Han hittar årligen döda tiokilosgäddor om våren. Och då vet han att de dött av gäddflugfiskare med för lätta spön som hållit på för länge med fisken.
För det första tycker jag han utgår ifrån det som ska bevisas.
 
För det andra tror jag knappt det är biologiskt möjligt att en så pass stor gädda dör av mjölksyreförgiftning i synnerhet inte i iskallt norrlandsvårvatten. Som jag tidigare hävdat är det mer slirbromsens inställning snarare än spöets styvhet som bestämmer hur länge kampen pågår. Plus att ingen tjänar på att vinscha hem gäddan så snabbt det bara går. Får jag på en fyrakilosgädda till exempel, kan det mycket väl hända att jag har den snoende om benen redan efter några sekunder. Men jag låter ändå den hålla på lite innan jag försöker greppa den. Detta för att är den inte uttröttad är det stor risk att den skadar både mig och sig själv när den oundvikligen får ett våldsamt sprattlingsanfall då. Visst, står man utvadad kan man bara släppa taget om den i det läget men risken är stor både att man själv trasslar in sig bland gäddtänder och vassa gälbågar plus att gäddan är så pass stark att den kan vrida sönder både handleden och sig själv. Detta gäller i ännu högre grad om man lägger upp fisken på land eller ner i en båt.

För det tredje och kanske troligaste; Westrin nämner det själv lite, inställningen till gäddan som fisk i Norrland. Jag säger bara storsloken.se. Där en bra gädda är en död gädda. Den inställningen lever och frodas fortfarande i högönsklig välmåga upp i de norra landskapen. Jag kollade runt lite och den enda förändringen jag kunde hitta från några år sedan när jag länkade till dem, var att nu för tiden säljer de fångsten istället för att slänga in den i skogen. Jag hittade även en notis från Svenska Gäddklubben 2010 att nu hade storsloken äntligen ändrat inställning och skulle tillämpa C & R. Men det stämmer inte. Det är ihjälbonkning som gäller i högsta grad även nu i år. Det är fortfarande C & K & R som härskar; Catch and Kill and Release. Det är team Utrotarna och Gäddmördarna som gäller.
Där någonstans tror jag svaret ligger i att det flyter omkring döda gäddor eller ligger uppe på land.

Fast jag kunde inte hitta deras hemsida. Storslokens alltså. Inte originalet utan bara reklam för deras årliga tävling i att döda så många gäddor som möjligt. Plus några av deras forumtrådar och vad andra skrivit om dem.

Det finns även studier i gäddornas överlevnad med C&R som stöder mitt resonemang. Bland annat är det krokens storlek och var den sitter som har betydelse. Samt antal. Kolla på bilden! Jepp, idag gjorde jag detta makabra strandfynd. Vilken krok på bilden tror ni orsakar störst skada i en gäddkäft? Nu råkade jag ju ha en One Size på tafsen men jag använder samma krok till den vanliga Zilverzaran.   Det för mig osökt över till Pelle Klippinges artikel och argument. Där han tycker att gäddflugorna är så tunga att man ska använda "en lina i laxklass". Jag har som bekant gjort tvärtom. Det vill säga gjort flugorna så lätta att de utan svårighet kan kastas av ett klass-fem-spö. Han tyckte också gäddorna är svårkrokade och gav beskrivningar på hur man gör bästa motrycket. Det är någonting jag sällan har problem med, tycker jag. En lätt lyftning av spöet och gäddan är fast. Det kan ju i och för sig också bero på vilken sorts krok man använder. På bild har han förresten en fluga som jag tycker ser lite bekant ut. Jag kan avslutningsvis berätta att den här fula wobblern tog jag inte ens hem. Istället slängde jag upp den i skogen för att självdö... Skojade bara. Men gömde den under en sten för att den inte skulle ställa till skada på djur och natur, gjorde jag.

Fast det är klart; upptäcker storslokarna min havsöringsvideo kanske jag blir invald som hedersmedlem...