14-07-17

Onsdag

Sommarfiske när det är som bäst

eller

Blixt i solsken

Idag blev det åter dags för båtfisket. Det växlar väldiga den här sommaren. Ena gången vadande och nästa ut med båten.

Tänkte börja med några ord just om min båt. Här en bild på den där den ligger vid bryggan. En välutrustad, toppmodern fiskemaskin fullproppad med de allra senaste tekniska nyheterna vad gäller elektroniska hjälpmedel för att underlätta det annars så besvärliga, gammalmodiga, analoga fisket:

För att börja med det allra enklaste och självklaraste: En komplett radaranläggning och satellitstyrd navigationsutrustning. Den finns inbyggd i roderförlängningsröret som egentligen är själva antenndelen. Jag behöver bara knappa in koordinaterna så styr båten själv dit närmsta vägen. Svepelektroniken känner av holmar och grund och styr runt dem.

Så har vi då en grymt sjuk nyhet direkt från USA. Glöm alla vanliga, primitiva fishfinders och ekolod!
Nämligen en infraröd, värmeavsökande magnetkamerautrustning med u-funktion som på en radie på cirka 50 meter och om inte algblomning förekommer, ända upp till 100 meter, pekar ut, markerar, väger och mäter minsta mört på grammet när!
Den består av 17 mini-drönare, var och en utrustad med en mikrogivare som scannar av omgivningen. Alla förvaras i förpiken i en liten ask.
Man skickar upp dem och så styrs de av en app som lägger dem i V-formation framför båten. Några enheter kan göra små avstickare i olika riktningar för att närmare undersöka svaga signaler. Informationen bearbetas, sammanställs och skickas ner till centralenheten. Man kan programmera vilken art och storlek man är ute efter och så markeras de på skärmen på lap-topen man sitter vid.

Den utrustningen byggs givetvis ihop med en annan sjukt grym innovation, också från USA. Redan nu kan man ju sitta där och kolla på skärmen exakt var man har både sitt bete och den stora fisken man är ute efter. Men visst är det jobbigt att hålla på där och lirka och truga och försöka få fisken att nappa, eller hur?
Det nya är att man slipper allt sånt och via nano-teknik, supertunna probar, en joystick och skickligt handlag, direkt kan styra in kroken i munnen på fisken och så göra motryck. Rent tekniskt är det inte så avancerat som det kanske låter. Man har bara utnyttjat och vidareutvecklat den medicinska titthålskirurgin. Där man via slangar och kablar kan genomföra avancerade operationer inne i kroppen men att man ser förfarandet på en skärm.
Fast även det känns jobbigt och gammalmodigt, jag vet. Men jag har från säker källa erfarit att i nästa version som kommer nästa vecka, ska man inte behöva veva själv utan rullen byts ut mot en batteridriven minivinsch som själv både rycker fast och drar upp fisken. Perfekt!

Men i näst-nästa version som är så asgrym och jättedödssjuk att det bara inte är möjligt, kan man sitta hemma och styra allt från sin skärm över internet och slippa allt krångel med väder, vind och båtar överhuvud taget. Båten lägger ut själv, motorn har elektrisk självstart och med några extra kameror i fören kan man välja att styra med joysticken eller låta automatiken ta över helt och gå och dricka kaffe tills båten är framme. Precis som det står i reklamen: "In the privacy of your own home, you can catch the biggest fish of your life and impress all your friends and neighbours." Och givetvis vinna alla dessa tävlingar om största och längsta fisken, få flest arter, få störst fisk med ett visst bete osv, osv, mm, mm.
Helt perfekt för den nya generationens sportfiskare uppvuxen med internet, appar och dataspel.
Man kan knappt tro att det är sant när man ser båten men allt är så smått att det går lätt att bygga in. Men det som tydligt framgår på bilden är hur välskött och snyggt målad den är. Många gånger har jag sett hur personer stannat till på bryggan vid min båt, pekat och viskat och undrat. Jojo, brukar jag stolt tänka då, Långös snyggaste och mest välskötta båt!

Så över till dagens fiske:

Eh... Just det... Tyvärr hade all elektronik slagits ut av den senaste tidens alla åskväder så jag fick fiska helt manuellt idag.

