14-04-20 & -21

Söndag & Måndag

Nu i helgen har jag frångått ett par principer. Principer är att likna vid makron. Makron kallas ju ( i data-världen) en serie knapptryckningar som man ofta använder som man spelat in. Det kan vara en ofta använd mening i en text i Word eller en serie uträkningar i Excel. Så man slipper göra en massa onödiga saker.
Precis som en princip är till för att man ska slippa tänka så mycket i onödan. När man stiger på en buss vet man alltid var man vill sitta om det är ledigt. Då slipper man stå där och fundera varje gång. Eller en serie morgonrutiner man har istället för att stå där varenda morgon, klia sig i huvudet och undra vad man ska göra och i vilken ordning. Eller som när man klär på sig: Först byxorna och sedan skorna.
Det gäller bara att vara herre över sina principer och inte tvärtom.
Nå, idag bröt jag mot två. Nummer ett: att jag inte ska fiska två dagar i rad. Nummer två: Att jag undviker fiska på helgdagar.
Men hur mycket mer helg kan det vara än Påskdagen och Annandag Påsk?
Givetvis är ju Nyårsdagen och Julafton frånräknad precis alla principer. För poängen är ju att jag helst vill slippa folksamlingar när jag är ute och fiskar.

Här en bild på folksamling som fiskar:

Passade på att ta en bild när jag kom förbi. Jepp, årets fiskehändelse för många. Sillen går till. Massvis med folk med sina plastspannar och haspelspön. Flera sillar på ett kast. Toppen.

Själv hade jag betydligt sämre fiske. Fick inte en fisk på de allra flesta kasten. Varför vet jag inte. Det blåste en frisk nordostlig vind bägge dagarna men det kan inte bero på det.  Tvärtom egentligen hade jag förstås valt ställen där den vindriktningen var perfekt. Jag tror heller inte alla gäddorna samlat sig ute hos sillstimmen. En del kanske.

För att ta det från början. Här en kanot jag går förbi på vägen till dagens första fiskeställe på söndagen:

Då undrar jag varje gång varför inte ägaren vänt upp och ner på den i höstas när vederbörande dragit upp den. Det måste ju vara lätt gjort. Fast å andra sidan kanske jag inte är rätt person att tillrättavisade slarviga båtägare... Vänta bara tills jag lägger ut den där videon!
På tal om det hade jag tänkt ge mig ut på ännu en provtur nu i helgen med min båt men det blåste på tok för mycket för det.

Jag började ganska tidigt på morgonen, sol och blåst och lite lagom högvatten; perfekta förhållanden. Här brukar jag få kontakt med en 10-15 gäddor. Minst. Då menar jag sådana jag får, ser eller som hugger. Idag bara tre och med mycket möda! Märkligt, tänkte jag och körde till ställe nummer två.

Och det stället vill jag allvarligt varna allmänheten för! Helt livsfarligt för ovana. Det lär finnas ett samband mellan påsken och lamm. Och mellan Djävulen och getabock. Enda anledningen till jag överhuvud taget vågar mig in här, är att jag dels är iklädd stötdämpande neopren och dels håller mig nära vattnet så jag kan komma undan sjövägen när den här kommer galopperande med sänkta horn:

Nä, den som vågar sig in hit är Dödens lammunge. Så ni får gärna tacka mig för den här varningen. Så bockar jag i gengäld. Som skribent föredrar jag också en bock i kanten framför en bock i rumpan. I det senare fallet uppstår en så kallad hornstöt. Inte så musikalisk kanske... Kom även att tänka på att köpa hem stångkorv till middag..

Nå, förutom att jag ville få en massa gäddor ville jag även utföra ett vetenskapligt experiment. Därför trotsade jag (för att använda kvällstidningska) skräckbaggen. Jag var nämligen här den 31 mars och fick ovanligt många, ovanligt feta gäddor. Då undrade jag om det var för de var proppmätta på sill eller fulla med mjölke (Nej, nu får det vara slut på tröttsamt vitsande) eller rom. Så idag tänkte jag att jag skulle se om de var slanka och magra eller fortfarande tjocka. Men se det gick inte. För jag fick inte en enda gädda. Varken såg eller kände någon. Trots alldeles utmärkta förhållanden. Och då, för 20 dagar sedan var det stiltje till och med. Mycket märkligt tänkte jag besviket. Då hade jag flera bilder på en väldigt blågrön zilverzara som jag kommenterade lite. Den miste jag när en gädda klippte tafsen.

Så idag när jag vadade iland, på samma ställe, upptäckte jag det glänste och glittrade så blått och grant i solskenet, precis i strandkanten:

Och där låg den!
Jepp, samma fluga var det! Hur sannolikt är det att hitta den efter som sagt, 20 dagar? Eller att den kunnat sköljas iland när jag miste den kanske 20 meter ut i vattnet. Den var lite svart kring själva krokspetsen men  annars helt intakt. När jag kollade det dagboksbladet, såg jag mycket riktigt att jag filat på krokspetsen och det var nog därför den påverkats av saltvattnet.
Men hur fanken kunde jag undvika att få en enda gädda där idag? När det var så gott om dem då... Och för att kunna skriva om idag måste jag ju ha en gäddbild. Av princip. För jag hade inte tagit någon ens av trekilosgäddan på första stället. Tänkte att jag kan ta bättre bilder senare.

Det var därför jag även körde ner till kusten andra dagen i följd. För att få en bra bild på en gädda. Men det var med knapp nöd jag fick en. Både gädda och bild på densamma:
 

Även det på ett ställe jag tog för givet jag skulle få kontakt med en 10-15 gäddor lätt som en plätt just idag med lite högvatten och frisk nordostlig vind. Fick bara en gädda men som tur var en av hygglig storlek. Faktiskt närmare fyra kilo än tre och ett halvt. Och på samma blågrönzilvriga fluga. Jag slipade upp den lite och satte på ny tafs och så var den som ny.

Gäddan är utan tvivel on the move. Men vart? Vet ej. Men vem har sagt att det ska vara lätt? Inte jag i alla fall. Det är väl det som utgör charmen och spänningen med allt fiske att man aldrig helt säkert vet vad som väntar en inför en fiskedag. Allt och inget kan hända.

Körde i alla fall så långt in i skärgården att ingen gädda ens kan ha hört ryktet om att sillen har kommit. Där jag också kan och brukar få kontakt med 10-15 gäddor en bra dag. Idag bara ett par väldigt små.

Bäst jag stod där och kastade hörde jag hur det mullrade och dånade bland holmarna och plötsligt:

En trollingbåt kom förbi i full fart!
Sjutton spön riggade, fullt med grönklädda trollingfiskare och betena hoppande och skuttande efter. Hur fanken kan de tro att någon fisk hinner hugga i den farten?

Jag vet inte om det märks men idag försöker jag efterlikna några av de där närapå proffsbloggarna som vinner priser: många bilder och väldigt ansträngda och jobbiga försök att vara rolig.
Fast kanske inte det där sista med det osakliga och orättvisa påhoppet på trollingfiskare. Det är nog tyvärr ett eget påfund att ständigt försöka tjuvnypa deras mängdfångande skara. Det brukar jag nämligen göra när läge uppstår. Av princip.