12-10-30

Tisdag

Äntligen normaltid

Så kallad vintertid. Det passar mig utmärkt som är morgonpigg och skänker mig en extratimmes fiske, kan man säga. Vädret är förstås alltid en avgörande faktor vid fiske men nu på senhösten kanske än viktigare än annars. Som nu den gångna helgen till exempel. Det sämsta tänkbara. Frånsett tjock is på havet förstås. Men flera minusgrader på morgonen, nordliga vindar och solsken.
Nä, inte ens vilda hästar hade kunnat dra mig ner till kusten då! De som åkt hit till exempel från Skåne för att fiska, kunde inte valt sämre väder.

Men redan igår måndag, började det rätta till sig. Och idag; helt perfekt.

Av bilden att döma är det svårt att tro det regnade och blåste friskt. Däremot syns det att det är lågvatten. Den är från första stället och ligger i lä och jag kan inte säga att jag blev förvånad över att gäddorna stod på rad och bara väntade på min zilverzara. Jo, lite kanske att de var så många. Fast å andra sidan tror jag inte jag var här någon gång förra året så de har väl fått vara i fred, kan tänka. Det är bara en kort, fiskbar sträcka och fungerar bara vid just den här väderlekstypen. Premiär i år där.

Många av gäddorna idag var som den på bilden; feta och välmående. Inga stora idag tyvärr. Inte ens någon över fyra kilo blev det trots att det verkligen var läge, tyckte jag. Men det var som en mur av bönder man måste bryta sig igenom för att nå kungen i schack ungefär. Eller drottningen snarare om vi pratar gäddor. Så över till något helt annat: Hur andra fiskar. Sådant jag läst om eller sett nyligen. I riksmedia. Först var det en som fått 3000 gäddor. Jag såg det i en rubrik på play-TV och trodde först det var så att säga totalt. Men det visade sig vara enbart under en säsong. Det var från någon norrländsk lokalTV-statition. En spinnfiskare i båt och i en insjö. Eller kanske det rörde sig om flera sjöar. Man fick se hur han fick de två sista gäddorna och målet var nått. De var små, mycket små. Trots han är norrlänning verkar han idka catch & release för han pratade om någon tiokilosgädda han fått upp flera gånger. Nu är frågan, eller snarare frågorna; ska jag bli avundsjuk? Hur många får jag på en säsong? Skulle jag kunna få fler om jag verkligen gick in för det? Svaren på de frågorna lyder: Tja, ca 350 och ja. Nu tänker jag absolut inte försöka slå det rekordet. Men jag kan ju alltid spekulera i vad som krävs. Jag har ordning och reda i mina räkenskaper så jag kan lätt kolla upp min fiskestatistik. Jag lägger in resultaten i Access och har lagt in att programmet räknar ut både antal, kilon och fiskar både per gång och år. Mycket praktiskt. Sedan kopierar jag över dagens resultat hit. Fast jag gör ju vissa ändringar förstås. Som till exempel ändrar jag platsen för den uppgiften tror jag ingen är intresserad av. Jag är ute cirka 35 gånger eller dagar om året och får som sagt cirka 350 gäddor årligen. Jag tog några av de sista åren och siffrorna var förvånansvärt konstanta. Det är lätta siffror och blir i medeltal 10 per gång. Fast nu blir det svårare. Nu närmar vi oss den högre matematiken. Så för att nå 3000 skulle jag alltså behöva fånga 86 gäddor om dagen. Va!? Det kan ingen! Då återstår att utöka antalet fisketillfällen. Anta att man fångar 20 om dagen. Då blir det 150 dagars fiske.  Och uppriktigt sagt; vem kan hålla ett snitt om 20 gäddor om dagen? Och i Norrland dessutom där isen ligger längre än här. Eftersom det nämndes säsong och inte år, antar jag att det gällde fiske i öppet vatten och inte från is.

Räknar vi bort månaderna december fram till mars får vi alltså 365 - 120 = 245 fiskbara dagar.

Fiskade han samtliga dessa dagar behövde han bara fånga 12 gäddor om dagen för att komma upp till 3000. Allt i runda tal. Men kan man verkligen fiska precis varje dag under sommarhalvåret?

Nja, det låter faktiskt orimligt. Även om man räknar bort familj och arbete behöver man väl någon ledig dag då och då för att gå till tandläkaren, besiktiga bilen, åka och handla och dylikt.
Alltså måste han ligga på ett betydligt högre snitt än 12 om dagen. Tog han en ledig dag i veckan från fisket skulle snittet öka till 14,3 gäddor om dagen de övriga 6 dagarna i veckan. Även det låter imponerande mycket i mina öron. Både att orka fiska så ofta och få så mycket. Varje gång!

Lite senare: Sökte på nätet för vidare information. Där fanns ganska mycket och inte minst hans egen blogg. Ovanstående resonemang visade sig faktiskt stämma en hel del. Jag gjorde några nedslag i hans fiskedagbok och det verkade som han fiskade 12 timmar om dagen i några sjöar omkring Burträsk. Med trolling bland annat. Flera spön. Det förklarar en hel del. Fast jag fick inte fram proportionerna riktigt mellan kastande och trolling. Utan att vara spydig kan man också konstatera att han inte slösade bort onödig tid på att gå till frisören.
Uppriktigt sagt tycker jag ändå det låter orimligt. Just det höga snittalet. Men eftersom jag inte känner till hur fisket är i de där sjöarna och det han skriver låter trovärdigt så är det säkert på det viset.

