14-02-17

Måndag

Sol och bad, sand och segelbåtar

Ha, slå det som rubrik för den sjuttonde februari! Och jag har bildbevis som täcker alltihop. Förutom att det bara var en segelbåt. Plus att det inte var jag som badade. Utan de här två hundarna:

Jag skulle också kunna ha med någonting om den världsberömde naturfotografen som slog till igen. Jag alltså. Det vill säga om jag varit lite mer med på noterna. Men jag är bara naturfotograf på deltid. Främst är jag ju fiskare. Vilket innebär att jag först och främst har blicken riktad mot vattnet och flugans gång däri. Vilket gör att jag oftast missar vad som pågår och händer inne på land. Och när det väl gör det måste jag först krångla fram kameran, knäppa på den och rikta in den och därefter ta bilden.
Men om jag hade haft kameran beredd och blicken mot land, hade jag fått  jättefina bilder på två älgar som dök upp på stranden. Nu såg jag bara skymten av dem när de brakade in bland enebuskarna och försvann.

Tidigare på morgonen såg jag en säl som mer bokstavligt dök upp. Men eftersom jag nyss haft med en sälbild brydde jag mig inte ens om att försöka.

Nu får jag nöja mig med den här hundbilden. Den ene av dem simmade ända ut till mig och nosade på vadarbyxorna och höll på att trassla in sig i löslinan. Därefter höll de på att kuta omkring både i vattnet och bland buskarna på land.

Vad gäller själva fisket är det inte så mycket att rapportera om. Däremot kastandet. Till idag hade bytt linorna på spolen från en WF till en DT. Vilken skillnad! DT äger! Oj, oj, oj så mycket bättre en DT-lina är. Man rullar upp den mycket lättare från vattnet, får tyngd och kraft i kasten och man kan nästan skriva sitt namn i luften med den. Det var den gamla, utslitna som jag ville använda lite till.
Jag var på Flugor.se härom dagen och köpte mig två nya men har inte packat upp någon av dem än. De hade nämligen rea på DT-linor så jag passade på. En 5:a och en 6:a. Det är ingen som köper dem nu för tiden, sa han i butiken, så de funderar på att sluta föra dem. Synd.

Det blåste som bara fanken på första stället trots det var lä. Chans på öring. Fast liten. Tänkte att de kunde ha gått in i lä men det var bara sälen som gjorde det.

Körde därifrån ganska snabbt, in mot innerskärgården. Där befiskade jag en ganska lång sträcka där jag beräknade det fanns åtminstone tre säkra ställen eller liksom plättar. Men bara den första höll lite gädda. Bara smågäddor.

Men visst är det härligt att kunna vara ute och vada och fiska redan i februari!

Och för varje dag som går utan ryska och polska högtryck, ökar ju chansen att det ska förbli isfritt.

Hm... 120 stycken... Det är mycket det. Angående gös-debatten. Det var det antal hon dragit upp på en enda dag, hon gösdrottningen. Personbästa.

Jag stod och tänkte på det under tiden jag fick dagens gäddor. De stod nämligen ganska samlade och det blev tätt mellan huggen.  När jag får för många har jag två strategier. Först börjar jag slita väck flugan när jag ser fisk efter. Och sedan kasta åt ett hela annat håll. Detta om de är små förstås vilket de allt som oftast är.
När det inte hjälper brukar jag gå därifrån. Det får inte vara för lätt. 
Visst, ibland har det hänt jag stannat lite längre i hopp om att någon stor ska blanda sig i leken. Fast idag löste sig problemet av sig självt och jag fick inte ett hugg till i fortsättningen.

Förresten slutade handdukstricket att fungera. När jag skulle rätta till den, gick hanken sönder. Fick knöla undan den. Men solen sken just när jag fick gäddorna så jag frös inte så mycket.