Väder:

Samma som länge: Frost och minusgrader på morgonen. Sol och blå himmel på förmiddagen. Mot middagstiden lite mer moln.

Just idag spegelblankt morgon och förmiddag. Någon enstaka vindkåre än hit och än dit. På eftermiddagen mer sjöbris.

Lågvatten ner till cirka 15 cm.

 














 

 

 

14-05-03

 

Lördag

 

Händelserik dag utan fisk

 

 

 

 

Först hade jag tänkt ta med den här dagen som en inledning till nästa, mer lyckade fiskedag men ju mer jag tänkt på det, desto fler anledningar till att göra ett eget dagboksblad av det, dök upp. Ta bara det här: Kontakt med tre arter varav ingen gädda. Hur ofta händer det? Mig alltså. Så gott som aldrig.

Okej, först ska jag avhandla den här bilden så är det avklarat:

Vad är vassast; en spigg-pigg eller Kamasan? Spiggen attackerade faktiskt flugan. Eller kanske den försökte para sig med den, jag vet inte. Det är faktiskt inte första gången det har hänt och letar man igenom alla mina dagboksblad ska det gå att hitta kort med spigg på kroken. Även tobis, tror jag. Så jag gick faktiskt inte helt bom idag. Jag tror spiggen klarade sig. Hullingen hade inte gått in utan kroken satt väldigt ytligt och den simmade iväg som attan.

Ändå var den här dagen en av de allra värsta jag varit med om. Och det vill inte säga lite. Fast det beror lite på hur man bedömer sina fiskedagar. Det började med att jag totalt felbedömde vädret, det vill säga vinden. Det blåste 5 sekundmeter sydvästlig vind ute på Utklippan påstod SMHI och därför körde jag till ett lämpligt ställe. Återigen ganska långt ut i skärgården och återigen på ett ställe där jag fått öring. Så vad upptäckte jag när jag slog upp bakluckan på bilen för att tool up. Att jag glömt fiskevästen hemma. Inte bra.
Men det innebar ingen katastrof. Förutseende som jag är hade jag back-up. Det har nämligen hänt ett par gånger tidigare genom åren och därför hade jag satt ihop ett reserv-kit som förvarades i väskan.

Så vad är det allra nödvändigaste när man fiskar? Som jag då. Vad kan man inte klara sig utan? Då räknar jag inte med spö, rulle och fluga. Eller vadarna. För dem kan jag inte glömma.
Nä, för sedan i vintras tar jag på vadarna hemma och riggar även upp spöet. Jag råkade nämligen upptäcka att jag kan ha det klart i bilen. Mitt tio-fotsspö alltså. Det får plats om jag fällt baksätet. En jättebra idé faktiskt. Det spar tid när man kommit fram och parkerat. Fast det är klart, den tiden är redan förlorad hemma, tidigare på morgonen kan man tycka.
Nå, tillbaka till det nödvändigaste:
Men hade jag inte haft en långskaftad kroklossare med mig, då hade jag vänt och kört hem igen. Vilt svärande. Det räknar jag nog som det allra viktigaste vid gäddflugfiske. På ungefär hälften av alla gäddor sitter kroken så att man måste ha en peang för att kunna ta loss den. Om man inte vill riskera helt söndertrasade fingrar förstås. Okej, just idag hade det inte spelat roll för jag fick ingen gädda alls men det vet man ju inte i förväg. Vadarstaven då?
Den är väldigt viktig för mig men i nödfall skulle jag kunna välja sträckor där den inte behövs.

Så hade jag några red-linepåsar med gäddsaror i olika storlekar plus lite annat smått och gott man kan behöva. Ja, jag får väl kalla dem vid det ursprungliga namnet för de var så gamla att de fortfarande hade en stomme av strutsherl, de flesta. Vad gällde kameran hade jag sådan tur att den gamla låg kvar i väskan i reserv om den nya skulle sluta fungera. I nödfall hade väl även smarfånens kamera dugt.

Påminnelse: hädanefter ska jag ha en kamera beredd vid förarplatsen. För idag såg jag flera rådjur på vägen. Hade ett som sprang framför bilen över en bro. Fick krypköra efter den. Det hade blivit en bra bild!

Upptäckt nummer två: När jag kom ner till vattnet var hela havet blankt som en spegel! Suck, varför hade jag inte tagit båten?

Inget att göra utan jag gick och vadade ut till den här udden jag hade som mål. Repade av lina och gjorde väl ett par slarviga provkast. Över ren sandbotten och avsikten var förstås att smyga mig fram mot den steniga udden en bit bort. Är det stiltje gäller det verkligen att vara überförsiktig. Tog väl hem det första, hafsiga kastet och påbörjade ett nytt. Såg då en kraftig virvel av en efterföljare.
Som jag är övertygad var en öring.
Dels fanns det inga gäddor där. Dels ville den inte hugga igen. Och framför allt såg jag lite senare, längre ut ett riktigt head-and-tailvak ungefär rakt ut från samma ställe.
Trots idogt kastande ett par, tre timmar där ute: ingenting.
Däremot förvånades jag av en ständig trafik av båtar på väg ut. Från min position såg jag den ena stora trollingbåten efter den andra fräsa förbi. Jag stod nästan konstant i svallvågor. Inte för att jag räknade dem men det måste ha rört sig om minst 15-20 stycken. Förklaringen fick jag senare hemma, när jag kollade på Fisheco som jag gör då och då. Där stod nämligen om något som hette Bornholm Trolling Masters som tydligen är en jättetävling. Sista dagen skulle vara som idag så jag tror att de båtarna var på väg dit. Vi pratar här kring sextiden på morgonen. Då körde de flesta men eftersläntrare kom hela tiden så länge jag var där. På land senare, såg jag mer båttrailers än vanligt också vilket stärker min teori. Där, på Fisheco fanns så många kommentarer och debatt så jag avstår att komma med några egna synpunkter. Jag brukar ju alltid hålla en låg profil vad gäller både fisketävlingar och trollingfiske.

Den tredje fiskarten var förstås näbbgädda. Jag hade någon som följde efter men såg faktiskt redan nu lekbeteende. Det har varit en ständig följetång här i mina dagboksblad hur jobbigt det är med alla dessa näbbisar som kommer i jättestim och fördärvar fisket. Tills för några år sedan när (i alla fall jag) tyckte de minskade i antal för att vara helt borta ett par år. Förra året såg jag några enstaka men i år tycks de åter ha ökat. I så fall bör det vara alldeles fullt av dem nästa gång jag är ute.

Detta inträffade inomskärs när jag var ute efter gädda. Och jag kan faktiskt inte fatta att jag inte ens hade ett hugg eller någon som följde efter. Trots att jag var på samma ställe där jag för bara några dagar sedan skrämt iväg massvis. För nu framåt middagstiden hade det blåst upp så vädret var alldeles utmärkt.
 
Men så är det. Och ska så vara. Att man aldrig kan vara säker på hur en fiskedag ter sig. På både gott och ont. Det var alltså inte att jag gick bom som jag tyckte den här dagen var en av de värsta utan mina egna misstag.

 

Suck, alldels tomt under strecket...


 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions