14-01-22

Onsdag

Bistert allra värst

För att göra triaden fullständig...

Ja, idag tog jag allra sista chansen för fiske på ett bra tag. Körde ner mot kusten på vinst och förlust. Det har stadigt blivit kallare dag för dag den senaste veckan och risken för isbildning var inte obefintlig. Jag var helt och hållet beredd på att bara göra en u-sväng där nere och köra hem igen. Och inte blev det mildare ju länge mot havet jag kom som det brukar. Det var minus två när jag började och minus två när jag slutade. I vattnet 0,3 grader.

Men så här såg det ut:

Det var isbildning på gång allra längst in i vikarna såg jag men lite längre ut mestadels fritt vatten. Till idag hade jag valt ställe helt beroende på att det skulle vara totalt lä både för vinden och dyningarna. Inte hur bra det brukar vara för då skulle jag förstås inte ha valt den här sträckan.

Eeh... Jag har ju råd att slösa bort lediga dagar på väldigt osäkert och måhända plågsamt kallt fiske. Jobbar 60% numer så jag har gott om tid. Men att den här blir sista fiskedagen på väldigt lång tid står helt klart. Dels går jag in i en jobbarvecka nu och dels fortsätter det här högtrycket och kallare för var dag som går ska det bli, utlovas av SMHI. Så nu lägger sig isen. Och när den väl gjort det kan det dröja länge innan den går igen. Snyft...

Isbildningen har redan börjat och här lät jag gäddan demonstrera det faktum att man ibland fick krasa sig igenom lite is innan man kom ut på fritt vatten. Så hur var det att fiska i minusgrader? Jag undviker ju det för fulla muggar i vanliga fall och visst är det lite jobbigt. Dels problemet med is i spöringarna. Det löste jag genom att i så gott som varje kast pressa ner spöet under vattnet, hålla det där när flugan sjönk och skaka det innan jag började ta hem linan. Funkade hyggligt. Men glömde jag det eller la flugan på så grunt vatten att jag inte ville låta den sjunka, fick jag obönhörligen ishinder i spöringarna. Dels frusna händer. Fast det inträffade mest efter man fått fisk och var tvungen att blaska med dem lite extra i vattnet. Handskar? Nä, det är bara för veklingar och stugsittare. Fast det får jag erkänna att jag tog på mig handskar under de prommisar som var nödvändigt då och då för att uppgradera min interna värmepump. Annars frös jag inte trots att man ständigt blir lite våt om fingrarna när man tar hem linan. Just för att jag lyckades ganska bra med att hålla mig i lä.

Sedan sist visste jag ju att det inte är det minsta omöjligt att få fisk trots luft- och vattentemperatur men det var många gäddor som faktiskt inte brydde sig om min fluga. Det kunde jag se för bottnen var extra känslig för att bilda dymoln. Det var fast sandbotten och inte dy men det minsta jag satte ner foten så virvlade det upp, som man brukar kalla det, dammoln. Därför hade jag full koll på de gäddor somt stått grunt och gav sig iväg när jag närmade mig. Och eftersom jag var medveten om det, la jag ju kasten längs med stranden så många av de gäddorna bör ha sett flugan och struntat i den. På sätt och vis var jag tacksam för det för som sagt, vid varje gädda jag fick, tog det tid innan känseln återkom i vänsterhanden. Men handskar, nej tack!

Så var det flera gäddor som inte hann fram till flugan. Många envisades nämligen med att försöka hugga lite för nära mig. Precis när jag slet upp flugan för nästa kast eller fört spöet så långt bakåt att fulgan stannade. Men kul och spännande var det för ett par gäddor fick jag inte fast förrän efter tredje eller fjärde försöket. Och några inte alls.

Nu till en stor nyhet: Ibland får jag för mig att jag betraktas som konservativ och envist håller fast vid det gamla och invanda. Misstänksam och sur inför allt som är nytt. Fel! Fel! Fel! Kolla på bilden! Ni ser... Kroken förstås! En helt ny sort som jag provade idag för första gången. Inte Kamasan. Jag råkade se den ute på Kamms i höstas och tog med en förpackning. Band upp ett par stycken och idag använde jag den här flugan hela tiden. Det är en "Drennan Wide Gap Specialist". Storlek 6 givetvis. Finns det andra storlekar? Så hur var den? Tja, jag märkte ingen större skillnad gentemot Kamasan. Alla gäddor som jag kände, fastnade. Spetsen är lite inåtböjd och kanske jag tyckte att de var lite svårare att ta loss. Men å andra sidan ska hullingen vara "micro barbed". Jag vet, jag har lite dåligt samvete att jag kör med hulling på kroken. Jag vet! Jag böjer in den minimala hulling där är och testar det nästa gång.

Så kom inte här och peka finger att jag skulle vara förändringsobenägen!
Nå, det är för lite testmaterial för att jag ska kunna avge något rättvisande omdöme så jag lär återkomma.

Visst är själva flugan läcker! Den är 12,5 cm lång, mätte jag den till alldeles nyss. En perfekt lagom munsbit både för havsöring, små och stora gäddor. Så stora (eller små, om man föredrar det) har alla mina flugor varit jag använt hittills i år. Det är själve £¿ß¶¥≠ØĦ!! att det ska frysa på nu så jag inte får tillfälle att verkligen bevisa det.

Här en bild på den sista gäddan. Kom på att använda den särskilda knappen jag har på kameran med en storfisksymbol. Den inställning som gör att små gäddor ser extra stora ut. Gäddan var störst idag men bara på tre kilo. Fast kul ändå för den högg på exakt det ställe jag trott. Där, tänkte jag nämligen, där är hela sträckans allra bästa plätt för lite större gäddor. Det blev också det allra sista kastet för dels var så gott som hela sträckan färdigfiskad och jag ville inte köra någon annanstans. Plus att jag för att kunna fiska vidare skulle vara tvungen att gå ytterligare en lång promenad för att få tillbaka värmen i vänsterhanden. Och det är sannerligen inte promenadvänligt nu här längs stranden. Allt är stenhårt fruset och så är det gott om is. Gärna under ett tunt snölager så man inte upptäckte det förrän man halkade till. Jag var hela tiden beredd på att dratta på ändan för vadarbyxornas filtsulor är redan innan hala på fast mark på land. Nu fanns det ju inga vittnen som kunde se det och välklädd som man är, är det liten risk att slå sig. Däremot kan man råka trilla på spöet och knäcka det eller att rullen slår i sten och går sönder.

Inga vittnen, påstod jag men det var lite fel. Helikoptern på första bilden, återkom och när jag höll på med gäddan nästan stannade den ovanför mig och jag såg folk inuti den som förmodligen tittade ner på mig. Ett tag trodde jag det var ryssar utsända av Putin för att än en gång försöka få reda på var jag håller till. Men snarare var det tvärtom; alltså en svensk militärhelikopter som misstänkte mig för att vara rysk grodman som låtsade vara någon sorts galen sportfiskare som var ute i detta bistra väder. Det har nämligen varit ryska grodmän i farten alldeles i närheten här förr.
Det är sant! I alla fall att helikoptern hovrade över mig en liten stund. Även det med de ryska grodmännen är om inte sant så i alla fall starkt misstänkt på 80-talet.

Nå, jag genomförde fisket i alla fall och det är jag lite stolt över faktiskt. Okej, det kanske är vardagsmat för de skånska kustfiskarena efter havsöring och förstås alla som fiskar från is, det här att vara ute i minusgrader men för min del är det väldigt ovanligt.

Nu lär det bli ett långt uppehåll till nästa fisketillfälle för min del tyvärr.