13-10-01 Tisdag
Trollemöllas förbannelse
Först bara bildbevis på att jag minsann kan binda andra flugor än zilverzaror: Tyvärr fick jag ingen fisk på någon av dem. Vilket kan bero på att jag inte fick anledning att byta till någon av dem. Men sådant vet man inte i förväg och det är bra att vara förberedd på det mesta. Ja, idag var jag tvungen att köra de drygt 15 milen till Degerberga i
Skåne för att fiska i Trollemölla. För att jag hade bokat den dagen redan
i mars och det går inte att avboka. Jag tänkte så för en månad sedan när
jag var där att det är dags att bryta den förbannelse som gör att jag
känner mig tvingad att fiska där minst en gång om året. Idag var det en så
kallad öppen dag där vem som helst kan köpa fiskekort. Annars är det
klubbar och liknande som bokar hela anläggningen. Sist tyckte jag det blev
lite för konstlat, lite för slumpmässigt, lite för lotteribetonat.
Nackdelen med så stor fisk är att de sällan vakar. Nästan samtliga som
dras upp väger så där mellan 4-6 kg. Det började bra. Det vill säga dåligt. Ingen fick något på länge. Man kastade och kastade. Inget liv i dammarna, vad man kunde märka. Annars brukar första timmen vara den säkraste. "Idag verker det trögt" sa alla. Visst, en och annan fisk började hugga men vid middagstid hade inte många tagits. Själv hade inte haft en enda intressent. Att det var dåligt överlag trodde jag berodde på att det varit så kallt under natten. Men efter lunch började det hända saker. För de andra. Den där särskilda Trollemöllakänslan; alla andra får fisk utom jag... Åh, så synd det är om mig! Bra, tänkte jag, nu blir det lätt att avsluta den här affären med Trollemölla för gott. Och så slipper jag hålla på att kladda med och ta hand om fisk när jag kommer hem. Men då hände det här: Och sättet jag fick den på! Det var i Övre dammen vid den så kallade
Munken; till höger om den. Jag såg att en fisk höll till strax utanför
busken som hängde ut över vattnet. Jag tog spöet med flytlinan och en stor
trollsländenymf på och la den där omkring. Jag hade sett de vågrörelser
som uppstår då en fisk vänt strax innan den skulle bryta vattenytan. Kul. Då slapp jag i alla fall gå helt bom vilket är en otrolig skam och nesa här i Trollemölla. Men det ändrade faktiskt inte mitt beslut.
Men senare på eftermiddagen slog förbannelsen till med full kraft. Det var i Nedre Dammen och jag satt på en sten. Den som är längst till höger vid bäcken från Övre Dammen. Dels för att jag var trött på att stå och dels för att det är väldigt bra att hålla en låg profil. Nu såg man mer fisk i rörerelse. Både för att jag satt för då blir de inte så skygga och för att då blev synvinklen mot vattnet bättre. Även med polariserande solglasögon och avskärmande hattbrätte, kan det ändå vara svårt att komma under reflexer från vågor och ljus ibland. De som snabbt passerade var ingen idé att
försöka på. De såg inte åt flugan. Men så var det andra. Som rörde sig
långsammre. Och en del som stod nästan stilla. Där blixtrade det till. Där
bedrev jag lite äkta flugfiske, tyckte jag. Där kunde man försöka lägga
flugan i passande läge. Där högg flera regnbågar och där hade jag en
ytterst spännande och rolig timme. Jag hade bud på flera. Men det är nackdelen när man ser fisken. Åtminstone jag har en tendens att göra mothugget alldeles för tidigt. Särskilt var det en väldigt stor som missade i hugget tre gånger. Jag såg sällan själva flugan utan fick gissa var den befann sig och gissa när fisken gapade över den. Så jag slet den ur munnen på dem innan de stängt till den. Gång efter gång. Fantastiskt roligt var det och hög puls och hjärtklappning gav det. Jag inbillade mig också att det var just den här fina trollsländenymfen som gjorde skillnad. Den kan förresten ses ligga på gällocket på regnbågen i bliden ovan. Men begreppet "blixtra till" betyder också att det är kortvarigt. Aktiviteten dog ut och så hände inte så mycket mer för min del. Så suck, nästa år blir det väl jag som kör dit igen.
|