14-03-05

Onsdag

Ytaktivitet

Här en bild från Första Stället:

Hm... Med tanke på den aktuella världspolitiska situationen just nu får man tänka på vad man skriver... Fast om folk läser det här om några veckor, månader eller år är den ju överspelad sedan länge. Men just nu handlar det mycket om gäddfiskaren Putin, Ukraina och Krim.
Men jag tror inte jag överdriver så värst mycket om jag påstår att här lyckades jag fånga hela den Svenska Flottan på en enda bild! Kanske till och med huvudparten av hela det svenska försvaret.
Ha, ha, skojar bara.
Det finns ju även några flygplan också. Och minst en helikopter. Jag tog nämligen en bild på en lite senare på dagen men jag tar inte med den nu. Dels hade jag med en helikopterbild för lite sedan och dels ska det här egentligen handla om fiske.

Här på första stället hade jag inte ett enda hugg. Trots att jag såg 10-15 gäddor. Och inte en enda av dem följde inte ens efter. Hur kan det komma sig?
Det enkla svaret är att jag jagade ut dem från strandregionen. De stod väldigt grunt, nästan på land och när jag kom gåendes och vadandes, pilade de ut med väldig fart. Jag har ju sett det ofta och varför de ställer sig så extremt grunt har jag ingen aning om. Okej, det verkar mest röra sig om mindre gäddor.
Idag var jag ändå så pass slug att när jag kom till en liten vik jag vet brukar vara hyggligt bra, började jag med att gå och klampa och plaska mig genom vassen vid stranden. Mycket riktigt jagade jag ut åtminstone en 7 - 8 gäddor därifrån. Så gick jag vidare och började fiska mig tillbaka. Min listiga tanke var förstås att nu befann sig de gäddorna ute på nåbart vatten och att de skulle hugga.
Men icke. Inte ett hugg eller efterföljare i hela den viken.
De små #%£${\!! rackarna hade simmat tillbaka in i vassen igen så fort jag gått förbi!
För när jag fiskat färdigt gick jag åter in där och kollade.

Jag passade även på att filma men det gick inte fram så bra jag hade hoppats. Jo, några som sticker iväg fastnade och jag kanske tar med det till nästa film.  Bara lugn! Den lär dröja för det händer inte så mycket som är värt att föreviga.

Så körde jag iväg till ställe nummer två. Där höll jag på att bli påkörd av ett fartyg:

Okej, där överdrev jag en hel del men jag stod utvadad väldigt långt för där är det långgrunt och vid lågvatten ännu långgrundare och så långt bort var inte skeppet. Den uppmärksamme läsaren kanske känner igen fartyget från i höstas där jag också hade det med på en bild och jag undrade vad det hade för sig. Det verkade irra omkring i låg fart utan mål och mening både då och även idag. 
Därför blev jag övertygad om att det är något slags undervisningsfartyg ute på övning.
Det är den enklaste slutsatsen som förklarar mest fakta på kortast tid och alltså bör vara sann.
En annan slutsats jag dragit tidigare verkar också vara rätt. Den om storspiggens farlighet för gäddorna. De är alltså helt oskyldiga till att det finns (eller fanns?) så ont om gädda upp längs Kalmarkusten. Detta enligt en rapport i Svenskt Fiske om utgången av de här så kallade gäddfabrikerna. I trakten av Mönsterås hade lekpopulationen ökat med 120% och antalet gäddyngel från 3000 till 65 000. Goda nyheter för alla utom för storspiggen.
 
Mer som stod i tidningen: Väldigt mycket om alla dessa stora fiskar. Storfiskeregistreringen. För en hel massa arter. Många är stora och många är långa och förmodligen svåra att fånga. Men det flesta är små, mycket små. Arterna alltså.

Hm... Här gäller det att välja sina ord... Jakten på stora fiskar... MÅNGA stora fiskar. Jakten på prestige... Det verkar finnas folk som ska ha stora fiskar inom så många arter som möjligt...

Vågar jag använda ordet "överdrift" och uttrycket "på gränsen till det löjliga"? Eller till och med "på andra sidan löjlighetsgränsen"?
Nä, det vågar jag inte.
Jag kunde inte ens skämta om det. För jag tänkte dra till med ett "snart räknas väl både ulk och ålakuse med i storfiskeregistret". Mycket riktigt fanns dessa två arter med, upptäckte jag, när jag gått igenom samtliga!
Får väl ändra det till "spigg och smörbult" istället. Fast de kommer nog med nästa år... Då gäller det för storfiskaren ha med sig en brevvåg som mäter i tusendels gram.

Vadå, jag avundsjuk...? Nä, jag har kommit över de syndromen för länge sedan. För visst var man drabbad av det som ung. Eller yngre. Därmed inte sagt att jag inte blir glad över en stor gädda nu.

Här en bild på dagens största som ju inte är särskilt stor, hur man än räknar:

Jag blir även glad över tidig vår och kunna stå utvadad och kasta med flugspö. Över lagom väder och lagom tätt med huggen. Och kanske framför allt över chansen. Eller ska det vara själva hugget? Att man aldrig vet i den första bråkdelen av sekunden vad det är som tar flugan. DET är kul. Eller kort sagt; hela situationen.

Tillbaka till Svenskt Fiske kort: Kanske jag hade fel när jag påstod att ulken på bilden ett par gånger sedan, var en hornsimpa. När jag läste storfiskregistret såg jag och kom faktiskt ihåg att det finns två sorters ulkar: Rötsimpa och hornsimpa. Och vilken som låg död på bottnen vet jag faktiskt inte. Rätt ska vara rätt. Likaså att det officiella namnet på ålakuse är tånglake.

Så till sist en kul grej:

Jag är svårt förtjust i mitt 10-fots spö men det har sina nackdelar. I slutet av kasten för jag spöet bakåt både för att inleda nästa kast och så vill man ju inte ha in tafsen i spöringarna plus att man inte vill avsluta kastet för tidigt. Det innebär att när och om en gädda får för sig att hugga just då, kan man inte göra motryck. Och det händer ofta nog.
Som nu: Det kom en ivrig gädda farande och tog flugan. Jag kunde inte göra någonting alls med spöet. Då tog jag tag i linan och försökte göra manuellt motryck. Men försent. Flugan var ute och fri. Då kom gäddan igen när jag satte fart på flugan genom att dra i tafsen med handen. Då högg den på en meters tafs! Gjorde motryck och dagens sista gädda var fast.