Regnbågsfiske 2012

12-10-01

Tänkte jag skulle dokumentera det här med några minnesanteckningar. Av en slump råkade jag upptäcka det den första oktober när jag kom dit på lite gäddfiske. Att det måste skett ett utsläpp eller någon kasse gått sönder. Fortfarande finns det ju odling kvar. Eller jag vet inte för jag tycker jag har läst i tidningen genom åren att de gått i konkurs flera gånger. Men det kanske drivs vidare i alla fall?

Men när jag kom fram till vattnet och precis skulle gå i, såg jag plötsligt kraftiga virvlar en bit ut. Först trodde jag en stor gädda gått in på grunt vatten och jagade någonting för någon tanke på blank fisk hade jag inte. Men så såg jag hur det virvlade längre ut och då förstod jag att måste röra sig om fler än en fisk. Och då måste det vara regnbågar. Visst kan det finnas enstaka havsöringar som är på väg in till Ronnebyån men en flock? Nej.

För säkerhets skulle bytte jag till en One Size. Flugan som både fångar stora och små gäddor samt havsöringar och regnbågar när sådana finns i närheten. Skulle det ändå röra sig om havsöring visste jag faktiskt inte om de var lovliga. Men, tänkte jag, skulle jag råka få en skulle jag inte ha några problem att returnera den.
Det visade sig att de inte simmat iväg alltför långt. Fick ett hugg efter någon halvtimmes kastande. Kastade dit igen och nu satt den där! En regnbåge, konstaterade jag efter cirka två sekunder. En regnbåge med klippt stjärtfena konstaterade jag efter tre sekunder. Det känns på rycken. De får ingen kraft i vattnet.

Men vilken känsla! Trots att den var ganska liten men jag såg ju i andanom att de goda åren från början av 2000-talet var tillbaka. I synnerhet som att när jag vadat iland, dödat och rensat den fisken, vadade tillbaka och fick en till. Som jag också vadade iland med och tog tillvara. Och hade fler hugg. Ibland på varje kast. Det var en liten flock på cirka en fem, sex fiskar gissade jag. Jag fiskade mig vidare och så hände ingenting på ett par timmar. Mer än att det kändes otroligt kul och spännande att fiska.
Plus att jag undrade om det var känt av andra det här. Plus att jag undrade över när det ägt rum. Alltså själva utsläppet eller rymningen.

 Det sista bedömde jag som ganska nyligen. Jag har för mig att de jag rensade innehöll ganska mycket överflödigt fett nämligen. Och att de inte var särskilt uthålliga.
Ja, det här skriver jag mer än en månad senare.
Av gammal vana och för att det är lättvadat och för att man får sig en och annan gädda här, brukar jag regelmässigt köra hit några gånger per vintersäsong.

Nå, ett par timmar senare stötte jag på en ny, liten flock. Fick två och hade fler känningar. Men de släppte jag tillbaka. Närapå unikt. Men dels var de ganska små och dels ville jag inte göra mig besväret att ta hand om fler än de två jag redan hade. Och faktiskt; jag ville inte uppträda som rovfiskare.

Och mitt i allt bestyr med blank fisk, högg en stor gädda. Så kul!

Alltså en i femkilosklassen på en liten One Size.

Så ser de ut; mina One Size. Längst till höger ett par rena marabousaror. Tog ett par jag använt i Trollemölla och satte wiretafs på. Ska prova en någon gång. Den främsta nackdelen med det materialet är att det trasas sönder så fort av gäddtänder.

12-10-25

Så var det dags igen. Gick den vanliga rundan men vinden låg lite fel. Det ska sägas att det här området bör befiskas i det absolut bästa vädret annars går man bom. Gäller all slags fisk här. Rätt vind, rätt vattenstånd och helst regn. Just för att det är så mycket sandbotten och fisken känner sig oskyddad annars.

I alla fall fick jag inga regnbågar. Möjligtvis såg jag spår av en men säkert är det inte. Så undrade jag förstås om även andra märkt av att man kunde få regnbågar här. Men det vimlade inte av nät ute i fjärden och inga andra fiskare såg jag till så jag vet inte. Kan också vara så att det inte varit så många regnbågar från början så de redan tagit slut. Eller helt slut är det svårt att ta för alltid klarar sig en eller ett par och kan ge en krydda till gäddfisket här ett par år framöver. Några kan ha gått upp i Ronnebyån och andra kanske stuckit ut till havs. Eller fanns någon annanstans i området för Ronnebyfjärden är väldigt stor och det område jag befiskar väldigt litet.

Men bara känslan av att man inte riktigt vet vad som hugger är värt besöket, tycker jag. Fick ytterligare en stor gädda. Ja, i femkilosklassen då. På en liten One Size.

Alla kanske gör som jag: Håller det hemligt alltså. För då, i början på tvåtusentalet vallfärdade ju folk hit från hela södra Sverige för att dra regnbåge.

