Väder: Tämligen svaga vindar. En lätt
bris från öster som så sakteliga ökade och vred sig mot sydost. Lätt
regn då och då och ganska kyligt. Fram mot dan lite uppklarnande med
solglimtar.
Vattenståndet låg på cirka 10 cm
över.
12-05-07
Torsdag
Båtpremiär
eller
Flugbindarnas Titan
Låt oss börja med den sista rubriken. Ja, ett känt problem
för dem som binder gäddflugor är wiretafsens beskaffenhet. Efter många
års experimenterande och testande olika material har jag ännu inte
hittat det helt perfekta ämnet eller sättet. Alltså en wire som dels är lätt,
inte krullar sig och framför allt håller gång efter gång. Som det nu är
tvingas jag klippa av wiretafsen efter x antal gäddor och fästa en ny. X
ligger från två, tre stycken upp till max tio. Det år så olika hur de
sitter i gäddkäften. Pafex från flugor.se har varit nära men så skippade
de den tunna varianten och säljer numer bara den tjocka. Den kan jag
inte ens trä igenom kroköglan.
Så någon gång i vintras eller höstas köpte jag på mig några nya sorter
hos Kamms för att prova. Jag brukar alltid kolla på gäddtafsar när
jag är där eller i någon annan fiskebutik om det kommit någonting
nytt. Då såg jag den här spolen
med titan eller titanium. Den var nog dubbelt så dyr som andra men
de varade i all evighet, påstod försäljaren, så i det långa loppet
skulle det bli billigt.
Så jag slog till för väldigt tunn, stark och lätt verkade den vara.
Jag band väl upp några flugor med den och testade. Fick även mail
från andra som prövat materialet och varnade för det. För det
verkade inte funka just med flugfiske. Det liksom sprack. Och det
stämde. Förmodligen är det själva flugkastandet med upprepade,
ständiga knyckar som orsakar det.
Wiren tålde inte att vikas dubbel som jag brukar göra om
kroköglan. Själva tafsdelen verkade i alla fall väldigt tålig och
krullade sig inte det minsta eller repade upp sig. Men inte gick det att använda flugor
där wiren gick sönder i fästet till kroken. Jag kollade det efter
varje gädda och snart nog kände jag de supervassa piggarna där wiren
spruckit upp. Då la jag undan den flugan och klippte av titantafsen
och fäste en vanlig senare.
Det var ju förargligt för dyr var den.
Men nu, ett halvår senare kom jag på en idé. Varför inte fästa
den på kroken utan att böja den? Titanwiren alltså.
Så jag gjorde det som på bilden här till vänster.
Trädde den igenom kroköglan, lindade hårt med bindtråd och
lackade ett par gånger.
Bara genom att trä den genom kroköglan, fördelar det kraften en
hel del, tänkte jag.
Sedan band jag på en vanlig zilverzara och så här ser den ut.
Det blev lite besvärligare att binda den bekvämt när tafsen redan
var påsatt men det gick. Så, kommer det att hålla?
Eller kommer tafsen flygande och en stor gädda vänder med en
zilverzara fäst i käften?
Idag skulle jag prova.
Visst, lite ryckte och slet jag i tafsen innan men jag litade på
konstruktionen.
Så hur gick det?
Tja, halvbra, kan jag nog sammanfatta det med. Den lossnade inte
från kroken och den krullade sig inte; så långt var allt väl men
sprack gjorde den lik förbannat.
Efter den femte gäddan. Då gick ett par fibrer sönder och liksom
repade upp sig så jag blev tvungen att byta fluga.
Men en synnerligen hård pers och tuff behandling hade den också
blivit utsatt för!
Därmed är vi inne på dagens fisketur. Lämnade vadarna hemma och
körde ut med båten.
En sällsynt tur med vädret hade jag. Lagom vind, mulet och lite
regndroppar. Lagom vind för mig i båt är knappt en krusning på
vattnet. Och hur ofta är det det?
Men så började jag också tidigt på morgonen. Höll mig helt nära
stan också. Inte för att jag trodde det var särkilt bra där utan
mest för att jag inte vågar mig långt iväg premiärturen. Men fisket
var överraskande bra.
Det började med fyra eller fem som bara följde efter. Märkligt,
tänkte jag, är det för att det är lite för mycket blått i flugan?
Men har man zilverzara är det aldrig flugans fel. Aldrig!
Nähä, brukar jag alltid tänka då, skyll er själva då, för
#%¤#¤#!!, era gädd#%#¤!!
Så här såg det förresten ut på morgonen:
Och, är det väl bäst att tillägga just idag; Den svarta
punkten alldeles till höger om solen är inte planeten Venus. Nä, det är
bara en mås. Man ser det på vingarna.