Åter till frågan om jag skulle kunna öka mina fångster om jag verkligen gick in för det: Absolut. Men förmodligen inte till sådana svindlande höjder. När det hugger för mycket brukar jag ju för det första flytta mig till sämre ställen eftersom det blir tråkigt. Och rent tekniskt skulle jag kunna utöka både antalet fiskedagar och längden på desamma. Men vill inte. En gäddflugfiskare vill först och främst just wanna have fun. Så han behöver inte frukta att jag ska försöka slå hans rekord.

På tal om trolling undrar jag inte om de här skumma båtarna höll på med det:

Den andra mediahändelsen är Martin Falklinds dokumentär "Expedition Den gamle och havet". Jag utgår ifrån att alla som läser det här, har sett den. Annars finns den på Play-TV.

Nu blir frågorna: Ska jag bli avundsjuk? Skulle jag kunna göra samma sak om jag verkligen gick in för det?
Svaren blir: "Nja, kanske lite" och "Nej, mycket tveksamt".

Fast det sistnämnda svaret får man dela upp. Hade jag befunnit mig ute i en kajak och metat, där på plats, då skulle jag kanske ha lyckats att kroka en marlin och få upp den. Om den inte var för stor, är det väl bäst att tillägga. Fast det är nog inga problem. Man är ju inte precis känd att få stor fisk. Men att ta sig dit med alla kostnader och förberedelser, nä, det känner jag mig inte det minsta hågad till.
I min ungdom sysslade jag mycket med havsfiske i betydelsen mete med agn efter bl. a. pigghaj och rocka på västkusten (se min fiske-CV). Nuförtiden är det inget som lockar även om det hade varit möjligt. Nu är det väl upp i norra Norge man måste åka för att få fisk, tror jag. Det är förstås jätteskillnad mellan billfish och tröga bottenfiskar men nja... Det är ingenting för mig...
Däremot skulle det vara kul att någon gång få vada omkring på tocken dära flats, di kallar't. Flugfiska efter lite mindre snabbsimmare eller varför inte de gäddliknande barracudorna. Jag har ju precis de flugorna som krävs. Tror jag.
Det finns massvis med sådana filmer att kolla på Global Fly Fisher. Eller youtube.

Men visst är dokumentären kul och intressant. Samt professionell. Jag vet inte hur mycket han blev sponsrad men jag skulle tro det kostat några hundratusen kronor allt som allt. Kanske ännu mer. För de var där två gånger olika år. Jag noterade att de satt upp flera GoPro-kameror på kajaken. Samma som jag använder. Häftiga närbilder på hoppande marlins. Plask och stänk! Men lite för mycket tjohoande för min smak. Och vad är egentligen hoppande marlins (eller heter det "marlinar"?) mot hoppande, hederliga, svenska gäddor? Plask och stänk så det förslår minsann här också. Och betydligt billigare.  Nä, nu ska jag inte vara avundsjuk kom vi ju överens om, utan tillbaka till mitt eget vardagsfiske: Tjugo gäddor idag... Hm... 150 sådana dagar och jag är uppe i 3000... Nä, bort det! När jag fiskade idag hade jag han norrländaren i tankarna lite. Så jag flyttade mig inte till ett nytt ställe när smågäddorna attackerade i stora stim. Jag tänkte nämligen se hur många jag kunde komma upp till på en dag. Kollar man i listan ser man en lång paus på ett par timmar där jag inte fick en fisk. Nästa ställe var nämligen helt fisktomt. Ganska närbeläget och med utmärkta, yttre förhållanden. Tredje stället blev ett halvt misslyckande. Jag tänkte fel. Då hade vinden mojnat så jag körde utåt, ut mot vindsidan. Men även om det var ganska lugnt gick dyningarna höga och vattnet var fortfarande uppgrumlat så jag fick vara tacksam över att åtminstone få några stycken. Men poängen är att fisket är så nyckfullt. Till en del kan man räkna ut att just här och just idag kommer det att bli bra där. Alltså man tror att man har räknat ut det; som jag på det första stället. Men det andra då? Varför gick jag bom där? Jag hade ju räknat ut att där skulle vara bra där också.

Jag går ju bom då och då. Ibland får jag bara ett par stycken. Sådana dagar drar ju ner snittantalet ganska mycket. Ja, jag har svårt att släppa han med 3000 gäddor... Nej, jag får skärpa mig och inse att det råder helt andra förhållanden där uppe i Norrland än här i mina hemmavatten. Eller han är så mycket bättre fiskare än jag.

Till sist en fin bild på dagens himlaspel. När vädret ändrades. När regnet långsamt drog bort och det började klarna upp:

Jag tycker om sådana, lite dramatiska bilder och ofta blir de bäst nu på senhösten.

Fast en sak med de här två mediehändelserna är bra.

Ibland har jag nämligen lite oroligt undrat om jag är lite konstig. Liksom lite sjukligt fixerad vid mitt sätt att fiska. Fanatisk på något vis. Men efter att ha tagit del av de där två olika projekten blev jag helt lugnad.  Den givna slutsatsen blir att jag är fullt normal. Rent av übernormal.