14-08-01

Fredag

Usla bilder utan topp

Först lite historik. Veckan som gått har varit fortsatt varm. För att inte säga het. Förutom ett dygn med åska, blixt, dunder och kortvariga ösregn. Plus att nu är det augusti. En av de sämsta gäddfiskemånaderna här, om ni frågar mig. Rent generellt alltså. Men det hindrar givetvis inte mig från att fiska. Fast jag tvekade en hel del i morse. Som igår blåste det som bara satiken nämligen. De tidigaste vinduppgifterna ute på Utklippan var heller inte särskilt hoppingivande. En 5-6 sekundmeter så pass tidigt på morgonen avskräcker mig nämligen. Men så sjönk de i sista sekunden och jag kom iväg.

En sak jag lagt märke till (och inte bara i år) är att det finns stor fisk inne i själva Borgmästarfjärden. För de som inte är bekanta med Karlskrona kan jag berätta att det är en ö-omgärdad fjärd på den grunda sidan av stan, kan man säga. När jag lämnar Långö tidigt på morgonen är det alldeles spegelblankt. Annars hade jag inte kört ut. Då vakar det. Främst småfisk. Men även större. Det gäller förstås att skilja äkta vak från sjöfågel, som det också är gott om, jag vet. Ibland har jag till och med sett breda fiskryggar i vaken. Id? Sik? Och ibland är det säkert gäddor.
Hade jag bott i stan hade jag offrat några tidiga morgnar på att bara ro ut en bit och börja kasta. Prövat olika flugor för att se vad det är som vakar. Men nu har jag inte tid, tycker jag, att slösa på det utan nu vill jag ut så fort som möjligt och då är det en bra bit att köra. Vem vet när sjöbrisen sätter in? Ett tips för de som bor i stan, måhända?

Tja, utan att skryta vet jag var gäddorna bor. Det gäller ju för alla som fiskar regelbundet, över många år och kring samma områden. Det är inget märkvärdigt med det. Började vid en långsträckt, stenig udde.
Tidigt på morgonen kastar man lång skugga. Började på den västra sidan. Då har man solen i ögonen. Då högg gäddorna. Rodde över till andra sidan. Då hade jag solen i ryggen. Då vände gäddorna utan att hugga. Så är det. En viktig regel, särskilt vid havsöringsfiske, kommer jag ihåg.

Det här blev den enda bra bilden. Fototekniskt sett. Det är inte mitt fel att gäddorna ser större ut än de egentligen är på det här viset.
Men det här med att ta alla dessa märkvärdiga u-bilder på stora gäddor från båten då?
Suck, det misslyckades. Och ännu värre; en väldigt bra hoppbild gick också till spillo. Lyckades nämligen knäppa precis när en påbörjade ett skutt upp ur vattnet. Åh, så bra tänkte jag, för man känner liksom när det har lyckats. Fortsatte att knäppa som bara fanken med armen under vattnet. Tänkte att, så där ja, nu har jag fullt med bra bilder att välja mellan när jag kommer hem. Men när jag sedan kollade upptäckte jag att jag måste ha råkat öka zoomen till max för varenda bild var helt misslyckad.
 
Försökte med u-bilder på en annan gädda men det är svårt. Gäddorna är väldigt dåliga på att ta regi, kan jag säga. I det här varma vattnet är de som som bonefish på syra. Med förmodligen en hel del överdrift. Men som de kämpar! Icke stilla en sekund! Så även om de bilderna blev hyggliga rent tekniskt sett blev det inga bra motiv. inte en enda i helfigur.
På tal om det gäller det verkligen att ge dem ordentlig vård och omsorg. Det är nu de tar ut sig så fullständigt att man får vara försiktig när man släpper tillbaka dem. Särskilt stora gäddor. Som jag inte fick någon idag. Vid ett tillfälle när jag skulle ta in av de där mellan 2 och 3 kg gick det nästan inte. Jag blev otålig, tog tag i linan, låste den och skulle dra in gäddan och greppa den. Ändå att jag hållit på med den en stund satte den fart med sådan kraft att jag blev tvungen att släppa efter. Hade jag böjt spöet bakåt hade gäddan knäckt det och hade jag hållit kvar linan, hade den knäckt tafsen.

Men någon topp blev det som sagt inte.
Sjöbrisen började komma igång samtidigt som jag närmade mig ett av de säkraste ställena för toppgäddor på den sträcka jag befiskade. Nu pratar vi femkilos. Men på grund av en del andra omständigheter som inte har med fiske att göra, blev jag tvungen att avbryta fisket lite i förtid. Fast inga garantier gives att jag hade lyckats där. Men jag är nöjd ändå. Förutom fiaskot med bilderna. Hade även några efterföljare så det är hyggligt med fisk i vattnet.

På tillbakavägen upptäckte jag att algblomning rådde. Inomskärs alltså. Alldeles blågrönt var vattnet stråkvis men det låg inte på ytan. Utomskärs, där jag varit, fanns de blågröna algerna också men de hade liksom inte börjat blomma.

Nu när jag skriver det här, har de där tråkiga, ostliga vindarna börjat igen. Ny högsommarvärme utlovas.
Men jag måste säga till mig på skarpen att ta tag i det här med fiske ute vid de yttersta grynnorna! Att redan från första början köra direkt ut dit och inte stanna på vägen ut och börja kasta där och sedan bli kvar. Som idag. Nej, ha den snabbsjunkande linan på från början! Vi får se om jag lyckas...