Hur kan jag tycka att jag håller det hemligt när jag lägger ut det på Internet? Är jag dum, eller?
Kanske det, men jag gör det inte förrän till våren, året efter. Plus att jag gör det på en del av min hemsida ingen besöker eller tittar på.

12-10-31

Tredje gången gillt måhända.

Idag blev en av årets absolut roligaste fiskedagar. Trots läckande vadare. Trots att jag inte fick upp någon regnbåge och för den delen, trots jag inte fick någon stor gädda. Men jag hade en regnbåge på.

Och vilken regnbåge!

Ingen jätte för all del men som den kämpade. Visst, den släppte men jag fångade den på film i alla fall. Jag slarvade något oerhört eller rättare sagt var för lat att vada in till land och hasa upp den på stranden. Men vanligtvis sitter Kamasankroken så djupt inbäddad i käken att det är jobbigt att få loss den till och med med peang. I alla fall om den varit på så länge att man fått in den ända in att man kan försöka få tag i den med handen.

Nu räckte det att det blev stumt bara för ett ögonblick och vips lossnade flugan. Lite snöpligt men i och för sig behövde jag inte fler regnbågar i frysen. Den hade tappat sin övervikt; nu hade fettet omvandlats till muskler och därav styrkan och farten. Och nästa år, om den lyckats klara sig, har alla fenorna växt ut och kanske den växt till sig något om den är begåvad och lyckats lära sig hitta mat på egen hand; då... Då blir det rena drömfisken av den. Jag vet, för jag fick några sådana på den tiden det begav sig för tio år sedan.

Vad som också bidrog till fiskelyckan idag var alla gäddorna. Även de stod ovanligt grunt och visst, inga stora men huggen! Det är huggen som är roliga och då isynnerhet idag, när det var lite regnbågar på gång och man visste inte riktigt vad det var som högg. Inte förrän efter två, tre sekunder i alla fall.

Mina vadarproblem har jag nog ventilerat på annan plats men det så jobbigt när man inte kan laga dem. Alltså sprickorna eller hålen är så små att det inte går att avslöja dem ens genom vattentricket. Det vill säga att man fyller vadarna med vatten, ser noga till att man inte spiller på utsidan och så granskar man dem noga för att se var det blir blött. Det brukar fungera men inte på de här vadarna. De höll tätt från insidan men ändå läckte de från utsidan. 

En annan kul grej är att jag vet var de bor. Regnbågarna alltså. På exakt samma ställen som förra gången för tio år sedan. Exakt på metern när så gott som. Ja, på den tiden var det stundtals så gott om dem att man kunde hitta dem i princip överallt någon gång men snart nog infann sig ett mönster. Inte ens då fick man fisk varje gång och efterhand lärde man sig vilka platser de gillade.

12-11-08

Matfisk

Vadarna jag beställt dröjer. Ett fel man ofta ser i internethandeln. Varor de påstår har finns inte i lagret utan måste beställas. Den här gången var två av tre beställda varor de inte hade inne. Dåligt och mycket irriterande. El-Ge Fiske. Därför fick jag slösa med ytterligare Liquisol som jag smetade på högerstöveln på vinst och förlust eftersom jag inte kunnat lokalisera sprickan. Men eftersom jag bara måste fiska idag hade jag inget val och var därför förberedd på blöt högerfot. Bättre fiska med djupfrysta tår än inte fiska alls - är min paroll.

Mycket riktigt högg den på första eller andra kastet. Liknelserna med krutpaket och Duracellkaniner känns lite passé men kommer inte på något bättre just nu. Det är fantastiskt vad några veckors frihet i havet gör på kondition och kämpaglöd. Tyvärr för den kände jag mig tvungen att slå ihjäl den och ta tillvara den.

Med på bilden ses förresten min nya kniv. Den är ny i betydelsen att det är första gången jag använder den. Den har legat hemma flera år för jag har tyckt den vara för fin att använda. Den är handgjord och jag fick den som avskedspresent när jag slutade som kassör i fiskeklubben. Men eftersom chansen för matfisk inte är obefintlig och min machokniv är ganska lätt, tyckte jag att jag kunde prova den här nya. Bladet är ganska massivt och tungt och tänkte det var bättre som priest än den gamla. Tja, något bättre kanske.
Jag filmade förstås men som vanligt hinner man inte med de bästa bitarna. De flesta hoppen och rusningarna inträffar ju i början av kampen och då har man fullt sjå med den och hinner inte få fram kameran.

Stjärtfenan har förstås ännu inte hunnit växa ut och tyvärr fick den här inte chansen att låta den göra det. Men, sa jag till mig själv, nästa jag får returnerar jag. Men det var bara den här jag märkte av. Kanske är det den allra sista?

Men: I'll be back!