Tog den här bilden när den nordvästliga morgonbrisen upphört och sjöbrisen inte riktigt fått fart än. Visst illustreras begreppet sommarfiske när det är som bäst. Åtminstone den ena delen. Den som just handlar om sol och värme, svaga vindar och jätteskönt att vara ute i båten. Absolut är det så.
Själva fisket blev inte riktigt vad jag räknat med i början. Det var ingen riktig storlek på gäddorna. Okej, nu var jag inte sådär jättelångt ut heller. Vilket jag borde ha satsat på från början men jag har inte varit ute så ofta än i sommar så det var en hel del gamla välkända ställen jag ville pröva först. Ganska glest mellan huggen också och inte några stora som ens följde efter. Kanske såg jag någon i fyrakilosklassen.
Det gick till och med så långt att jag, ha, ha, håll i er nu! Att jag började tvivla på min fluga! Fick den hädiska tanken och den ville inte riktigt släppa: Är det verkligen bra med en stor, überglänsande, glittrig zilverzara när det är lugnt, superhett och solsken och mitt i juli?
Men så långt att jag bytte fluga gick det givetvis inte.
Då hade jag både rott och drivit igenom och förbi en hel del lokaler där jag då och då fått lite större gäddor genom åren. Klockan blev elva och tänkte att det är dags att packa ihop och börja ge sig inåt och hem. Jag lämnade Långö vid femtiden i morse. Jag noterade fler och fler andra båtar på väg ut. Snart sätter väl sjöbrisen in också, tänkte jag. Ibland går det väldigt snabbt och ibland är det en glidande övergång mellan lagom och för mycket vind.

Tja, stannar väl till här när jag ändå ska förbi, tänkte jag om det sista stället. En liten holme där jag oftast inte får någonting. Och nu kommer vi till begreppet blixtra till. Det där oväntade. Det som man aldrig kan förvänta sig men som ändå inträffar då och då. Det som är själva kryddan och essensen vid allt fiske (Förutom för dem som ser allt på sina displayer långt i förväg förstås, antar jag).

Jag följde flugan med blicken och så bara försvann den. Mothugg och fast fisk. Trodde inte den var så stor den visade sig vara. Så är det ofta, tycker jag. Det är inte förrän de kommer nära intill båten man upptäcker deras rätta storlek. Jag hade visserligen satt igång kameran men det bara så jag kunde klippa ut en bild på en tja, sådär en trekilos, så jag kunde tota ihop åtminstone några rader om dagens fisketur och ha en gäddbild med. När jag väl insett att den var större blev jag lite förvirrad får jag erkänna. Dels borde jag ha fått igång den andra kameran så jag fick lite närbilder och dels borde jag ha vägt den.

Nu till det märkliga: När jag väl släppt tillbaka den, hämtat andan och undersökt flugan, repade jag ut linan på nytt och gjorde ett nytt kast. Knappt hade zilverzaran fått styrfart förrän nästa gädda högg! Nästan precis samma storlek på den. Och på samma ställe förstås för så fort jag får en fisk brukar jag slänga i draggen.
Men blixtrandet och märkvärdigheterna var inte slut än. För när den kom närmare upptäckte jag ytterligare en gädda som liksom simmade bredvid den krokade. Också den i samma storleksklass. Jag tror inte men kan inte veta, att det var den första jag precis släppt tillbaka. Dels kom den simmande mot båten och dels brukar en nyss tillbakasläppt gå och ställa sig på bottnen och fundera; vad var det som hände egentligen?

I alla fall satte jag igång kameran igen och kände mig ännu mer förvirrad nu:

Ingen våg och ingen handkamera nu heller.
Men som synes i tabellen satte jag bägge till vikten 4,5 kg. De är troligtvis lite större men det spelar egentligen ingen roll. Fast det känns ju lite bättre att hellre dra ifrån än lägga till när det handlar om det känsliga ämnet när fiskaren talar om hur stora fiskar han får (fritt efter Tore Skogman)
Sedan slutade det att blixtra till. Nu hoppas jag sannerligen att ingen tror att det är samma gädda på bägge bilderna. Fast jag kan väl aldrig tänka mig det, här på denna allvarligt syftande fiskedagbok där vartenda ord är sannare än dem man hittar i Bibeln. Det är rena rama sanningens Zilverflod.
Skulle det ändå finnas någon taskmört där ute som ändå tror det, kan jag lätt bevisa motsatsen. Bägge fångsterna är dokumenterade på video och lätt kan jag klippa ihop en film med dem och lägga ut den. Men oprovocerad kommer jag inte att göra det. Så märkvärdigt stora är de inte och inget annat speciellt händer. Kanske kan jag få med dem i något annat sammanhang? Kanske ska jag göra en best-of-summer-2014film? Få med lite naturscenerier och annat? Får se.

Ha, visst är det bra att en fluga som funkar i alla väder, under alla förhållanden, på alla ställen och på alla sätt, eller hur? Aldrig behöva känna sig osäker på det klassiska: Am I using the right fly?
Jag ser även att jag råkat få med ett koncentrat på det allra viktigaste att ha med sig ut på en fisketur.

Min semester närmar sig slutet med stormsteg och just nu när jag skriver detta, även en riktig värmebölja. En sådan som kvällstidningarna brukar frossa i. Typ "Supervärmejättechock!" Sedan kommer de att göra sitt bästa att skrämma upp folk genom krigsrubriker på " Dödlig Superalgblomningsjättechock!"