12-12-27

Torsdag

Tidig vår?

Det kändes som det i alla fall. Men om det blir så återstår att se. Man kan ju alltid hoppas. Det känns också som det redan är nästa år och ny säsong. Även i ett annat avseend: Att det är så svårt att hitta fisken. Så har det alltid varit för mig att jag lätt kan gå bom och att det tar tid att hitta fisken. Precis när isen släppt. Fast jag tror de går ut och ställer sig på djupt vatten och då når jag dem inte. Sist jag fiskade den 28 november höll sig vattentempen på cirka 6 grader och idag var det 2. En viss skillnad.

Även om jag inte körde till ett av mina bättre gäddmetropoler idag borde jag i vanliga fall kommit i kontakt med fler än en gädda. Sannerligen vilken skillnad mellan novemberfisket och det sena decemberfisket. Det var också premiär för de nya vadarna. De som jag hade lite strul med innan jag till slut fick dem. De passade och fungerade bra. Vilket inte är en självklarhet när man köper stuff via postorder.
Eftersom jag både fiskade i lä samt att vinden avtog svettades jag mer än jag frös. Hade vinterkläderna. Skidbyxorna ovanpå de tjocka Helly-Hansen och tre par raggsockor borgade för det. Ändå var det plats för tårna. Nu är det bara långtidstestet kvar. Hur länge kan jag använda dem innan de börjar ta in vatten?
Håller de hela säsongen blir det nytt rekord.

Årets första gädda, höll jag på att skriva men riktigt än är inte detta slut. Så här såg den ut:

Kolla glittret! Hade jag haft julgran skulle jag hängt den full med zilverzaror och första priset som årets värstingjulgran hade varit mitt, alla gånger!

Mitt julaftonsfiske gick ju inte men som det nu ser ut så ska jag nog ta årets första flugfiskade gädda. Den enda tävling jag deltar i. Som jag vinner varje år för antagligen är jag den ende som ställer upp. Just nu, när jag skriver det här, den 28, är det minus sex grader på morgonen igen men det ska bara vara tillfälligt, påstår SMHI.
Hm... Låt oss verkligen hoppas det!

En helt isfri januari skulle i så fall bli allra första gången. Vad jag minns i alla fall. Och tänk om det även skulle gälla för februari. Då hade man fått köra med One Size hela tiden. I alla fall på de ställena där risken för havsöring är stor.

Så är det att ju färre gäddor man får på en dag desto viktigare och roligare blir de. I synnerhet när man bara får en. Och den här kunde jag glädjas åt trefalt. Först befiskade jag en kant. Inåt grund sand och utåt lite djupare med mörk botten. Svagt skymtade jag en långsträckt skugga som lite lojt simmade utåt från själva gränsen. Jag stannade och kastade ivrigt efter den förstås. Den hade inte upptäckt mig helt och hållit men ändå anat att något jobbigt och möjligtvis farligt var på väg och tog det säkra före det osäkra och tänkte att det är nog bäst i alla fall att få lite mer vatten ovanför ryggen.
Jepp, bra på gäddpsykologi är jag och kan läsa deras tankar. I det läget kan de ta. Men inte den här. Inte just där och då i alla fall. Så jag fortsatte förflytta mig. Men en bit bort högg den. Åh, så kul!
Sedan när jag släppt tillbaka den fortsatte jag förstås kasta och fiska. Efter en stund uppstod plötsligt en virvel en bit ifrån mig. Åh, en till! Men det var förstås samma gädda som gått och ställt sig där och nu skrämde jag iväg den, fattade jag till sist. 

En enda gädd- och fiskkontakt på en hel fiskedag. Fast fiskedagarna är ganska korta nu. Det blir inte riktigt ljust förrän vid niotiden. Men jag kände mig nöjd i alla fall. Nu är man på gång. Vågar jag påstå, att härifrån kan det bara bli bättre? Nä, det är inte värt.