14-03-03

Måndag

Ny lina idag

Rubrikinnehållet idag är väl egentligen enda anledningen till att göra ett dagboksblad. Inte för att jag tror det intresserar en större allmänhet att få reda på att jag började med den nya DT-linan idag. Eller snarare en mycket liten allmänhet för den delen. Nej, det är bara så jag kommer ihåg när jag tog den i bruk så jag får reda på hur länge en lina håller innan den blir utsliten. Jag har bara ett vagt minne att den förra höll i... Tja... Två år...? Ett och ett halvt...? Två och ett halvt...?
Nu har jag tydligt markerat startpunkten så jag lätt kan gå tillbaka i mina dagboksblad och kolla.

Det blev väl också den här fiskedagens största behållning att njuta av skillnaden mellan en gammal, stel, sprucken och lite knottrig lina som hela tiden snodde sig om sig själv, bildade knutar som hindrade kasten och den nya, lena och smidiga.
Och kasta gjorde jag. I fem timmar utan att känna minsta hugg, se efterföljare eller virvel.

På första stället:

Ett ställe där det ska vara chans både på blank fisk och grönfläckig nu. Jag skyller på den ostliga vinden. Den är inte bra där. Det är ganska sant faktiskt. Och efter de fem timmarna ville jag hemskt gärna känna några hugg så då körde jag till ett välkänt smågäddställe. Högre ambitioner har jag sällan. Till skillnad från andra:

Jag såg nämligen en annan artikel på Fisheco. "Hetaste trenden inom gäddfisket" Den handlade om pelagiskt gäddfiske. Många bilder på jättegäddor folk höll upp. Nu har ju jag missat alla heta trender inom gäddfisket sedan 70-talet men visst lät det intressant (Alla får själva läsa så jag refererar inte så mycket). Det går ju ut på att fiska i mitten av ingenting, som vi sa förr. Det vill säga folk som höll på att kasta utan anknytning till kust, grund eller någonting. Vi trodde alltid det var nybörjare som inte hade en aning. Även nu i modern tid när jag fiskar från båt om somrarna och skriver om det här, har jag tyckt det. Men, brukar jag alltid ha med som en brasklapp; kanske de vet någonting som inte jag vet?

Fast det här nymodiga, pelagiska fisket verkar mest bedrivas i stora insjöar. Men hur hittar de alla de där jättegäddorna då? Jag menar, det är ju nästan bokstavligen oceaner av vatten att kasta sig igenom. Jag läste och läste och hemligheten var att lokalisera stimmen av bytesfisk. Vilket naturligtvis inte var någon hemlighet. Men hur gjorde de det? Jag läste och läste... Och inte förrän i slutet, i liksom en bisats kom det fram: Genom ekolod och Fishfinders. Förstås.
Men självklart och givetvis använder de inte dem till att lokalisera själva gäddorna. Det misstänker jag inte för ett ögonblick. Aaabsolut inte. Det stod det ingenting om så det tar jag för givet.
Och om de nu mot all förmodan ändå skulle göra det så får de naturligtvis göra det.
Det är upp till var och en att bestämma vilka metoder man vill använda för att få stor fisk. Eller mycket fisk.

Idag fick jag nöja mig med den här som största på två och ett halvt kilo cirka:

Och hur den kunde fastna på det sättet fattar jag inte. Det är ju precis inget ryckfiske med stora trekrokar jag bedriver. Men det är en bild som jag brukar ha med någon gång varje år. På felkrokade gäddor alltså. En annan bild som också alltid återkommer är den med den blodiga handen. Vi får se när den dyker upp. Ytterligare en är den med en gädda med en eller flera avslitna gälbågar men som har läkt. Fast den brukar inte vara med varje år utan vartannat eller vart tredje. Ja, tyvärr är mitt fiske ganska enahanda och förutsägbart.

Det här andra stället låg i total lä vilket innebar att (till och med) smågäddorna blev extra försiktiga. Så här hade jag desto fler efterföljare, hugg och virvlar.

Men för att vara tydlig; det var absolut inget uttalat mål att jag inte skulle få någon över fyra kilo. Så säkra är inga smågäddställen att det då och då inte kan dyka upp överraskningar. I synnerhet nu under tidig vår då gäddorna är on the move. De ska till och ifrån sina lekvikar och jag vet inte vad. Vad som helst kan hända!
Det är ju det som utgör spänningen att man inte vet vad det är som går därute och eventuellt ska hugga. I synnerhet som jag inte har en bärbar Fishfinder som talar om för mig vad som simmar därute...

Och till och med här har jag både fått och sett gäddor i åtminstone femkilosklassen några gånger genom åren, så det så.