14-02-15

Lördag

Fiskefeber

Nu har verkligen idétorkan vad gäller att variera dagboksrubriken slagit till ordentligt. Visst är det så. Fast nu var det så att idag skulle jag egentligen städa. Men så kände jag att jag höll på att bli sjuk. Eller inte sjuk egentligen men lite feber och förkylning var på gång. Så pass att jag nog inte skulle orka städa. Så tänkte jag ett varv till och kom på att köra ner till kusten och fiska lite; det är betydligt mindre ansträngande för kroppen. Det klarar jag!

Dessutom ville jag testa min handduksidé. Så nu har jag både handdukshållare och handduk på vadarna. Dock inte på samma ställe. Fäste den uppe vid axeln och så regnrocken över. Funkade bra. Men tyvärr blev det inte så många tillfällen att pröva den i skarpt läge. Nu slog det här efter-islossningen-syndromet till ordentligt. Det vill säga att jag har väldigt svårt att hitta gäddorna nu. Prövade en sträcka där jag brukar komma i kontakt med ett tjugotal gäddor i vanliga fall men idag bara två. Körde till ett annat där jag i alla fall brukar märka av åtminstone en 5-6 stycken. Idag noll. Trots ett alldeles förträffligt fiskeväder. Regn, hård blåst och ett par, tre plusgrader. I lä förstås. Där det blåst ännu hårdare är på Fisheco nyligen. Det är en nyhetssida om sportfiske jag ibland kikar in på. Jag har ägnat en hel del tid åt att sätta mig in i debatten om gösfiske och eventuella oetiska fiskemetoder. Samt kritiken från djurrättshåll att sportfiske är onödigt djurplågeri. Särskilt då catch and release. Jag tänker inte redogöra för allt som står där för det täcker flera sidor men för de som är intresserade finns det mesta här: http://www.fisheco.se/  Min åsikt är att det vi (människor i allmänhet) tycker är kul och trevligt för oss också är rätt. Kommer det någon och ifrågasätter det så reagerar vi ungefär som de allra flesta kommentatorerna gör. Det vill säga med motangrepp, skäll och förolämpningar mot i det här fallet journalisten. Många ömma tår verkar hon ha stampat på. Mycket handlar om någon som benämns för gösdrottningen. Tydligen har det skrivits om henne i olika tidningar och medier och att hon vid något tillfälle dragit upp "ett hundratal" gösar på en dag. Och antar jag, returnerat de flesta eller alla. Detta genom "dataspelsfiske" med ekolod. I ursprungsartikeln hävdas det att det bedrivs rovfiske på gös med de här metoderna och att mycket säljs till restauranger och krogar i Stockholm. Med tanke på det anonyma näthat journalisten fått ta emot verkar det stämma. Men det är bara som jag tror. I en fråga tror jag dock hon har helt fel och det är att intressekonflikt skulle föreligga om sportfiskare jobbar på länsstyrelser och liknande. Tvärtom tror jag det blir synergieffekter. Absolut inte som att sätta bocken som trädgårdsmäster eller förskingraren som kassör.

Jag vet att jag för ett par månader sedan kommenterade en artikel i Sportfiskaren om gösfiske med Fishfinders och hade en del synpunkter på det.

Annat som jag inte gillar är fiske med massförstörelsevapen. Eller mängdfiskemetoder. När det är fisken som blir viktigare än själva fisket. När fångsten är allt. När man går till ytterligheter för att ta stor fisk. När man trollingfiskar med 17 spön och antar jag, söker av området med ekolod. När man drar ut på isarna med en 12-13 olika spön och förmodar jag, ekolod för att lokalisera stora gäddor. Eller gösar.  I synnerhet om man använder  levande betesfisk.
Skillnaden mellan yrkesfiskeredskap som trålning och långrev krymper lite väl mycket. Men det är som jag tycker och det får man göra, hoppas jag.
En annan sak som jag möjligen kan ha nämnt förut är att tävlingsfiske lämnar fältet vidöppet för angrepp just från djurrättsaktivister och liknande kritiker.

Krasch och klirr! Oj vad det krasar i glashuset! En del av ovanstående har jag ägnat mig åt som ung. Se gärna mitt Fiske-CV. Men man blir förhoppningsvis klokare med åren. Och att man som ung gör vad de vuxna gör utan att tänka närmare efter.

Men catch and release då? Det måste väl ändå vara bra? Nja, med tvekan godkänt. Det verkar som flera djurrättsaktivister inte har några problem om man slår ihjäl sin fisk och äter upp den. Men släpper man tillbaks den plågar man den för nöjes skull.
Tja, viss sanning ligger det i det resonemanget. Det är svårt att argumentera emot.
Men precis som Jag Ohlsson så riktigt konstaterar i sin utmärkta svarsartikel är det inte så lätt att sluta fiska. Just för att det ligger i våra gener att tycka det är kul. Inte i allas för vi har olika. Men givetvis har det varit en stor evolutionär fördel att det funnits folk i det band av jägare-samlare vi fortfarande är genetiskt sett, som gillat att jaga och fiska. Plus att det organiserade sportfisket gagnar fisken (i vid bemärkelse) betydligt mer än det fördärvar.
Men alternativet att enbart fiska för att ta vara på fisken till mat skulle snart utarma bestånden, skulle jag förmoda. För att sluta helt är inget alternativ. I alla inte så länge det är tillåtet.

Plus att om man använder en pytteliten krok minimerar man risken att skada gäddan.

Vad gäller högteknologiska hjälpmedel till fisket är det ju så att man sätter gränsen för det tillåtna till det man själv använder. Och i mitt fall blir det polariserande solglasögon.
Det pågick förresten en liknande debatt om karpmete. Och visst är det nyttigt att få sin älskningshobby beskrivet från andra sidan, så att säga. Ja, just karpmete har jag aldrig sysslat med men det låter onekligen lite märkligt som det beskrivs.

Tillbaka till mitt eget fiske upptäckte jag att det är skillnad mellan den östra och västra skärgården vad gäller isfrihet. I den ena fanns det en hel del is kvar längst in i vikarna. Samt att förkylningen i alla fall inte blev värre efteråt.