14-06-30

Nej, än blir det inte något abborrfiske. Men jag kan visa upp flugorna jag ska använda. Man bör ha med närbilder på sina flugor i fiskeartiklar, läste jag i Svenskt Fiske:

Men hallå där, inte ska man väl ha wiretafs när man fiskar abborre?
Jo, när jag gör det. Suck, jag vet nog vad som händer. En massa gäddor kommer och lägger sig i. När värmen kommer åter ska jag köra ut till ett ställe precis utanför Varvet och ankra upp. Ha den långsamtsjunkande linan och låta flugan sjunka ordentligt för det är ganska djupt där. Så ska vi vad som händer.

Just där och då ångrade jag att jag inte tagit båten. Bilden är tagen 05:15 och det är spegelblankt. I alla fall just där. Det lustiga var att längre in, innan jag kom ut hit, blåste det rejält vad jag kunde se på vågorna. Men snart blev jag glad igen för jag hade knappt hunnit fram till fiskeplatsen förrän det friskade i ordentligt. Jag har ju kontakt med SMHI via min smartphone och de aviserade lite för friska vindar för min båtsmak.
Men ställena krymper ihop ordentligt nu. Algerna har sannerligen växt till sig och där jag trodde det skulle vara ren sandbotten hade ålgräset skjutit rejält i höjden och låg på ytan. Det måste bero på allt det här regnandet! (ha, ha)

Den allmänna regeln här är att där det oftast är pålandsvind trivs inte ålgräset utan där växer det mest tång men där det mest är lä, trivs det jag kallar ålgräs och en del andra algarter. Jag tror det rätta namnet är snärjtång faktiskt. Vänta lite! Rätt ska vara rätt och jag googlar på det. Och minsann, så här säger Wikipedia:

"Sudare eller snärjtång (Chorda filum) är en ettårig, lång och trådformig vattenväxande brunalg som förekommer i salt eller bräckt vatten i stora delar av norra halvklotet. Sudaren fäster vid underlaget med en rund fästskiva. Den trådformiga bålen är gulbrun till mörkbrun som ibland liknas vid ett kolasnöre^[1] Sudarens bål är lång och trådformig, cirka 2-5 millimeter i diameter. I yngre exemplar är bålen klädd med små hår. Hela bålen är slemtäckt. I Sverige kan sudaren bli upp till 1,5 meter lång i östkustens bräckta vatten och några meter längre på västkusten. I England blir sudaren betydligt längre, upp till 8 meter. Det gör det lätt att trassla in sig i större tätare bestånd: arten kallas där bland annat för Dead man's rope, "död mans rep". Sudaren växer i skyddade områden där den fäster vid stenar, grus eller andra växter. Den lever mellan vattenytan och 20 meters djup; i Sverige förekommer den mellan 1 och 5 meters djup. Den är en ettårig växt med en komplicerad livscykel som liknar den hos havssallat. Det könlösa stadiet är mikroskopiskt, medan den könliga stadiet är det som normalt uppfattas som själva plantan."

Sudare minsann... Det namnet har jag aldrig hört faktiskt. Så när jag i fortsättningen nämner ålgräs är det egentligen sudare eller snärjtång jag menar. Fast jag har en stark känsla av att den kan vara längre än 1,5 meter... Det känns bra att på detta viset kunna höja allmänbildningen. Eller kände alla till det rätta namnet utom jag? Det vore ju pinsamt.
I alla fall är det en plåga för fiskaren men säkert ett bra skydd för fisken.
Vasskyddad krok? Glöm det. Ofta finns det andra slemalger som lägger sig både kring wiretafsen och täcker hela flugan ibland och inte bara kroken.

I samma fotoartikel jag refererar till, stod det faktiskt ingenting om att man skulle ha bilder av hoppade fisk med och än mindre hur man i så fall skulle bära sig åt att få dem. Men jag vågar mig ändå på att ha med en i alla fall:

Nu har jag använt de här vinylvadarna en tre-fyra gånger och de är faktiskt inte så dumma. Frånsett att de är lite för små. Till hösten tänker jag kassera de gamla neoprenvadarna jag inte tänker ödsla mer dyr Liquisol på. Jag vet nu att det finns andasvadare med in- eller påbyggda stövlar på så man slipper krånglet med vadarskor. Tre gånger så dyra som vinyl... Jag antar att bägge materialen skyddar lika dåligt mot kylan... Hm... Men med Helly-Hansen och tjocka skidbyxor under så... Hm...? Ja, det tål att tänka på.

Fast än är det sommar även om det just nu mer påminner om hösten fast med mycket åska. Nu (14-07-01) har jag äntligen blivit uppkopplad mot nätet och har kunnat lägga ut de gamla dagboksbladen även om det krånglade lite med bilderna. Jag vet inte varför men har haft lite kontaktproblem med min hemsidesleverantör borta i USA, då och då men hoppas även det löser sig.

Det var helt okej att ta en bild på bäste fiskekompisen när denne fått en fisk av hygglig storlek. Så här kommer den:

Fyra kilo är fullt godkänt med tanke på omständigheterna. Mitt i sommaren på grunt vatten, vadandes. Inte bara godkänt utan hur kul som helst. Det var den som hoppade förresten.
Ännu mer återkoppling: Kolla på hoppbilden så ser man en bit ålgräs som viftar till. Och här ovan ligger det längs sidan på gäddan. Hela sträckan var ålgräset på gång men hade inte riktigt fått fäste men på var och vartannat kast fastnade en sträng på kroken.
Men det heter ju sudare?
Äsch, det namnet låter ju bara löjligt. Ålgräs är mycket bättre så jag tror jag behåller det.

Att gäddan på bilden måhända ser större ut än den är, kan jag inte hjälpa. Det var nog besvärligt som det var att ta den bilden. Hur kameraremmen ser ut som grova rep och liksom sticker ut som de gör, kan jag heller inte förklara.