13-09-13
Fredag Sista båtfiskedagen?
Otursdag?
Det där med otursdag märkte jag inte förrän dagen efter. Att det var fredagen den trettonde alltså. Det är inget jag bryr mig om men en halv otursdag kan jag möjligtvis gå med på. Fast det började hyggligt. Redan på första stället fick jag den här fina gäddan:
Vääldigt nära stan, kan jag säga. Feg som jag är vågade jag inte köra utomskärs genast utan tänkte avvakta lite för att se om vinden hade tänkt öka. Eller möjligtvis till och med minska, för det kan inträffa. Passande nog råkade jag ta den här bilden lite senare:
Om man ska hålla sig till olycksdagstemat alltså. Inga olyckskorpar är det utan mycket värre än så. Inte svarta gamar heller utan det värsta av allt; skarv eller som de också kallas här, ålakråkor. Om det är stor- eller mellanskarv vet jag inte. Den tillsammans med sälarna är det som håller på att utrota Östersjöns hela fiskbestånd. Det läser man nästan dagligen i tidningar och även här på nätet när man kollar på en del fiskerelaterade sidor. Jag tror det är alldeles sant också för ofta är det från yrkesfiskarhåll det hävdas och de om några, borde ju veta. Fortfarande dröjer sig sensommarvärmen kvar och det var därför jag valde båten idag. Den här sommaren har det blivit betydligt fler båtfiskedagar än förra året. Men tyvärr inga riktigt stora gäddor vilket jag nog trott jag skulle få. Kanske är det ålakråkorna som ätit upp alla stora men lämnat de små kvar?
Nå, jag tänker inte sätta igång med en ny studie i detta viktiga ämne.
Likaså betraktar jag den andra studien som avslutad. Den om det var någon
skillnad mellan rent zilver och sådana flugor med blått eller grönt i sig.
Nej, ingen påvisbar skillnad kom jag fram till. Helt ovetenskapligt och på ett
väldigt litet material men i alla fall. Jag kan även säga att jag bytte
zilverflugan mot en med blått i sig och efter det fick jag inte ett hugg
på flera timmar. För efter gäddan på bilden fick jag för mig att pröva ganska långt ut och bort.
Men jag skyller inte på flugan. Det kunde lika gärna vara fredagen den
trettonde som slog till. Eller vädret. Kolla noga på den här bilden. Syns gäddan?
Javisst gör den det. Men varför ta bilder på smågäddor kan man undra.
Jag var fullastad med spön, bensintank och väska och på väg mot bilen när blicken låstes fast vid gäddan. Satte försiktigt ner allting på bryggan, letade fram kameran ur väskan och smög så nära jag kunde och fick den här bilden. Kul. Och det är varje gäddfotografs plikt att visa upp alla sådana gäddbilder man lyckas ta. Genom åren har jag varit inne på det här med stadsfiske då och då. Jag vet ju att det finns gott om stadsgäddor. Flera gånger har jag tänkt att fiska här i stan exempelvis en regnig novemberdag. Iklädd vadare då förstås. Jag vet flera ställen som skulle vara väldigt lämpliga för det. Men det har aldrig blivit av. Ofta för att jag inte velat offra en sådan dag för då är det ju ännu bättre någon annanstans. Plus att det ändå rör sig en hel del folk ute. Plus att man kan få en hund, bil, buss eller person i bakkastet om oturen skulle vara framme. Men jag är ganska övertygad om att jag skulle få ihop en bra dagsranson med gädda om jag kunde genomföra det. Fast det största problemet är att det är många korta sträckor som är lämpliga och som man inte kan förflytta sig gående emellan. Eller rent fysiskt kan man nog det mellan en del ställen men vem vill promenare omkring i centrum iklädd vadare och bärande på ett tiofots flugspö och vadarstav? Inte jag i alla fall. Vill man fiska med spinnspö skulle det vara betydligt lättare och mindre iögonfallande. Det är många som gör det också. Men vem vill fiska med spinnspö? Inte jag i alla fall. Jag vill att gäddfisket ska vara roligt nämligen. Och betydligt ännu mycket mindre med haspelspö.
|