Av de som följde efter var i alla fall minst två över tre kilo. Nå, då
finns de kvar nästa gång jag försöker, brukar jag också försöka tänka.
Eller inte. Än är det försommar och knappt ens det. När supervärmen
kommer och likaså alla semesterfirare så är de nog borta.
Men så blixtrade det till. De flesta kast man gör även från båt har
en tanke bakom sig. Man siktar och överväger. Man försöker täcka in de
ställen man vet en gädda brukar stå. För min del brukar det medföra en
massa kastande sig på årorna för att rätta till kursen. Eller jag
flyttar mig från aktern till mitten eller tvärtom. Varför? Jo för det
påverkar hur båten driver. Jag strävar alltid att den ska driva exakt
som jag vill. Täcka den udden eller den lilla viken och undvika att driva
upp på land eller på den där stenen som ligger i ytan. Så jag i lugn och ro kan fiska av sträckan.
Ibland går det bra och ibland inte alls.
Nu hade jag lagt mig så jag närmade mig en undervattenshåll som
avslutades med en stor sten i ytan. Mellan hällen och stenen var det
mörkt vatten; det vill säga en djuphåla. Exakt när jag drivit i läge, la
jag fluglinan där emellan och började hemtagningen. Då sög det i
ordentligt. Hade jag fastnat i själva stenen? Nej, kände jag strax. Och
resten finns på filmen. En gädda som jag absolut tror väger fem kilo.
Det var dagens första hugg och tänk om titantafsen lossnat från kroken.
Närå, den var helt oskadd trots att kroken satt så långt ner i käften
att jag fick gå in med tången bakvägen, genom gälbågarna för att lossa den. Vingen fladdrade
efter den som en extra bröstfena.
Efter ett tag och några mindre gäddor senare,
blev det åter dags att knäppa på kameran.
Just det, ännu en ny video
blev det idag. Trodde inte jag skulle få ihop material till en så
snart. För det är en bra video. Detta enligt min interna standard
förstås. Och precis som på beställning och som om jag fuskat till
det på något sätt, illustrerar den på ett närmast förbluffande sätt,
saker och ting jag diskuterat här de senaste gångerna.
Som att det inte är spöets AFTM-klass som styr hur hårt man kan ta
gäddorna utan det är slirbromsens inställning.
Som att man inte bör ta upp gäddorna i båten förrän de är mogna så
de inte börjar sprattla när man lossar kroken. Som den största
råkade göra. Men genom en otrolig tur hade jag precis fått loss
kroken och genom sprattlingen spottade den ut flugan! Annars brukar
det riskera att skada gäddan.
Som att de kämpar som djur vid båtfiske och/eller det har
blivit sommarvarmt i vattnet.
Att se sig själv på video har sina sidor. Här blev jag förvånad
över hur jag misshandlar mitt stackars spö. Och kanske ännu mer
förvånad över att det höll. Tala om böjda spön alltså...
Traditionsenligt börjar filmen med några korta sekvenser från
sjösättningen.
Jag var inte ute många timmar och även fortsättningsvis hade jag
flera efterföljare.
Tänk om, tänkte jag, man kunde liksom plana ut havsbottnen och
förlägga den på mina vadningsområden. Då skulle jag absolut ha fått
betydligt fler gäddor att ta. Och jag skulle ha tagit minst dubbelt
så många. Vid båtfiske har man oftast bara en chans på gäddan. Båten
driver, gäddan ser båten och sticker eller när man är redo för nästa
kast har man drivit över fisken. Men när man vadar har man en helt
annan kontroll på situationen och stället. Ofta kan man även locka
de tröga gäddorna till hugg. En del behöver trugas ett par gånger.
Det hinner man inte från drivande båt utan det är de allra
hungrigaste man lockar.
Ofta men inte alltid förstås. De gäddor som följer efter eller missat i hugget får man ofta i
nästa eller näst-nästa kast. Nå, det är som det är och utan båt skulle det inte bli något fiske alls
för min del under högsommar och värmeböljor. Ta det heller inte som
klagomål över dagens landade gäddor. Det var precis lagom. Kul med liv i
vattnet. Fortfarande: inga spår, virvlar eller nyp från näbbgäddor.
Vad gäller titanium och wiretafsar är det tillbaka till ritbordet som
gäller. Samt hur ska jag kunna använda den flugan en gång till? I
kroköglan löper ju titanwiren. Ska jag behöva klippa av vingen och fästa
den på en ny krok?
Ja, livet är fullt med svåra val och besvärliga frågeställningar.
