14-03-31

Måndag

Ny kamera: extra många gäddbilder

eller

Mycket gäddskådning idag

Jo, vad gäller teknikskifte och nya prylar brukar jag alltid ligga i framkant. Då menar jag kanske främst att jag håller mig á jour med utvecklingen mer på ett teoretiskt plan och inte köper in en massa saker bara för att det är nytt. Men passar det mig slår jag givetvis till. Smartphones är något slags mellanting eller undantag som det inte går att värja sig mot. Jag menar, i det paketet ingår en massa funktioner som jag inte använder eller har behov av.
Nå, jag tänkte ta upp 3D-skrivare förra gången då jag diskuterade kostnaderna med fiske fast jag glömde det. Det är heller ingenting för mig men för dem som fortfarande är fast i wobbler- och gummibetesträsket måste det vara ett fynd. Och en katastrof för de firmor som tillverkar och säljer sådana onödiga prylar. Inte just nu kanske men om några år. Det måste ju vara perfekta saker att printa ut för, så småningom i alla fall, en billig penning.
Vänta nu lite! Hur blir det med fluglinor? Det måste ju vara en perfekt produkt att låta skrivaren printa ut. Då kan man själv experimentera med olika taperingar och material.
Eller flugspön till och med? Klingorna åtminstone. Ja, varför inte? Utvecklingen går i rasande fart och bara (för att använda en utsliten klyscha) fantasin sätter gränserna.
Hm, vadarbyxor...? Nja, kanske inte, de är nog för stora och klumpiga men att ladda skrivaren med neoprenfibrer går säkert utmärkt.

Hur det går med ekonomin i stort när 3D-skrivarna utvecklas, blir billigare och kan ännu mer, överlåter jag åt andra att grubbla över. Men att blir så, tror jag. Och då blir det så.
Ta bara för några år sedan när jag började med att filma mitt fiske. Hur jag klagade på att det är svårt att göra det samtidigt som man höll på att fiska. Då spånade jag om att drönarna snart (det vill säga om några år) skulle gå ner både i pris och storlek. Och att jag då skulle skaffa en och använda till att hoovra eller dröna ovanför mig och filma medan jag höll på kasta och dra upp gäddor.
Nu är vi där. Nu finns små, kamerautrustade drönare som vem som helst kan köpa. Än har jag varken sett dem hos Kjell & Co. eller Klas Ohlsson visserligen men det kommer, det kommer.

Idag använde jag min nya kamera ordentligt för första gången. Fast nu har den blivit vit. Jag fick en ny av den snälla El-Giganten. Nå, jag plåtade och knäppte, skruvade och rattade:

Jag råkade använda en extra blåtonad, liten One-Size-fits-all-zilverzara idag. Dels för på den här sträckan har jag fått havsöring och dels för att det var absolut spegelblankt större delen av dagen. Dagen började mycket trögt och jag kände mig väldigt pessimistiskt till att överhuvud taget få upp någon gädda. Spegelblankt, frost och intensivt solsken brukar inte vara bra.
Första stället gav ingenting mer än jag skrämde ut några gäddstackare ur vass och strandregion.

Men det andra lite senare på förmiddagen blev betydligt trevligare. Fortfarande spegelblankt men solen hade börjat värma och det blev ordentligt skönt att vada omkring. Och kolla på gäddor:

Jag kom på flera gäddor med att bara stå och gona sig i solen. Den här såg jag från land till och med. Stod på en klipphäll. Då gjorde jag ett experiment. Började slå med vadarstaven mot stenen. Hårt. Men gäddan reagerade inte. Men så fort jag klev ner i vattnet försvann den.

Vid ett annat tillfälle alldeles i början av sträckan: Stod och kastade innanför ett grund med några uppstickande stenar. Såg en långsträckt skugga på hitsidan. Var det en gädda? Kanske, men jag var inte säker för avståndet var på gränsen. La ett kast på andra sidan stenarna och fick ett hårt hugg. Som den plaskade och slog! En tvåkilos. Tog in den och tog loss den. Upptäckte då att skuggan fanns kvar. Jaha, då kan det inte vara en gädda, tänkte jag. Men fanken vad likt i alla fall. Jag gick försiktigt närmare och då simmade gäddan iväg. Märkligt att den stod kvar efter kalabaliken nyss, alldeles bredvid.

Innan jag fick första hugget hade jag en gädda som följde efter fem gånger. Kristallklart vatten och ren sandbotten. Fast där gäddan bodde, var det djupare och mörkare botten. Då hade jag en fluga med enbart silver i vingen. I vanliga fall brukar jag inte hålla på och fjäska för gäddorna; vill de inte hugga får de skylla sig själva men idag gjorde jag ett undantag. Så jag letade upp min allra blåaste fluga som faktiskt också hade en hel del grönt i sig och bytte till den. Jag ville ju hemskt gärna ha en gädda jag kunde fotografera. Fast just den gäddan fick jag inte utan en annan lite senare. Den på första bilden faktiskt. Så visst blir det fina bilder med den kameran. Om det nu är kamerans förtjänst, jag vet inte.

Här provar jag makrofunktionen. Det vill säga närbilder:

Då och då brukar jag känna efter om krokspetsen behållit sin kemiskt vässade skärpa. Ju vassare en spets är, desto lättare bucklas den till, lyder ett gammalt djungelordspråk. Då tar jag fram mitt bryne och rättar till det.

När jag var nästan färdigfiskad upptäckte jag en karl på väg mot mig. Han hoppade på stenar och kom ner till stranden. Förmodligen från några hus en bit bort. Jo, det var en gammal fiskare som ville prata lite. Så jag vevade upp och vadade in till stranden. En yrkesfiskare eller kanske mest en före detta. Han hade intressanta saker att berätta. Först att sillen redan är inne. Han hade fått massvis. Det kan vara förklaringen till att de tre sista gäddorna jag fick var så oerhört feta. Jag trodde de var stinna av rom. Men platsen han pekade på där han tog sill var bara några hundra meter ut från där jag fick de gäddorna. Suck, då kommer snart alla broarna fyllas med sillfiskare med sina plastspänner och haspelspön. Konstigt att jag inte sett några än faktiskt.
Han undrade om jag fått någon havsöring. Nej, inte än, svarade jag. De brukar gå in här, sa han. Han kunde se dem gå i ytan sena kvällar nämligen.

Jag har ofta undrat vad gäddorna äter egentligen. För när jag vadar omkring ser jag sällan någon lämplig bytesfisk för dem. Visst, spigg och glin ibland men det är ingen riktig mat för en större gädda. Sill ser jag förstås inte inne vid land. Nu berättade han någonting som var en nyhet för mig. Gäddorna fullkomligt älskar smörbult, påstod han. Även sothönsen. Detta enligt sonen hans som tar tillvara dylika djur. Och ja, det ska vara den här nya, importerade storvuxna sorten.

Men vad de än äter, hur stora, vilka arter det än är och vilka färger de än har, så är deras favoritmat zilverzaran. Även om den är lite blåtonad som idag:

Men åh, så läckra bilder! Visst vill man vada ut här och börja kasta, eller hur?

Ja, idag blev en av de allra trevligaste hittills i år. Dåligt med fisk? Absolut inte utan mer ett Herrans Under att jag fick så pass många med tanke på vädret.