12-10-20

Lördag

Om inte om

...hade varit, hade jag fått hur många och stora gäddor som helst! Så kan jag sammanfatta dagen utan att överdriva för mycket. Sällan har jag varit med om en dag med så många olika faktorer inblandade. Motverkande faktorer. Några var mitt eget fel och några utan egen förskyllan.

I alla fall blev det båtfiske för mig. Det är svårt att ta bra gäddbilder från båten och istället passar jag på med några dimmiga naturvyer runt Karlskrona:

För att ta det från början så var det faktiskt äkta brittsommar idag. Även om det är lite senare än sjunde oktober då den egentligen ska infalla; Birgittadagen. Så jag tänkte båtfiske och förberedde för det. Packade om väskan, kollade upp sjunklinan och bensintanken redan tidigt på morgonen för det var ju ingen idé att köra in till stan för tidigt. För det var dimmigt ute och det tar nog lite tid för den att lätta. Körde hemifrån så sent om vid halv åtta. Kul att äntligen kunna använda båten, tänkte jag, de två milen in till stan och Långö. Det har ju varit väldigt blåsigt hela hösten men idag var det nästan helt vindstilla överallt, hade jag konstaterat hos SMHI. Dimman skulle nog inte bli så stort problem, tänkte jag vidare optimistiskt, för växelvis låg den tät och ställvis rådde god sikt. Så är det ofta att man inte vet hur dimmigt det egentligen är förrän man har kommit ner till kusten. Ibland ligger dimman tätast över land och ibland är det klar sikt över land men när man kommer ner till stan är det som att köra in i en vägg med tjocka.

Och minsann, när jag stod vid båtplatsen var sikten fullt tillräcklig för att utan problem köra ut till några holmar nära stan som var mitt mål. Då upptäckte jag att jag glömt bensintanken. Den stod kvar i garaget. Jag missade den vid slutkollen, förmodligen för att jag vadat de sista månaderna och inte tänkt på det.
 
Så vad göra?
 
Mer än att svära. Tja, jag körde hem och hämtade den. Jag hade ju sett fram mot en skön, solig dag på sjön för ordentligt milt var det i luften. Fyra mil senare stod jag åter vid båtplatsen. Nu hade dimmat tätnat ordentligt och sikten var nära nog obefintlig.

Så vad göra?

Mer än att svära. Inte kunde jag köra hem en gång till i alla fall. Jag kör väl ut ändå och inväntar att solen bryter fram. Det gör den nog snart. Jag kan nog treva mig fram till någon holme, stanna till där och kasta lite tills jag ser var jag är någonstans.
Sagt och gjort. Eller tänkt och gjort.

Körde långsamt och höll mig nära kajer och kända landmärken. Gick på instrument (Silva skogskompass) korta sträckor. Förvirrade mig in på förbjudet område. Marinens. Hittade tillbaka och kom faktiskt fram till några små skär där det kunde vara hyggligt. Äntligen kunde jag börja fiska. En lätt bris blåste så jag drev precis lagom. Nu kändes allt toppen och mycket riktigt fick jag snart dagens första gädda. Jag drev mot det här skäret och slängde i draggen som vanligt. Men... Ingenting hände... Båten drev bara vidare. Varför stannade den inte och svängde upp när repet spändes?
Jo, för jag hade missat att fästa ankarlinans kabinhake framme i fören.

Så vad göra?

Mer än att svära. En dragg är nödvändig och går knappt att klara sig utan. Åtminstone när man är själv i båten. Så fort jag får på en gädda slänger jag i draggen. Ja, är den liten och man är på fritt vatten behöver man ju inte det men så fort det är lite storlek på fisken och man driver mot stenar eller land är det nödvändigt. Och så är det oftast. Även en trekilos kan ta lång tid att landa och kroka loss. Men så länge vinden var svag och om man är noga med hur man driver så går det. Så jag fortsatte att fiska.  Och på den lilla plätten jag kunde befiska fanns det fullt med gäddor. De följde efter, de nafsade och några fick jag upp. Till och med några av hygglig storlek såg jag.
 Wow, tänkte jag, vänta bara tills dimman lättar så jag kommer ut dit jag ska! Där är det bra och där blir det storfiske, absolut!

Men inte lättade dimman. Och inte vågade jag mig ut dit. Inte idag när Makterna sammangaddat sig mot mig. Då hade väl motorn gått sönder och jag knäckt en åra. Eller dimman aldrig lättat, jag körde vilse och bensinen tog slut. Så jag stannade kvar tätt intill stan. Drog mig inåt istället för utåt.

Och tur var det. För dimman lättade som sagt inte. Inte ute till sjöss i alla fall. Men när jag väl kom in till Långö var sikten god över land. Och hemmavid sken solen.

Men hade dimman lättat. Hade jag inte slarvat bort draggen. Hade inte om varit. DÅ skulle jag förmodligen fått flera stora gäddor, absolut. Jag tror det faktiskt eftersom de var så i stöten på ett ställe jag inte ens funderat på att stanna till vid om jag inte var tvungen.

Nu blir det förmodligen inte fler båtturer för min del i höst. Brittsommaren försvinner och nästa gång det blir läge att fiska är nog det vanliga höstvädret tillbaka med blåst och regn. Det gör absolut ingenting och det är sällan jag varit ute med båten så här pass sent på året ändå. Men visst ska jag köpa ny dragg så fort som möjligt så man är beredd. Man vet aldrig med vädret nu för tiden, si.

Men jag ska sluta vara avundsjuk på dem som alltid råkar ut för missöden bara för att det blir så lätt att skriva fiskedagbok då.