13-12-14

Lördag

It's videotime!

Ja, äntligen är det dags för en ny, fantastisk, högoktanig, tjohoandes gäddflugfiskevideo från gagnekulla.net! Som ni har väntat!

Men först några ord om dagens fiske. Om jag nu kan hitta några förstås. Mitt största fel som gäddfiskare är att jag ständigt verkar hamna fel. Tror det ska bli ett väder, anpassar mig för det och så blir det givetvis  något helt annat. Idag eller snarare tidigt i morse, trodde jag att vattnet var på väg att sjunka. Är det läge för fiske brukar jag gå in då och då på SMHI för att se de senaste fluktuationerna i vattenståndet ett par dagar i förväg. För tillfället är det väldigt mycket vatten i hela Östersjön så jag var pessimistisk men plötsligt hade det blivit vindar mot ost-sydost och det skjuter ju på vattenströmmarna ut ur nämnda Östersjö. Den sydostliga vinden skulle dock bara vara tillfällig och övergå till det allra vanligaste västliga eller sydvästliga hållet, tyckte SMHI. Kontentan av det blev att jag hamnade både i lä, med väldigt svaga vindar samt ett högvatten jag tyckte var lite för högt för min kräsna smak.

Men som kompensation fick jag lära mig något nytt om gäddornas vanor. Nämligen att de går in och ställer sig väääldigt grunt trots att det är högvatten. Eller är det därför...? På nätterna också till råga på allt.
För idag råkade jag börja alldeles för tidigt. Så här års blir det ljust så pass sent att rent klockslagsmässigt är det förstås inte så tidigt. Att de inte är särskilt pigga på att hugga när det är absolut spegelblankt är ju någonting som är allmänt känt eller i vart fall trott. Men både viktigare och riktigare, tycker i alla fall jag har märkt, brukar de vara hungrigast mitt på dagen så här års.

Så under de första timmarna inskränkte sig mitt fiske till gäddskådning. Den första gäddan fick mig att riktigt hoppa till. Jag skulle ta mig över en kåsa, tror jag det heter. En lokal benämning på två små stenpirar där det ligger en jaktkanot eller annan liten båt emellan. Fast nu är de tomma för nu är de allra flesta båtarna uppdragna. I vanliga fall räcker vattnet mig upp till knäna men idag upp till midjan. Precis när jag skulle börja klättra över stenarna, slog en gädda där. Så nära den stänkte upp vatten i ansiktet på mig.

Sedan såg jag den ena gäddan efter den andra simma ut på djupt vatten när jag försiktigt förflyttade mig längs stranden. Lika ofta virvlar. Och ingen ville hugga. Inte förrän efter ett par timmar började de visa lite intresse för zilverzaran.

Det har sin tjusning att fiska i total lä och vindstilla. Särskilt när det är mulet, disigt och lite dimma. Överhuvud taget att vara ute och lalla omkring nere vid kusten. Man är nästan unik som tycker sådant väder är toppen nu i december, jag vet. När de allra flesta andra tycker precis tvärtom; ryser, klagar och ojar sig. Vad gäller själva fisket är det extra viktigt att röra sig väldigt försiktigt. Absolut inte slamra med vadarstaven mot en sten. Men åh, så kul det är när man upptäcker det här plogsvallet som liksom bildas av sig självt och sätter fart mot flugan!

Det är märkligt; så fort någon ser mig undrar de om jag fått något. Givetvis när jag träffar på någon när jag är nere vid kusten i full mundering. Men idag inträffade det precis när jag lämnade bilen och skulle gå iväg till det första stället. Tidigt på morgonen och så mörkt att jag nästan fick treva mig fram. Fast det beror ju också på att jag har solglasögon på mig som det ser extra mörkt ut. Men då dök det upp en lokal och pratsam hundpromenerare som hojtade denna klassiska fråga. Nej, skrattade jag, jag har inte hunnit börja än. Han var ute så tidigt för att kolla in på folks juldekorationer, avslöjade han för mig.