14-04-11
Fredag
Äntligen åter i vadarna
Åh, så länge sedan det var som jag var ute! En hel vecka. Dels jobbarperiod och dels hade jag lite annat att göra i helgen. Bland annat sjösätta båten. Som jag egentligen borde ha varit ute i och riktigt testat efter havsöring för just nu är det som bäst. Den absoluta höjdpunkten på året. Men ähum... Något hände när jag skulle sjösätta... Jag
vet inte om jag ska berätta det... Nä, jag gör inte det... Och framför
allt inte visa det på film... Jag har ju gjort så de senaste åren att
jag filmat när jag puttar båten i sjön och så haft med några korta klipp
därifrån den första gången jag fiskar från båten. Så jag råkade få med
den lilla malören på film... Eller bägge de små missödena faktiskt...
Nä, det är alldeles för pinsamt... Så något båtfiske blev det inte idag och förmodligen lär det dröja tills jag får ordning på grejorna och då är öringsäsongen slut för länge sedan. Det är inte omöjligt jag bifogar filmen här någon gång lite senare när jag slutat skämmas. Det är nämligen så att man kan tro det var avsiktligt gjort. Ingen kan väl vara så dum på riktigt, tänker man nämligen när man ser den. Men det kan man. Jag. Så idag började jag på ett havsöringsställe under hyggliga förhållanden. Började tidigt men det här blev enda fisken och enda hugget: Även nästa bild är på samma gädda:
Samma blå-grön-zilverzara jag använt de sista gångerna. Jag brukar göra så att när jag väl börjat på en fluga, fortsätter jag. Efter varje gång brukar jag reparera den. Byter wiretafs och lackar. Ibland några nya glitterstrån. Ända tills den inte går att reparera längre. Då klipper jag av vingen. Sorterar bort alla strån som är för korta och så blir återstoden stommen till två nya zilverzaror. Som vanligt när jag misslyckats på ett öringställe och kastat i flera
timmar utan hugg, vill jag köra till ett säkert gäddställe för att känna
lite sprattel och se lite action. Även om det mest blir smågäddor. Men idag
inträffade det lite lustiga att jag fick tre gäddor så gott som exakt
likadana. Lika långa och smala och om de varit innan leken (eller
proppmätta) hade de vägt strax över fyra kilo. Jag uppfattade dem som
exakt lika stora. Det började regna ganska ihållande lagom till när jag började på ställe två. Det har ju börjat bli lite vårvärme så jag hade bara sommarhatten på huvudet innan, vilket gjorde att jag började frysa lite grann. Det blåste också friskt. Men fisket var trevligt och jag tror jag såg en riktigt stor gädda också. Minst fem kilo!
Här har jag bytt till en större, vanlig zilvrig Zilverzara och det är den sista treochetthalvan. Batteriet på kameran höll på att ta slut för jag ville testa och se hur länge det håller. Men det medförde också att jag blev snålare att ta bilder på annat. För det dög ju inte att det skulle ta helt slut om jag skulle få en riktigt stor gädda eller något annat spektakulärt fotoobjekt dök upp. Som tidigt i morse, på väg till ställe ett då jag upptäckte en stor älg som stod inne på en liten åker och glodde på mig när jag körde förbi. Men den fick förbli ofotograferad för hade jag stannat hade den försvunnit långt innan jag hunnit få fram kameran.
|