12-11-12

Måndag

Tomgångsfiske

Först några ord om fredagen den 9/11.
En bedrövlig dag.
Alltså, nu måste jag vara tydlig över vad jag beklagar mig över. Egentligen, i verkligheten bara I-landproblematik av första graden. Givetvis. Men här begränsar vi oss till fisket. Och där! Där pratar vi världsomspännande katastrofhot av första graden!
För vad kan vara allvarligare än att inte ha fungerande vadare mitt under allra bästa vadarsäsongen? I synnerhet då allra bästa fiskevädret råder.
Jag nog nämnt att jag har en liten, oupptäckbar läcka i själva stöveln. Och eftersom jag inte vet var den sitter kan jag inte laga den. Så jag beställde nya. I god tid, tyckte jag. 
Tänkte jag skulle testa lite dyrare och därmed bättre vadare den här gången. Som kanske håller mer än en säsong eller en och en halv som mina brukar göra. Sagt och gjort:
Beställde den 1 november tidigt på morgonen hos El-Ge-fiske. Passade även på att ta med ett par småsaker. Fick mail om att de inte hade två av de tre sakerna, däribland vadarna, hemma och att det skulle ta 3-7 dagar innan leverans. Nu i skrivande stund har det gått 14 dagar. Varför bjuda ut saker till försäljning som de inte har? Nackdelen med internethandel. Mycket irriterande.

Därför tvingades jag fiska i allt blötare vadare. Plus att det var högvatten så jag var tvungen att vada djupt. Plus att vinden vände så där jag trodde det skulle vara lä, låg vinden på. Plus att det regnade mycket så jag inte kunde förflytta mig.

Det sista kanske kräver en förklaring. Jag vill helst slippa köra bil när precis allting bara dryper av vatten. Regnrock och sydväst plus då vadarna. Plus att när man sätter sig med blöta vadare blir man ännu blötare för då tränger vattnet in på bara skinnet om det inte redan gjort det förut. Plus att bilen immar igen och kör man bara en kort sträcka hinner inte fläkten med.

Så vad hjälpte det att gäddorna stod tätt? Ännu mindre än de brukar vara till råga på allt. Kallare och kallare blev benen. Och surare blev jag. Och inga stora. Och inga som ville hoppa ens. Inte en blid blev det.
Det var som sagt redan drömvädret också men istället för att glädjas över alla huggen hade jag fullt sjå att slita bort flugan innan de hann ta och plaska och skrämma bort alla efterföljare. För varje krokad gädda innebar blaskande i vatten och ännu lägre kroppstemperatur. Det kändes som fiske på tomgång.
En ohållbar situation och jag gav upp redan efter fem timmar.

Så över till dagens fiske, måndagen:   Helgen hade jag ägnat dels åt jobb och dels att smeta på mer Liquisol på vadarna. Plus att känna mig irriterad över att inte kunna utnyttja det absoluta toppenvädret som rådde både lördagen och söndagen. Det väder okunniga personer beklagar sig över, ryser och tycker det är deppigt, gråkallt, mörkt, blaskigt, dis- och dimmigt.

Nu hade det kommit in högtryck med sol fast fortsatta, friska sydvästliga vindar och plusgrader även nattetid. Nå, det var ingen nackdel för mig. Just att det var plusgrader gjorde ju att solen värmde lite och det utnyttjade jag genom att ta på mig extra mycket kläder på överkroppen. Planen var att överskottsvärmen från övre delen av kroppen skulle hålla undan kylan från den blöta och kalla underdelen. Jag utgick nämligen ifrån att lagningen inte skulle hjälpa och var beredd på att fiska med läckande vadare igen idag.

Min listiga plan fungerade hjälpligt.

Jag lurade mig själv lite. Eftersom jag starkt misstänkte att vadarna läckte, inbillade jag mig att de gjorde det också. Bland annat det gjorde att fisket gick liksom på tomgång. Första stället var alldeles utmärkt. Höll till i lä och solen värmde och de högg som attan. Fast inga stora och ingen ville vara med på bild. Och doppa ner kameran under vattnet kände jag inte minsta lust till.

Den här bilden illustrerar ett ställe jag berättat om tidigare. Jag brukar hävda att alla ställen kan vara bra någon gång. Beroende på årstid, väder och vattenstånd. Alla utom det här. En fin, grund vik med fläckig sandbotten som långsamt sluttar ut mot djupare vatten. Det var ett par år sedan jag var där sist. Men idag befann jag mig inte så längt därifrån och tänkte att idag; idag får jag säkert ett par gäddor där. För alldeles i närheten fick jag ju ihop tio gäddor på någon timme. Efter en besvärlig promenad var jag där, vadade ut och började kasta. Ingenting! Icke ett napp idag heller.

Så än lever stället upp till sitt dåliga rykte. Är det någon som känner igen stället och vet var jag har varit så bara gå dit och försök själva! Jag tror det används som badplats om somrarna. Låt oss kalla det Tomviken. Det är långt att gå och när jag äntligen kom tillbaka till bilen var jag både varm och svettig. Körde därför till ställe no 2 men där var det måttligt dåligt.

Hade tänkt sluta där men så läste jag dagens tidning och upptäckte detta:

Oj, oj, oj, det här kunde jag skriva spaltmeter med kommentarer om!
Fast idag nöjer jag mig med att konstatera att uppenbarligen ljuger jag om mina fångster så det står härliga till. Slår jag ihop de bägge fiskedagarna så blev mitt resultat 28 gäddor på cirka 10 fisketimmar.
Mot forskarnas 8 gäddor på 480 fisketimmar...

När jag läste det första gången i tidningen tänkte jag genast att det måste vara tryckfel. Inte fanken kan de ha hållit på hela 480 timmar! Men siffran återfinns i tidningarnas nätupplagor så jag antar att det stämmer.

Hade detta varit TV skulle man kunna få till en kul parodi på den gängse bilden av forskare som tankspridda, äldre, vimsiga professorstyper som irrade kring längs stranden eller var ute i båtar och satte kroken i ändan, trillade ur båten, fiskade i simbassänger, hade ständiga lintrassel, hade glömt sätta krokar på betena, jerkbaitfiskade, kastade på land, använde haspelrullar, eller you name it. 

En trolig förklaring kunde iof vara att samtliga höll till i Tomviken alla 480 timmarna.

Min rubrik passar även in på deras fiske, kan jag också konstatera.

Jag lär återkomma med fler kommentarer.