13-09-08
Söndag
Mobilfiske
När jag körde iväg hemifrån kvart över sex i morse var det med motstridiga känslor. Ska jag eller ska jag inte? Köra ut med båten alltså. Allra helst ville jag det. Dels för att det var söndag, dels för att det är rena högsommarvärmen men framför allt för att jag gärna hade velat beskåda alla krigsfartygen som ockuperar stan, på nära håll. Det kunde bli fina filmsnuttar och bilder. Men som vanligt blåste det för mycket. Men som vanligt är det inte ovanligt att det kan blåsa ganska mycket ute vid Utklippan och vara betydligt lugnare inne vid land. Dessutom kunde det vara tät dimma. Det kan man inte se på SMHI vad jag vet. Efter lite vankelmodigt vankande fram och tillbaka här hemma, bestämde jag mig till sist för att enbart ta med mig vadarna och därtill hörande utrustning. När jag väl kom ner till kusten och den utvalda sträckan jag skulle befiska var det nära jag vände och körde hem igen. Dels var det spegelblankt och dels hade jag inte det minsta fel förra gången jag var ute och tyckte att algerna växt ovanligt mycket den här sommaren. Precis fullt var det där det annars aldrig växer! Och det låg på ytan nästan överallt verkade det som. Så visst satt jag en stund i bilen, för andra gången idag ett rov för stridiga känslor, som det brukar stå i böcker. Men så såg jag ju att både flaggor om inte precis smällde i vinden så åtminstone rörde på sig. Och rörde på sig gjorde även alla dessa nya vindsnurror som finns överallt. Och att det var spegelblankt berodde mer på att vinden var nordostlig och alltså det var lä där jag hade tänkt börja. Så jag dressade om och gick iväg till det
tilltänkta fiskestället till sist och tänkte att går det så går det.
Jepp, det nästan vimlade av dem, de små liven. De till och med vakade. De jagade nämligen. Nu på sensommaren-hösten brukar det vara gott om småfisk. Tror det är glin som kläckts i våras och nu växt till sig något. Jag har noterat det några tidiga, lugna morgnar från båten också hur de sprätter i ytan när rovfisk gör sina attacker. Men för varje smågädda jag lyckades landa hade jag utan
att överdriva minst fem intressenter. Särskilt i början på dagen. Det där
att enbart använda zilverflugor fick jag raskt sluta med. Jag hade inte så
många och dels var de så långa att de bara missade i hugget. Plus att jag
ville spara dem till andra ställen för här verkade det enbart finnas
smågäddor. Alltså riktigt små, flera. Så jag bytte till en mindre fluga
och i dem är det mycket blått. Eh... Jo... Det är bara att erkänna att har man en massa hugg utan lyckas kroka någon så blir det ens högsta önskan att göra det. Även att det rör sig om gäddor under två kilo. Det bara är så. Under ett par timmars tid hade jag ett högkvalitativt, äkta flugfiske. Lägga kast i liksom fria kanaler mellan sjögräsanhopningar, se plogfåror uppstå som snabbt närmar sig flugan. Hugg, plask och virvel! Men nästan lika ofta att de vände vid flugan eller högg och missade. Men som en del högg! En hoppade och tog flugan på tillbakavägen! Andra blev som tokiga när de upptäckte sitt misstag.
Men visst tröttnade jag efter ett tag. Det blev för mycket. Det slet på wiretafsarna också. Jag stack mig på en gädda också så djupt att jag fick anlägga mitt särskilt medhavda tryckförband för att få det att sluta. Och inga stora såg jag till. Men jag kunde trösta mig med att jag nog gjorde rätt som inte tog båten. För ganska snart ökade vinden ytterligare och jag tror jag nog tyckt att det blåste lite för mycket för min typ av flugfiske från båt. Även om det hade varit jätteskönt med tanke på värmen och det flödande solskenet. Fast det var det även att vada. Riktigt, riktigt trevligt. Nackdelen var att det var många andra som också tyckte det var en skön dag. Men det kom ju inte precis som en överraskning en söndag med högsommarvärme att det var mycket folk ute. Både på vägar, på land och i båt. Såg några båtar med folk som verkade fiska. Kom de i närheten, vadade jag lite diskret in till land för att inte i onödan störa deras förehavanden. Men jag slutade fiska vid tolvtiden och jag antar att senare på eftermiddagen hade väl ännu fler vaknat till liv och sökt sig både ner till och ut på sjön. Det var väl ungefär allt.. Åh, höll på att glömma titeln. Bara en liten grej. Att en mobil ringer
titt som tätt och att nästan alla ständigt har en i örat i livets alla
situationer är naturligtvis ingen nyhet. Även jag har en som jag har med
mig förstås men den brukar ringa väldigt sällan. Men idag ringde den två
gånger. Visst, man kan låta den ringa om man har händerna fulla med annat
men jag svarade ändå. Då så... Nu blir det i alla fall inget mer för idag. Ska bara hitta på
ett passande namn på den plats jag fick fisken. Femton gäddor, jag vet
inte om jag nämnt det. Ja, jag vet sällan vad de heter i verkligheten alla
skär, holmar, vikar och öar så jag brukar hitta på egna som på något sätt
stämmer överens hur det ser ut eller var.
|