Givetvis. Jag väntar en eller ett par veckor och så inväntar jag en dag med passande väder. Svårt att låta bli. Mer spännande kan inte fisket bli. Med One Size hugger allt.

12-11-22

Lurad av en gädda

Vädret är fantastiskt. Hela tiden. Milt, disigt, dimmigt och måttliga till friska vindar från väst-sydväst. Men inte ens jag kan utnyttja det till fullo. Dels jobbar jag och dels har jag ännu inte fått de nya vadarna. En följetong.  Men med hjälp av min sista tub Liquisol fungerar de hjälpligt så länge jag inte står för länge i djupt vatten. Och då är det här området perfekt. Plus att det gått ett par veckor sedan sist.

Värsta miljöbovarna, möjligtvis frånsett människan är svanarna. Särskilt skränsvanarna. Värre än vildsvin har de förvandlat en fin sandbotten till värsta, gropiga, skitiga bergochdalbanan. Plus att de frilagt en massa vita rottrådar som lägger sig värre än ¤#%¤%!! ålgräs och hindrar fisket!
Det gör de varje vinter men i år tycker jag de är fler och sålunda värre än någonsin. Jag kan inte fatta att de kan få groparna så djupa. Det gäller verkligen att se upp, särskilt när det är högvatten. Eller se ner. Då är det risk att man försvinner om man oförhappandes kliver ner i en sådan grop. Och vid normal- eller lågvattenstånd är det lätt hänt att man trillar om man är oförberedd eller kanske backar med en fisk på.
Men!
Samtidigt är jag inte dummare än jag fattar att de rör upp en massa snäckor, maskar, glin eller vatteninsekter som är av intresse för exempelvis hungriga regnbågar. Det tyckte jag redan under guldåldern för tio år sedan.

Men idag verkade det trögt. När man fiskar regnbåge gäller det verkligen att hålla öron och ögon öppna och noga scanna av omgivningen. Lyssna efter svaga ljud från vakande fisk, spana efter virvlar.

Men ingenting idag. Fiskade mig neråt och förutom en kilosgädda ingenting. Så kom jag till dagens första hotspot.

Då högg det. Ordentligt! Panikrusade i högsta fart så slirbromsen skrek! Regnbåge så klart! Eller kanske öring. Vadade in och samtidigt som fisken fortsatte leva rövare som attan satte jag upp kameran. Wow!
Så visade det sig att det bara var en trekilosgädda. Så går det när man säger att det avgör jag de första två sekunderna om det är gädda eller blank fisk. Lite pinsamt är det...

Jag får väl ändra mig och säga att i 99 fall av 100 kan jag inom tre sekunder säga om det är blank fisk eller gädda som hugger. 

Fortsatte och kom så småningom till det allra bästa toppenstället. Höll till där lång tid och fiskade av det väldigt noga. Fick bara ett par mindre gäddor. Inga spår av blank fisk. Bra på ett sätt för då behöver jag ju inte känna mig manad att slösa bort tid här. För att enbart köra hit och fiska gädda är inte så fruktbart. Inte så ofta iaf. Visst, någon enstaka gång både på hösten och våren räcker. Jag gör det mest för att det är så bekvämt att vada.

Men nu var det så att jag hade en tid att passa på eftermiddagen. Skulle in till Däckcentrum i stan och få bytt till vinterhjul. Så var det för kort tid att köra till ett helt nytt ställe. Och uppriktigt sagt orkade jag inte det. Men, tänkte jag, jag kan väl gå ner till en liten vik precis där jag parkerat bilen och fördriva lite tid. Gjorde så. Och vad hände?
Visst, la linan över ett stim med fisk. En sju, åtta virvlar uppstod samtidigt. Var det regnbågar? Id? Sik? Det sistnämnda kan inte uteslutas för jag har ju sett sikstim då och då särskilt på hösten genom åren. Men det troligaste var tyvärr att det var regnbåge. 

Vad som var säkert var att ingen högg. Däremot uppstod virvlar både här och där hela sträckan. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Suck... Nu är det inget annat att göra än att återvända. Som tidigare väntar jag en eller två veckor och inväntar rätt väder.

Hela vägen tillbaka till Karlskrona funderade jag över om det var helt nyrymda fiskar. Eller nyisläppta. Förmodligen. För jag tror att stimmen eller flockarna löses upp efter en tid ute i friheten. Likaså att jag inte fick någon att hugga trots att jag vet flugan fanns inom synhåll för de mycket sannolika regnbågarna. För nytillkomna regnbågar är dumma som spån. Inte fattar de att här gäller det att ta det som bjuds för här ute i havet finns inga bestämda mattider och inga pellets kommer neddimpandes från skyn.

Förresten såg jag en mycket ovälkommen konkurrent om regnbågarna idag. En säl.

Nu låter jag det gå minst en vecka innan jag åter funderar på att köra hit.