13-11-05
Tisdag
Publikfiske
Idag tyckte jag att jag borde våga mig utåt. Mot utsidan och öppna havet. Nja, det skulle visa sig en ganska dålig idé.
Den här bilden är från det jag kallar Ställe ett. Där fick jag bara en gädda vilket faktiskt kom som en överraskning. Alltså att jag överhuvud taget fick någoning alls och inte tio gäddor. Att jag ens gjorde några kast där berodde på att jag gått en bra bit dit och behövde vila mig lite. Inte för att jag var trött utan för att jag var på gränsen att bli svettig och behövde svalna av innan jag kunde fortsätta mot ställe två dit det var en bra bit att gå. För svettig vill jag absolut inte bli. Det blåste på tok för mycket rakt in och då är det ingen mening att ens försöka. Men det gjorde jag alltså ändå och mot alla odds fick jag en och hade till och med ett par känningar till. Kul. Bilden till höger: Ta bara en sådan sak som att kolla på vädret. Än var det solsken och än täckte blåsvarta moln himmlen. Till och med samtidigt. Det både ösregnade och solen sken och då fick jag en av mina bästa regnbågsbilder någonsin. Oj, nu när tittar noga på den, upptäcker jag ytterligare en båge, lite till höger om den tydliga. En ytterst svag men dock. Bilden till vänster är ju inget vidare men så är den också klippt ur en
film. Trodde gäddan var betydlgt större och satte därför upp kameran på en
sten. Dagens största gädda; 3 kilo. Då så... Då var ställena ett och två redovisade. Återstår då ställe tre. Det är då rubriken får sin förklaring. Jag hade lite tid över och solen sken ivrigare än någonsin så jag tänkte att varför inte köra dit och fördriva en skön timme? Sagt och gjort körde jag vidare och svängde in mot ett litet ställe där det i och för sig brukar finnas en hel del hundpromenerare men det stör inte mig så mycket. Men en vardag i november brukar det vara tämligen folktomt överallt ute i naturen. Men så absolut icke här idag. Vid det här stället finns också en militär installation. En liten
staketomgärdad hamn och några förrådsbyggnader där det oftast är helt öde.
Men där var det liv och rörelse idag. Fullt med bilar eller kanske snarare
fordon på parkeringen. Militärbåtar i hamnen. Och beväpnade vaktposter vid
grinden. Tänkte nästan vända om och köra ut därifrån men en blick ner mot
viken fick mig att ändra mig. Jag vadade ut och började kasta. Jag brukar alltid börja längtst till
höger, precis vid gränsen
mot det militära området och kasta in mot en, förmodligen, förbjuden liten
vik där inne. Där brukar jag alltid få den första lilla gäddan nämligen. Men
idag vågade jag inte det utan gick några meter till vänster istället, åt
det civila hållet. Gjorde väl några kast utan att något
särskilt hände. Bäst jag stod där fick jag det första påslaget. Gäddan plaskade duktigt i ytan men lossnade. Precis då hade spinnfiskaren kommit tillbaka och stod där bakom mig. Jag hörde inte riktigt vad han sa men han hade tydligen börjat här och fiskat igenom den sträcka jag hade tänkt mig. Han hade fått ett par smågäddor, sa han. Då missade du den här, sa jag. Plus någonting om att här brukar det mest finnas smågäddor. Vilket är helt sant. Men visst har det hänt att jag både fått och sett större häromkring. Så började jag få den ena efter den andra. Vakterna uppe vid grinden stirrade ner mot vattnet. Jag gjorde lite show av det, erkänner jag. Höll upp gäddorna så jag var säker på att de skulle se dem och släppte tillbaka dem så det både syntes och hördes. Fler och fler soldater samlades uppe vid parkeringen. Dock inte för att kolla på vad jag höll med på utan det var någon slags uppställning. Mitt fiskande kunde de nog inte undgå att se i alla fall för alla de meniga stod vända ner mot vattnet. Jag la ner lite extra kraft i kasten och ansträngde mig så det skulle se snyggt ut. Dramatiserade gäddorna plaskande och tyckte det hela var lite roligt faktiskt. Jag förflyttade mig mer och mer utom synhåll bort mot där det börjar bli djupt och svårvadat och kunde konstatera att jag sammantaget landat sju gäddor på den sträcka spinnfiskaren varit strax innan. Så där ser man... Exakt vad får var och en dra sina egna slutsatser. Jag vågade inte plocka fram någon kamera där. Vem vet? Då hade de nog skickat ut den där stridsbåten mot mig,
krävt att få kameran, slitet ut minneskortet och slängt det i sjön! Men det fanns en stridsbåt där som jag kunde studera. Plus att jag även
till mitt förtret upptäckte en liten båt som närmade sig. Såg ut som
sportfiskare. Trollingfiskare eller jerkbaitare förmodligen... Suck,
tänkte jag, ska nu de också komma här och störa. Men då la stridsbåten ut
och satte full fart mot småbåten! Det är en ganska imponerade syn för
de är stora och svarta och river upp ett väldigt svall. Det såg ut som om de bordade den!
Och ja' ba' "Yess! Nu får de vad de tål" Snart förstod jag att det var någon slags övning för det förfarandet upprepade sig ett par gånger till, så jag förmodade att även småbåtarna tillhörde militären.
|