14-05-11

Söndag

Snabb gryningsraid

Jepp, detta beroende på att det både var söndag och att det regnade. Perfekt kombination så här nästan mitt i månaden maj.
Såg förresten Leif G.W i ett program om jakt. Han fick frågan om vilken jakt som varit den bästa han hade varit med om. Han svarade att det var den som just tagit sin början. Och visst är det så även med fisket.

Idag var dessutom toppenväder:

Milt och mulet, lite regn och dis och en alldeles lagom vind. Tidigt på morgonen och ingen går ut i det vädret, särskilt inte en söndagsmorgon. Mina högt ställda förväntningar infriades omgående.
Gott om gäddor fanns det nämligen:

Ursäkta att jag själv säger det men vilken utmärkt bild! Återigen är det mer beröm till kameran än till mig själv men den täcker in det mesta idag. Regnet, sandbottnen, det klara vattnet, gäddan med sin zilverzara i mungipan och tångbuskarna. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Nämligen en polariserande lins. Då hade bilden blivit många gånger tydligare. Kompaktkamerans nackdel. Jag ser ju det genom mina polarisande glasögon när jag tar bilderna. Då tror jag de blir lika klara som jag uppfattar det. Men det får duga.

Jag har faktiskt tänkt klippa ut en rund bit ur ett par gamla polariserande påhängsglasögon och fästa det med gummisnodd över linsen och och se om jag kan få samma effekt. 

Inga stora gäddor idag igen men väldigt fina. Då menar jag att de var breda över ryggen och välmatade. Bara en bit ut vet jag att det varit gott om sill så jag antar de ätit upp sig ganska fort efter leken. Men varför växer de inte upp? Jag menar, så har det ju sett ut nu under de senaste tre-fyra åren med väldigt gott om gäddor 1,5 - 3 kg men de på 4 och däröver väldigt sällsynta. Att jag fiskar på fel ställen kan jag under visst motstånd gå med på men inte på fel sätt. Detta för att jag ju ser allt som händer omkring mig i vattnet där jag försiktigt smyger fram. När jag kom runt en udde blev det lä och jag såg allt ännu tydligare. Där blev gäddorna lite försiktiga men som de följde efter!
På vart och vartannat kast såg jag lätt svall efter och oftast en liten skugga på längre eller kortare avstånd efter flugan.
Vid ett tillfälle kom två stycken från var sitt håll. Jag slet upp flugan och där stod de bara en halvmeter från varandra, tittade sig vilset omkring och undrade var den där lilla sillen tog vägen.
Tog en bild men återigen, där hade jag behövt en polariserande lins för de syntes inte. Men som sagt ingen över tre kilo.
 Nå, det är ingen big deal för mig för roligt är det på lätta grejor.

Nu i dagarna har Sussi varit här i Blekinge och fiskat men har inte sett någon rapport än. Inte mer än den jag tidigare kommenterat från den 7 maj. För om jag förstår det rätt brukar hon bo i Torhamn några dagar i sträck och givetvis fiskat som attan varje dag. Och ännu, nu när jag skriver det här och lägger ut det, den 13 maj, finns ingen ny blogg. Hon brukar annars vara väldigt flitig med det.
 Nå, den kommer nog.

Så över till dagens strandfynd:

Resterna av en gädda, säkert i tiokiloslassen. Det är svårt att avgöra för det var bara huvudet och en bit av ryggraden kvar. Undrar hur det hamnat där. Samt hur länge det legat där. Det är på en sträcka jag brukar befiska men oftast passerar jag förbi i vattnet och inte på land som idag. Nå, ett kul fynd var det och en kul blid blev det. Ingår i min nya efterhärmningsstrategi att ha med så många bilder som möjligt.

På den här bilden kan man med fördel låta blicken stanna en bit nedanför midjan:

Just det, på min egen geniala uppfinning; en pålimmad handduksupphängare. Hur kan folk klara sig utan den? Betydligt smidigare än linkorg, föreställer jag mig. Tips till vadartillverkare: Låt en sådan ingå från början. Plus två gratis tuber Liquisol. Minst.
Mer gratistips: Sätt ihop hybridvadare. Nederdelen upp till midjan ungefär ska vara neopren och resten ovanför kan bestå av vad-heter-det? Det verkar inte finnas en enhetlig benämning. Andasfritt, såg jag det kallades och "ett 4-lagers korenaskt DWR-behandlat nylontyg". Ja, sådana där idiotiska, tunna vadare där man måste ta på sig strumpor och skor för att kunna använda. Som sägs kunna andas under vattnet. Vem behöver det? Jo, fiskarna men de klarar sig utan.
Det går ju rent tekniskt att sätta ihop materialen eftersom de har ett par korta strumpor i neopren. Nä, tillbaka till ritbordet, ni vadarkonstruktörer och gör något vettigt. Förena det bästa av två världar.

Bakom mig skymtar ännu en förbättring av befintliga grejor: Ett flöte på vadarstaven så handtaget hela tiden är torrt och varmt och sticker upp. Minst lika mycket som jag själv brukar göra.

Nä, nu ska jag sätta igång och tillverka ett par abborrflugor. Hm... Undrar hur jag ska göra...